LallaNéa

Jag är rädd att folk ska tro att jag är vek. Att jag är mesig svag och inte klarar mig. Kanske därför får jag höra att jag har skinn på näsan, och att jag minsann är modig. Det vet jag väl inte om jag är precis, men vem är?
Ibland känns det som om det glöder innanför ögonlocken, som om någon verkligen vill elda upp mig. Om jag då bara slappnar av strömmar tårarna ut och människor druknar i översvämningen. Nästan.
Om jag därremot anstränger mig, kniper igen ögonen och ler sedan ett stort och falskt leende, hålls tårarna tillbaka. Efter en stund får jag ont i halsen. Jag går då in på någon toalett eller annat ställe där jag får vara ifred, och låter allt komma.

Så visst kan jag lura i alla att jag är stark och duktig, men i slutändan kommer jag själv alltid veta att det är på mig det fel.

Om jag får säga det  själv är jag duktig, jag tror att man kan allt man vill, och att man kan intala sig att allt är roligt för att få det jobbiga att bli lättare. Men om någon skulle se innuti mig varje dag skulle hon förstå att allt inte är sant.

Det jag är allra mest rädd för, är ifall jag bryter ihop och går under, att folk  kommer minnas mig som Hon som inte orkade.

Det blåser ute. Idag har jhag gått upp, ätit frukost med Elnagos, gått med Elnagos till fritids, fått arbetsuppgifter av SISU konsulenet, försökt laga min cyckel som gått sönder i blåsten men det gick ine så jag fick GÅÅÅÅ ner på stan, där jag iallafall köpte ETT PAR JEANS SOM VAR <3 <3 <3 <3 och ett vitt linne.
Nu har jag satt på the-vatten och tänker skriva det här inlägget fort så jag hinner kolla på en HP-film innan jag ska hämta Elnagosan vid tre.




Jag önskar att jag fanns.
Jag har några gånger tidigare babblat på om att finnas och att vara tillräcklig, och nu idag återigen känner jag att jag måste få ur mig endel. Men till att börja med vill jag säga att jag inte längre läser igenom mina inlägg, för jag orkar helt enekelt inte. (detta är alltså anledningen till alla stavfel mm du kan hitta i texterna.) Men what ever.

För att göra en lång historia kort fick jag en underbar vän när jag flyttade up till Härnösand från Upplands Väsby för 4 år och 51 veckor sedan. Vi var oskiljaktiga. Vi delade allt, eller iallafall mycket, och den här vännen var allt jag behövde.
Men så gick det utför. Vi bråkade en del och några månader senare var min vän tvungen att sluta skolan. Det blev Soc, Bup och massa  konstiga grejjer som jag aldrig förstod indraget och jag kunde ingenting göra. Jag kunde finnas och visa hur mycket min vän betydde för mig, och fast än jag försökte kändes det aldrig som om jag lyckats.
För en tid sedan verkade allt ha blivit bra igen, och jag var så överlycklig för jag hade sett min vän iallafall glad. Det är ovanligt, eller var förut iallafall. det var ny kärlek och framtidstro jag såg i min väns ögon.
Idag hör jag om ändrade planer. Om ändrande idéer från Bupparna eller soc kanske...... som ändrar allt. Jag önskar att jag kunde finnas för min vän, att det var mig hon ringde när hon ville prata, att det var vi som gick på stan tsm och att vi delade allt nu liksom vi gjorde förut.

Men jag finns inte. Den förbannade skolan i söder har dragit mig ifrån hela mitt liv här, men jag ville det förståss, delvis.
Jag är så ledsen för att jag inte kan ta min väns hand i min och krama den tills allt är bra igen.

Fastän hon är nästan hela världen för mig gör jag nästan inget för henne. Jag hatar inte mig själv för det, även fast jag tänkte skriva det nyss. Nej. Men jag önskar verkligen att jag kunde finnas, jag önskar att jag kunde göra någon skillnad för min älskade vän. <33


Jag vet inte om du någonsin har känt nått åt det här hållet, men du behöver inte kommentera. Du behöver inte säga hur jag ska göra. Be istället, be till din gud eller sänglampa eller till dig själv, be att min vän ska må helt bra igen.




Tårar i ögonen, och på båda mina kinder. Jag vill hjälpa dig.
-LallaNéa-

Fan vad jag skrattade åt mig själv idag! Jo, nu ska ni få höra! :D

Dagen började med sång för lilla syster som fyller år idag, det var la mysigt och hon blev glad för sina pressenter, mihi.
Sedan fick jag bråttom till bussen (nämen?!) men var tvungen att skynda mig så jag cycklade som en dåre. Och pga. det så höll jag på att bli påkörd. Men det var inte bara mitt fel så bildens förare vinkade till mig och det var som om vi båda tänkte "omg! Dags att tänka på farten kanske..." typ.

När jag kom fram till sundsvall bestämde jag mig för att vara en duktigflicka och gå från bussen tillskolan. Och jag passade dessutom på att köpa jos och ladda mobilen med pengar på coop nära.
Sedan gick jag å satte mig i busskur å skulle knappa in den oändligt långa koden, och då kommer en rätt trevlig tjej å sätter sig brevid mig. Hur vet jag att hon är trevlig? Jo, hon frågade mig om mina knappar på mobilen spruckigt!

Haha, jag måste va den enda i denna värld som inte spräcker knapparna!! Eller? :S

På skolan gick det åt helvete rent ut sagt. Man kan säga som så att vi visste att vi inte kunde låten, men vihade inte så mycket att välja på, och om vi nu hade det, så valde vi att köra. Vinna eller försvinna typ. Och vi försvan.
Hela klassen sjöng första refrängen och den första versen gick bra. På den andra versen tabbade sig några (host host host MEN HÄRNA I SPETSEN(nej men jag måste ta på mig detta känner jag..))
Och alla började skratta. Men inte prubiken. jag antar att det skar sig alldeles för mycket i deras öron för att de skulle kunna le :S
Iallafall så började de klappa igen och vårat skratt hade dämpat sig och på frasen "Sometimes we all have bad days" sjöng vi igen. Meningsfull tycker att meningen blev, om dock inte på det vis vi tänkt oss.. .. . . .


När jag kom hem idag skulle jag lämna tillbaka ett par shorts på HM och eftersom jag alltid har koll på alla kvitton var det lugnt. Men tror ni inte att jag kunde erbjuda kassörskan säkert 7 kvitton och inte ett enda av dem var rätt :( Sorgligt..

Nu har Unni party där ute iallafall :P  de väsnas som fan. Och imorgon ska jag ut till Aspnäs!!!!

Jag längtar som fan och jag lovar eer att ta massa bilder så ni får se på söndag eller nått hur underbart det är =)
Men före det väntar en lång planering från min sida ang. en speciell aktivitet, och sedan en svettig dag på mellanholmen.
Men det ska bli mysigt, för jag får träffa alla myyyyysminiorer igen! :)

På återseende, och Karin, hatar du mig?

-LallaNéa-

Igår skulle jag som vissa redan vet tröstshoppa men jag hittade inget som passade :O
Så jag tog tillfället i akt att shoppa idag istället, så jag la undan massa kläder på cubus (som jag inte tänker köpa (A))
och så fick jag springa till bussen. Där jag somnade, ÄLSKAR ATT SOVA PÅ BUSSEN <3<3<3<3
Jag vaknade i precis lagom tid för att hinna fatta att jag skulle kliva av, och så släpade jag mig till H&M hemma i Härnösand och DÄR köpte jag ett par shorts och en JÄTTEFIN tröjja :) En sån där tröjja som Emma skulle säga var typisk mig, men en sån där som jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha på mig.. Jag bara älskar den. Den är liksom inte tajt, den är vit med typ blomster på... tycker om den iallafall<3 :D

Sedan fick jag springa till Ku, för som vanligt hade expediterna inte bråttom. På Ku åt jag årets första jordgubbar och gammaldags vaniljglass. Sjukligt gott, tack Per och Annika! :D

På vägen hem gick jag och pratade med Lena (eriksson) och när jag väl var hemma åt jag gogoost, mackor och morrotsoppa. Sedan blev det ostkaka och eftersom Sara inte behövde mig på scouterna fick jag stanna hemma och ta hand om disken.
Duktig som jag är tömde jag diskamskinen fyllde den igen och sedan damsög jag faktiskt golvet! Det var behövligt kan jag säga dig, jag hoppas att du vet hur ett köksgolv kan bli.. ;)
Och precis när jag var klar å tänkte gå upp och ta datorn så kommer Lena (mamma å pappas kompis) in genom dörren och vill ha kaffe. Jaha, så jag fixar skummjölk och kaffe och så år vi ut på altanen och dricker kaffe och där satt vi, jag, lena och pappa och pratade om allt mellan himmel och jord till nio då lena skulle ta sina barn hem. Jag funderade en hel del på rädda världen projektet och hur jag kan få in det som en del i pappas företag...Alltså, marknadsföra mig själv lite grand och jag har ju börjat inse att det är dags att börja nu på en gång.. Det första jag ska göra är att skriva ett brev till 4-5:an på min APU-skola, för där drev jag ett Antimobbningprojket och jag anser att det måste följas upp så jag får se om mina metoder fungerar.. Lenas företag jobbar dessutom med föreläsningar, och där kan jag också behöva ha en fot med i spelet om ett tag.... mmm, men det som behövs är människor som vill RÄDDA VÄRLDEN MED MIG. Alina vill. Vill du? :)

Nu har jag lagt upp bilder på bilddagboken ! :D
Jag är ganska laddat inför sjungandet på torsdag, synd att alla andra hoppat av bara :S
Och förresten var det asagoood mat på skolan idag, mumma! :D Stackars Nathalie dock... ;)

Imorgon är det fotbollsturnering, och jag ska INTE delta. Men jag ska hejja som fan på min kära klass, som självklart kommer vinna alltihoppa :) !!!

Nu är klockan återigen kvart i elva och jag har inte gått och lagt mig. Är det inte otroligt? "Jag ska lägga mig tidigt" säger man varje morgon men varje kväll sitter jag här igen.....
Jaja, ska väl borsta tänderna nu, och gå å lägga mig och fundera ut lösningar på alla världsproblemen. Eller jag vet, varför inte bara SOVA?! :)


Goder natten!
-LallaNéa-

Jag har nynnat hela morgonen på låten, som jag sjöng hela helgen..
Och det var mys
:P


Nu har cillen plågat mig med nån jävla kamera och jag ska gå och sminka mig lite till :D

Nu är det över igen. Har ni kännt den där känslan, av att det är över? Något man jobbat för riktigt länge, något som man lagt ner sin själ och sitt hjärta i, något man slitit för och något man tänkt så mycket på- sen är det bara över. Så känns det nu.
För idag hade vi konsert i kyrkan, och sen tog det slut och ala gick hem till sitt. Det känns konstigt för helt plötsligt var det över, och jag är tvungen att blicka framåt igen.
Fram till prov och skola och ett eventuellt kommande sommarlov.

Det luktar sommar. Dels ute, men inne också. Det är liksom nått i luften.. nått klart och fritt och jag tror att jag blir lycklig av att minnas hur lycklig jag var, för ett år och två veckor sedan. Jag var så fri.

Jag är trött. Jag har ingenting att skriva, eller jo jag har massor, och jag vill bara att orden ska komma. Att de ska flya på och bli en hel bok som jag kan tjäna massa pengar på. Men de kommer inte. Jag har suddat flera rader. Orden kommer i fel ordning, och fel ord kommer. Jag vill inget berätta jag vill bara att ni ska förstå.

Jag vill lyssna på musik och jag vill sjunga. Jag vill stå i kyrkan igen, jag vill vara där med åtta andra och vi ska låta som hundratals. Allihoppa. Det var så underbart. Gosch, jag är kär!

Jag är kär i gosskören. Allihoppa. Hoppas ingen tar illa upp (A).....
Det var så maffigt att sjunga med dem. Speciellt de första tonerna, det kom änglamusik från dem, deras röster hjälpte mig våga och tillsammans lät allt så underbart. Jag fick puschning och vi samarbetade... Det var helt otroligt. Helt otroligt. Jag hoppas att det funderas på att slå ihop ungdomskören och gosskören. Så vi blir starka tillsammans.. för ojj ojj oj ojojojojojojjjjjjjjj!! Vad det lät bra, och faktiskt skulle vi nog kunna ha kul och lära känna varandra och sjunga ännu bättre om vi fick chansen. Jag hoppas fler än jag tänker så.

Nu måste jag sova :( Men jag vill inte. Jag vill chatta på msn och jag vill sjunga. Jag vill gå ut i natten och sjunga. Skrika av mig allt. Sofia vart ärdu?! Kom och skrik med mig? För jag dör, jag kan inte var utan dig..... :(
Jag är så hemsk...

Men imorgon är det skola. Och som Alina säger, en hel dag med Inglis.......
ja ni förstår.

-LallaNéa-

Inte nog med att jag hade mycket att göra, jag ska göra allt på samma gång!! :O

På tisdag hade jag tänkt göra ett nationellt prov i franska, men till min stora besvikelse måste jag istället göra ett prov i Fritidskunskap.
Prov som prov? kanske....jag måste ju göra båda dera ändå så...
På torsdag morgon blir det lyssna+läsa franska-prov och träna good song. På eftermiddagen blir det samtala franska nationellt prov.

Nu sja jag byta dator, koppla in USB-minnet och skriva klart alla påbörjade arbeten som jag inte lyckats fullfölja till ULS-kursen. Sedan ska jag plugga på tretioelva franska glosor som jag har som mål att hinna lära mig i helgen, och efter det:
SÅ SKA JAG BADA TUNNA MED FAMILJEN OCH FARMOR. Det ska bli avkopplande och jag hoppas det blir stjärnklart för det är mycket vackrare då...

Imorgon är det körövning i kyrkan, och farmor ska med! Och sedan äre en snabb sväng på stan och sedan TIVOLI med min älsklingstidda! <33
Har dåligt samvete för att jag inte funnits så som jag velat, men jag hoppas av hela mitt hjärta att älsklingen ska bli bra ändå. Jag finns när du blundar, jag kommer alltid älska dig.

På SÖNDAG är det musikkonsert i DOMKYRKAN I HÄRNÖSAND och JAG SKA SJUNGA!!!
Så jag tycker att du ska besöka domkyrkan och le mycket vackert och jag välkomnar dig till fantastisk musik och underbar körsång. Bienvenue! :)

Usbminne var det ja! Socialpsykologin måste in NU. =)

-LallaNéa-

Ps. För det är fredag............. Ds.

Som du märker har jag redigerat om lite. Men jag har inte tänkt ha det så här forever. Tänkte bara att det kunde vara kul med lite omväxling, hoppas du kan läsa trots den skrikande färgen.... ;)

Nu kallar sängen! ;)
Kram!
-LallaNéa-

Dags att skriva av sig lite grann..
Sedan senaste uppdateringen har pappa fyllt 40, en dag med mycket ståhej vill jag lova. Till att börja med önskade sig fadern i fråga en handGPS, och eftersom mamma inte kunde ta sig till Sundsvall fick jag det otroliga uppdraget att leta rätt på GPS:en. Jag gick ill wått å tårrt i Sundsvall där pappa tidigare nämt att de hade GPSer, och jag strövade in där och skulle leta GPS.

Ni som känner mig vet att jag är en mycket otecknisk person, jag kan knappt få på teven i mitt egna rum.. Det betyder alltså att det här med GPS:er inte är min starka sida. Men som tur var finns det fantastisk personal på affären som hjälpte mig. Det var inte någon av de som jobbade den dagen som hade GPS:er som huvudområde, men de gjorde så gott de kunde och jag hade telefonkontakt med mamma hemma i Härnösand hela tiden.
Efter ungefär en halvtimme, eller kanske till och med 45 minuter, av testande och läsande i handböcker hade jag bestämt mig för vilken GPS pappa skulle få. Man kunde lägga in kartor på den och en av de som hjälpte mig upplyste mycket glatt "Den har tetris också!" efter att hon undersökt den.

Jaha, tänker ni? Än sen då? Men det kommer..
Jo, för när jag äntligen bestämt mig för vad jag skulle köpa tog en tjej hand om inslagningen och jag gick med en annan anställd bakom ett hörn och tittade på fleecetröjor (kan tipsa er om deras fleecetröjor, de är fantastikst sköna! :D )
Och då öppnas dörren. Jag kände att det var pappa i luften, men så klart så tänkte jag att det inte kunde vara sant.
Jag rös till i hela kroppen. Tänk om det var han!! Men det kunde det ju inte vara och "skärp dig! " väste jag åt mig själv.
Då hör jag min pappas röst och eftersom jag fortfarande inte ville tro mig själv lutade jag mig fram och såg pappas ena axel, alltså hans väska och märket på jackan. Nu fick jag panik, öppnade en liten dörr som ledde in till en toalett men tyckte inte att jag kunde gömma mig där. Så fick jag syn på den tredje anställda och kastade mig mot henne och frågade om jag kunde få gömma mig nånstans. Hon skickade ner mig på lagret där han som kollat på fleecetröjor med mig letade min storlek. Han blev förvånad över att se mig där såklart och viskandes berättade jag vad som hade hänt.
"Avråd honom från allt, och skicka han härifrån" sa jag och killen skrattade och gick upp.
I säkert en kvart satt jag i den där trappen och bara väntade, en av tjejerna som jobbade kom ner och skrattade som bara den, det var hon som hade slagit in pappas GPS.

Efter ett tag hörde jag iallafall att dörren till den lilla butiken slog igen och jag vågade mig uppför trappan och mötte den skrattiga personalen.
Jag betalade för mig och tackade för hjälpen, och så la jag ner papperspåsen med pappas pressent i den tunga väskan jag bar omkring på.

Är det slut än? Nej nej nej..
Jag sprang på stan och köpte skor (som tydligen är försmå har jag insett :S Nån som vill ha ett par vita skor i storlek 39??? )
sedan bestämde jag med pappa att jag skulle åka bil med honom hem istället för att åka buss. Jag var mycket försiktig och noggran med att ställa in väskan i baksätet, men eftersom vi åkte i en ny bil pep bilen eftersom vi inte hade spänt fast säkerhetsbältet. Så jag fann ingen annan lösning än att dra fram väskan till mitt knä, och ni kan ju tänka er hur det låter när en papperspåse ligger och brottas med en uppsättning svettiga idrottskläder i en väska.. 
"Jag har så mycket papper i min väska.... mycket skola nu...." ja nivet, alla dom där kommentarerna. . . . .
Pappa fattade iallafall ingenting, för efter en stund berättade han om sitt besök på wått å tårrt.
"Jag frågade efter GPS:er men dom sa att de var slut. Då frågade jag efter en broschyr men då så killen där att han hade bara en broshyr och den behövde han vid disken."
Jag höll mig för skratt, och svarade och när pappa sedan fick pressenten blev han rejält överraskad.

Massa folk var på besök på den stora dagen och jag agerade servitris hela tiden. Det var faktiskt mitt drömyrke för några år sedan.... Hihi

Idag sitter jag mest och stressar sönder, har redovisning av fritidskunskapen imorgon och i helgen är det uppsjungning i självaste domkyrkan. Det ska bli jätte jätte roligt, men jag blir hes så fort jag sjunger nu för tiden så vi får se hur det går helt enkelt..
Nästa vecka har jag en engelska redovisning och två nationella prov. I franska. Om ni undrar.. Dessutm ska min fantastiska klass göra nått oerhört.. men det säger jag inget om ännu ;P
Men sen är det bara sista veckan kvar så då kanske det lugnar ner sig.. Nu ska jag läsa in texterna till imorgon så Jossa och Emma slipper skämmas över mig.

Farmor är här också! :)

Kram!
-LallaNéa-

och här sitter jag och tycker synd om mig själv. Jag som inte har någon aning om vad andra går egenom...


Jag kan inte säga nått, för inget som jag drar till med stämmer överens med verkligheten. Inget jag säger kan förhindra eller förändra nått.

Jag vill bara önska alla människor lycka och välmående. Jag orkar inte det här.


Eh, fan , ni fattar kanske ändå inte.

Rest in pease. May love be with you.

I miss the old times
I miss the old smiles
Jag saknar den gamla tiden med glada miner, skratt, lycka kärlek och vänner. Allting (eller iallafall det mesta) känns så fruktansvärt segt och tråkigt och drygt och onödigt just nu. Iallafall något av det där, kanske inte allt......

Det enda som är roligt är väl typ helgen snart, lite småsystrar ska få se sin storasyster igen :D
Och så var det nått mer jag tänkte skriva.. Jo just det! Vi har i kursen ULS (Utveckling Livsvillkor och Socialisation) fått i upggift att göra ett musikaliskt framträdande för skolan. Det ska bli sjuuuuuukt roligt, jag längtar faktiskt :) Skulle vara underbart om hela klassen kunde funka och jobba tillsammans. Även om man inte tycker om alla, så tycker iallafall jag att det skulle vara värt att ge alla en chans =) Och ge projektet en chans :D:D
Fast jag är ju knäpp så...






Iallafall så känns det som om det mesta talar emot det mesta av mig.. skolan... äh jag orkar bara inte. Ska borsta tänderna nu och gå och lägga mig. HAr ju inget liv men klockan är faktiskt kvart i elva så...

se ya!

Jag har lite tråkigt här... var mitt superbraiga svar när mamma undrade varför jag letat reda på vart vägverket hade sina regionkontor.
Och haha, jag måste säga att det var rätt roligt att vägverkets regionkontor finns i typ Jönköping, Solna, Uppsala och.. och? Och Härnösand.
Jag menar stor stad, företagsstad, stor stad, pluttis stad. Nej, härsnösand är inte så litet ändå. Visserligen är det litet, men Härnösand finns på kartan. Iallafall enligt vägverket. :)

Och jo, det var ett tag sedan jag orkade uppdatera min blogg också.. jag har inte haft tid typ. I och med APUn har jag varit tvungen att skriva loggbok, och eftersom min trötthet tog över så gick jag å la mig på kvällarna när loggboken var klar.

Nu har vi kommit tillbaka till skolan igen, och självklart har uppgifterna redan börjat hagla. Jag tror att vi totalt har fyra grupparbeten i luften just nu, alltså fyra olika grupper att hålla koll på.. Dessutom är det nationella engelska "reading" imorgon, och jag hade faktiskt tänkt plugga... men jag har gett upp det nu, eller ja, jag tänkte slå ett slag för bloggen ju, och bilddagboken också =) En hel del har hänt sen sist där med ;)

Jaha.. jag har väl egentligen ingenting att skriva.. Är trött, saknar Apun till vissdel, tycker det är skönt att vara på skolan till en annan del, har massa uppgifter, är inte klar med loggboken, är singel och pappa fyller 40 om en vecka. Shiet, det hade jag glömt.. Liten grejj sådär bara?!
Jag suckar härmed djupt..

Vill be om ursäkt för att jag inte orkar läsa alla andras inlägg, skummar egenom dem kanske nämner de mig, och då kan det ju vara värt att läsa. men annars orkar jag inte. Har som sagt ingen ork alls. Men bara en morgon kvar, sen är det torsdag=sovmorgon<3.

Bilddagboken nästa! :D
-LallaNéa-

Idag är en bättre dag, bättre än igår iallafall. :) Var på skolan, innedag.. hmm.. ganska haha haha-ig :P Inte skrattig så men..
Jo för först gjorde vi en runda (och jag pratade Stolt ;D ) sedan hade vi lite Fritidskunskap och jag och de två duktiga tjejorna i min grupp jobbade på oväntat bra och allt känns frid och fröjd på den punkten nu. =) När vi väl var klara med allt vi hade att göra gick vi och åt lunch, och Jossa klagade typ hela tiden på att det var samma mat idag som förra tisdagen då vi också var på skolan.
Själv var jag trött och gnällig och grinig, och klagade på att Jossa och Emma klagade. . . .
När vi ätit färdigt hade vi ungefär en halvtimmes engelska, då jag svarade på kanske tre frågor på ett prov som vi "jobbar med". Sen var det rast, och efter rasten skulle jag ENSAM gå och se på teater. Det kändes ganska sorgligt att gå och se på teater alldeles ensam, och dessutom veta att hela klassen var tvungen att jobba engelska :/
Men som tur var träffade jag på en mycket trevlig lärare som pratade med mig och satt brevid mig så jag behövde inte känna mig helt ensam ;)
Jag tyckte att teatern var bra, inte för att jag är någon expert eller så men.. Skådespelarna var iallafall väldigt duktiga, och de sjöng en del fint =) Dessutom lyckades jag fixa mig en egen favorit-rollfigur. Den där slaven.. som var svart/vitmålad i hela ansiktet och spelades av en s grymt duktig skådespelare så jag vill bli skådespelare själv. Det var riktigt häftigt.

Efter teatern gick jag tillbaka till klassrumet och möttes av hela klassen som precis hade fått sluta. Haha, skön dag? Jag gick in till läraren som var ganska ointresserad av mig på det hela taget, och så gick jag därifrån igen =P

Sedan lyckades jag och Cecilia Hjelm övertala Emma Nordensson att gå ner till stan och så gjorde vi det tillsammans med Johanna :)
Vi gick omkring lite och Emma provade några jackor och jag provade en heldel klänningar. Självklart har jag ännu inte hittat en klänning till skolavslutningen... Efter ett tag lämnade först Johanna och sedan Cecilia mig och Emma men vi trallade runt ett tag till iallafall. Självklart var det någon som blev hungrig (haha) och så skulle vi besluta vart vi skulle äta. Haha, Den där tjejen får mig att skratta säger jag bara!
Emma:"Du går ledarskap så du får leda och bestämma vart vi ska äta!"
Linnéa:"Men du går ju också ledarskap!!?"
E"ja, men du har gått det längre för dom ropade upp ditt namn före mitt i aulan i höstas!"
L: "MEN det är för att dom tar oss i bokstavsordning!!!!!!(lundgren--Nordensson--bigdeal??)"
E: "ja men.."
L: "Ha! Du är störst! Störst bestämmer, haha, det var enda gången det var bra för min del........."

Det blev till slut subway (som jag inte riktigt vet hur man stavar till, men sådär tror jag..) och där satt vi och åt och som vanligt blev vi klar samtidigt =) Emma fick inte alls vänta på mig=)

Nu sitter jag hemma och har lite ångest för mitt loggboksskrivade. Jag måste skriva om igår för det har jag inte gjort ännu och imorgon är det DÖVIKTIGT att jag skriver om barnens lekar osv.
Jag var på urdåligt humör i morse och idag.. Men efter lite skratt och samtal med min käraste Emma känns allt bra igen. Hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig, snygging! :)
Dessutom har Emma världens bästa tålamod. Jag vet inte hur många gånger hon har suttit utan för någon provhytt och väntat på att jag ska bestämma mig för att inte köpa just det perfekta plagget som jag har på mig. Men ibland känns det ännu värre om jag faktiskt köper plagget, då får stackars emma vänta ytterligare några minuter ju...

Jag FÖRSÖKTE dessutom prata med Patrik men det gick ingevidare, och det var ju synd. :(
hihi, och Jonas skulle vara patriks bodyguard och jag skulle putta undan jonas bara det att han är typ mycket längre än mig och jag är typ svagast i världen. Det gick sämst :(

Puss å gull, nu ska jag se om bilddagboken har slutat ignorera mig...
I do miss yo.

-LallaNéa-

Ps. Det är min namnsdag idag! :D Förr om åren skrev jag upp vilka som grattade mig, men iår har så många gjort det att det jag inte behöver skriva det, jag kommer komma ihåg vilka som sa det iallafall, för de betyder så mycket :)

Eller vafan, det blev fel rubrik iallafall, hur jag än försökte. Jag bryr mig inte ens på riktigt menar jag.
deppardag, som alla andra dagar, varför tar det inte bara slut?
Jag bryr mig.

Men det gör intedu. Och det går fanimej inte att prata med dig. Du vet inte hur man gör. Och hur jag än engagerar mig i dig så bryr du dig inte om mig. Och det svider lika hårt varje gång jag kommer på det.

jag orkar inte. Jag måste skriva fucking dagbok. Jag har bara tre dagar kvar, och det känns sorgligt. :(

Men jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte. Skrek åt mamma nyss dessutom, jag är en sån dålig människa som inte ens klarar av att vara snäll mot hon som gav mig allt jag har.

Har jag förspullit min barndom? Glömt bort att leka, vara barn, vara liten. Har jag spelat spel på datorn istället för att leka, har jag byggt upp en kroppshydda genom mina unga år?

Har jag slängt bort mina unga tonår? Har jag glömt att ha kompisar, träffa folk och ha roligt? Har jag missat en stor del i livet, delen som det är meningen att man ska se som sin "bästa" när man blir gammal? Har jag kastat bort den genom att chatta på msn, och klagat på mitt utseende?

Håller jag på att kasta bort även mina äldre tonår, på att klaga på mig själv? Ska jag nånsin sluta klaga på mig själv? Det måste väl vara mitt fel att jag är som jag , ska jag inte ändra på det om jag inte trivs med det?

Har jag slängt bort mitt liv, mina potentiala vänner genom att sitta hemma med mamma och göra mig tjock?
Ja. Eller, mja..
Jag vill inte ha det såhär. Det som har hänt har hänt, men nu ska det bli ändring. Senast igår var jag ute på en springrunda. Och sedan var jag på hajk och gick faktiskt tre kilometer med packning. Okej, jag kan bättre, men man måste ju börja någonstans. Jag lovar, att skulle jag få en platt mage och stark rygg imorgon skulle jag ta vara på det.

Men jag deppar. För det är faktiskt lördagkväll, en mycket fin sådan. Solen skiner ännu, och det är relativt varmt ute. Men matosen sprider sig i huset, nu ska vi snart äta grillat. Jag vill bara gråta. Inte över maten. Eller mamma.
Över mig. Över hopplösa Linnéa som inte lyckas med någonting. Över hopplösa Linnéa som ALLTID hittar nya fel att klaga på på sig själv. Jag bara måste vara bäst, fast det jag missar är att leva. Jag strävar så hårt efter att vara perfekt, att jag glömmer bort att vara mig själv.

Jag fick MVG på nationella. Men det hjälps inte. Jag är fortfarande inte nöjd. Jag är kass.
För jag är inte bäst. Det svider.


Nej, detsvider inte. Det river sönder mig.
---------------------------------------------------------    ---------------------------------------------   -------------------------------------------------

Matilda, jag älskar dig mer än världen kan förstå. Du kommer alltid att vara störst i mitt hjärta, Alltid.<33 Det kan inget eller ingen ta ifrån oss.

din,
LallaNéa/.

Hajk! :D <3
Igår till idag har jag varit på en underbar vårhajk med mina kära miniorscouter. Det var ett glatt gäng på 10 barn och fyra vuxna som vandrade genom den blöta skogen upp till fällestugan igår kväll. Där ute hade vi det bara bra, lekar och lägerbål, men kanske lite väl många myggor på kvällen för oss allergiker.... och även lite mycket pollen för de som inte tål det.
En strålande sol fick barnen kvickt upp ur sina sovsäckar klockan sju på morgonen (hehe) och efter en härlig frukost gick jag och barnen på upptäktsfärd och klättrade bland Ronja-rövardotters-liknande berg och klippor.. En organisationstävling klarade de duktiga scouterna av och sedan blev det pinnbrödsgrillning för fulla muggar.
För att inte låta någon ta det lugnt, pressade sig en liten orienteringsövning in i det redan tajta schemat och sedan var det packning på som gällde. Efter att Linnéa pysslat om ett antal fötter, några hungriga magar och oberäkneliga skavsår, så klart.
Längst fram i truppen sprang jag tillsammans med fem superduktiga miniorscouter och jag ställde ständigt frågan till mig själv "Vad får de sin energi ifrån?" Var det vetskapen om att de snart var hemma? Eller var det skavsåren som gav rakertfart i stövlara? Jag vet inte..
Men framme på parkeringen var vi, safttörstiga och, Helt slut.
Så for vi hem.

Jag vill så gärna tacka dessa underbara scouter, mysiga snälla och trevliga. De kan alla bli något riktigt stort i framtidenn, vilket man inte säger i onödan.
Och dessutom, har jag ju inget liv om det inte vore för scoutingen med dem.

Själv är jag dötrött, jag har ingenting att göra (HOST), men jag orkar inte. Ingenting går på teve heller, suck, , , det känns dessutom som om det är söndag idag och som om jag måste åka till sundsvall imorgon. Vilket är FEL FEL FEL.
Nu tror jag nog att jag ska gå ner och försöka intala mig att det är lördag ändå. En lugn lördagkväll med mig själv och ett äpple alltså.

Jag har inget liv. För jag har inga vänner. Här. Eller, klart jag har, men jag har ingen vän här som ringer mig och vill hitta på något, och jag har ingen vän här som jag kan ringa och hitta på något med. Det är synd. Så jag kanske ska flytta till Bankeryd. För att inte bo i Habo. I väsby har jag ju ingenting att göra. Och inte i Sundsvall heller kanske. Kanske har Härnösands falskhet spridit sig till Sundsvall, varför inte?
Jaja, jag är trött.

Jag har vänner, och jag älskar dem. Jag tycker otroligt mycket om mina vänner så du kan inte förstå. Oavsett vad de tycker om mig, och oavsett hur dumma de är i övrigt, och oavsett hur falska de är.
Så -- är de mina ;)

Äh, jag ska nog sova istället, ni märker ju hur jag blir! :O

-LallaNéa-

Ja visst är det fantastiskt, den här högtiden vi firar i Sverige, sedan urminnes tider, för att välkomna våren. Säg mig,  är det inte underbart med alla dessa vackra manskörer, varma eldar och MASSA korvar? Jo då, det är det.
Men nu förtiden går barnfamiljerna, iallafall här, till någon brasa och köper korv, kanske lotter, sedan går man hem igen. Gärna grillar man, äter klyftpotatis eller fräscha sallader med goda såser. Ja traditionerna är många, och ingen behöver väl vara fel? Eller?

Hmm.... Jag träffade en gång en som sa så här "Man får egentligen festa hur många gånger man vill på ett år, men tre gånger finns det som man SKA festa på. Det är nyår, valborg, och midsommar."
Överallt i våra dagstidningar har skribenter yttrat sig om ungdomars alkoholvanor vid valborg. Helt plötsligt har alla vuxna fått upp ögonen, från en dag till den andra förstår de tydligen allting. Många, kanske de flesta ungdommarna är arga på dessa skribenter. Men det vi som ungdomar måste förstå, är kanske att det vi håller på med kanske inte är helt rätt.
Jag blir riktigt less, vad äre som gör det så coolt är egentligen?
Snälla ni, dricka supa och slåss, visst är det häftigt? Jag har ingenting emot att man dricker egentligen. Om man dricker för att det är gott, eller för att helt enkelt skölja ner maten med. Men att dricka för att bli full, att sk. SUPA, det tycker jag är helt idiotiskt. För det första är det idiotiskt, och för det andra flyger pengarna bara iväg, helt bortkastade pengar!

Själv sitter jag (för att vara en god förebild) just nu hemma hos en kompis till mina föräldrar, något av en extrafamilj är detta, då det är dessa som gjort att vi faktiskt flyttat till Härnösand. Trafix ekar i mitt huvud, barnen är lagda i sina sängar. Men jag kan försäkra er om att de inte sover. Nere i köket hör jag att de fixar med någonting. Men jag har ingen aning om vad de gör. En liten förhoppning har jag om att det kan vara en efterrätt på g, men.... det är högst otroligt.

Vi gick till en majbrasa tidigare idag. Eller, barnen cycklade om vi "vuxna" jagade bakom dem, och framför för den delen, och de var helskinnade när vi nådde målet. höhöhö
På vägen hem mötte vi några i min ålder. Jag såg vilka de var, och jag fick andan i halsen. Faaan, vart jag än är, så måste de där förskräckliga människorna förfölja mig.DE måste dyka upp precis överallt, och bara förstöra, förstöra mitt liv.
Jag vände mig om, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, men eftersom jag just då gick längst fram tvärvände jag och tog fart bort bort bort, mot de riktiga vuxna. Och jag erkänner det för er, att jag grät. Det rann en tår ner för min kind, en varm brinnande tår. Jag svämmade över inombords men jag visste att jag skulle behöva se åp dem, så jag orkade inte släppa ut mer. Jag gick brevid den av de som inte är en förälder till mig, och kände mig bara lite lite tryggare.

Det var inte dem. Det var inte det. De var andra. Andra. Men de var i min ålder, med varsin ölflaska i handen. Pappa sa att det var tragiskt, sen var det inte mer med det. Jag själv svämmade över. Ensamast i världen kände jag mig som, det kändes som om... som den där gången när jag blev arg på en nära vän i höstas. Jag kände mig så ensligt ensam, som om hela världen hade vänt ryggen mot mig. Som om ingen någonsin skulle tycka om mig igen.

Varför? Varför varför varför??
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag ska kissa. Sen ska jag gå och bädda ner mig i nån gammal filt och gråta. Gråta över att elände, över all ensamhet och olycka. Men framförallt så ska jag nog gråta över alla dessa ungdomar som inte fattar vad de gör, för de som inte fattar vad som kan hända. Jag ska gråta för hur dumma de är, som slänger iväg sina liv, alldeles för tidigt och för de som inte har något annat sätt att tycka om sig själva på, än att trycka ner andra.

Med trolles trafikrradios raporkester i bakgrunden, med tårarna som rinner på insidan av kinderna och med tår som taktmässigt lyfts och slås ner, mot golvet.
-LallaNéa-

Det här med rubriker är inte min grejj :P

Jag har ingenting att skriva om. Och det blir inte bättre för att jag tittar på det tomma arket. hmm..
Jag behöver egentligen inte tömma min hjärna på nått, eller haspa ur mig islka över någonting eller ens gråta. Jag behöver inte ens berätta för världen om nått roligt.. Åhh..

Jo förresten, idag hoppade vi hopprep på rasten på fritids. Guuuuuud jag känner mig så liten :)
Jag hoppade 42 finfina hopp, men trasslade in mig på hopp nummer 43. Illa :P Nejdå, jag har inte hoppat hopprep på iallafal.. humm.. minst fem år, så jag är riktigt nöjd :D
På en annan rast idag var jag med och lekt krig. Hmm, fin lek att leka vet jag väl inte, men det känns bra att leka och inte bara stå och titta på. Och barnen tycker om det.


Jag borde gå och planera min aktivitet nu. Välja ut lekar försökte jag göra igår, det gick.. hmm... inte alls :P Eller jo, några hittade jag väl.. jag ska pröva dem på mina alldeles egna miniorscouter på tisdag nästa vecka =) Kanske redan imorgon :)

Nu ska jag ner till köket för att äta en korv och sedan ska jag på treårs-kalas! :D

Blesssessssssss and love =)

-LallaNéa-