LallaNéa

Jisses.. Sitter hemma hos min favorit Emma, lyssnar på musik och väntar på att Emma själv ska komma tillbaka snart ;)
Har ätit alldeles förmycket godis ikväll, så all min trötthet har gått över i någon galen övertrötthet, sockerkick även kallat.

Emmas godis-ätar-dag idag också, så vi köpte godis, blandad kärlek på lösvikt! Fantastiskt , både gott och roligt, haha

Knasig telefonsamtal blir det också, framförallt med Patrik vår galne vän ;)

NU har emma åternedstått från övervåningen och jag antar att jag ska vara social, eller som ni alla vet att jag blir efter för stor mängd av intaget socker+trötthet--- Mesta dels dryg... och fnittrig :P

-LallaNéa-

Åh vad jag älskar att sjunga! Var på kören idag och verkligen bredde ut mina lungor. Använde mig av alla knep jag kan och verkligen ansträngde mig! det var så himla underbart och jag kände mig verkligen glad. För första gången på länge...

Och så avslutar körledaren låten med några fina toner från pianot och kommentaren " Ni sjunger ju som en hel kör! :D"
plötsligt blev allt grått igen. Ett stort grått moln kom från ingenstans och la sig över hela världen. Det var ju bara jag som söng! Bara jag som hördes bara jag.. "som en hel kör" tjena...


Bakade sedan massa muffins med härliga människor som verkligen får en på gott humör! Tack för det -fina allesammans! :)




Men lite sorg har jag kvar inom mig, ska jag aldrig få den uppmuntran jag förtjänar? wellwell, guesse that is my life.

-LallaNéa-

Jag är rädd att folk ska tro att jag är vek. Att jag är mesig svag och inte klarar mig. Kanske därför får jag höra att jag har skinn på näsan, och att jag minsann är modig. Det vet jag väl inte om jag är precis, men vem är?
Ibland känns det som om det glöder innanför ögonlocken, som om någon verkligen vill elda upp mig. Om jag då bara slappnar av strömmar tårarna ut och människor druknar i översvämningen. Nästan.
Om jag därremot anstränger mig, kniper igen ögonen och ler sedan ett stort och falskt leende, hålls tårarna tillbaka. Efter en stund får jag ont i halsen. Jag går då in på någon toalett eller annat ställe där jag får vara ifred, och låter allt komma.

Så visst kan jag lura i alla att jag är stark och duktig, men i slutändan kommer jag själv alltid veta att det är på mig det fel.

Om jag får säga det  själv är jag duktig, jag tror att man kan allt man vill, och att man kan intala sig att allt är roligt för att få det jobbiga att bli lättare. Men om någon skulle se innuti mig varje dag skulle hon förstå att allt inte är sant.

Det jag är allra mest rädd för, är ifall jag bryter ihop och går under, att folk  kommer minnas mig som Hon som inte orkade.

Hmm.. mina senaste inlägg har kanske varit lite väl dystra och fyllda av min lesshet... man blir LS helt enkelt, som jag hört mest Sabina säga ;)
Men nu tänkte jag skriva om något riktigt roligt. Nämligen DAGENS STORSAMLING(ar)

Jag pratade och resten var jag hjärndöd av, men det var inte det jag skulle säga utan ett HJÄRTLIGT JÄTTE JÄTTE JÄTTE TACK till underbara LS2 som ställde upp och visade upp sig i otroligt snygga djurmössor och annat.
Kram på HEEEEEEELA klassen, jag blev verkligen UNDERBART glad för att ni ställde upp för mig. Det betyder guld.

Härna

-LallaNéa-

Tittar i allmenackan, ser hur dagarna går förbi. Det är som om själva tiden, lever ett eget liv. Inget får missas, då blir någon arg. Allt måste hinnas innan det är försent. Jag vill veta, hur Jaaag ska göra, men ingen kan säga -för- alla har fullt upp.

Ibland måste stenar lyftas. Ibland måste tågen gå. Ibland hör fåglar som viskar till varann, ibland sjunger du själv. Överallt är jag med dig. Jag tänker på dig varje dag. Överallt är jag med dig, du är mina tankar var dag.
Jag saknar att leva, tätt intill dig. Du fick mig att andas att ha det bra och att orka. Hur ska jag nånsin kunna tacka dig för det, hur ska jag någonsin kunna tacka dig för det?
Genom all smärta, genom allt som var tungt. Genom all besvikelse höll du mitt hjärta lugnt. Jag älskade dig mer än jag trodde. Mer än någonsin förr. Jag kan aldrig bli klok på vad du gjorde, men du levde och höll mig vid liv.

Jag älskar dig! Du fantisk! Du är underbar och du ger mig lycka och ro. Du är min, min dröm varje dag. Jag önskar jag kunde säga det till dig direkt men går inte.....

Jag sjunger, lägg på en sweet melodi i dur, och du förstår. Kanske.

-LallaNéa-

Nej nu måste jag verkligen ta och skärpa till mig! Jag har inte skrivit blogg på flera dagar, förlåt kära läsare, förlåt!

Nu sitter jag iallafall på skolan och har en av våra långa lunchraster :) Den är snart slut dock, och då ska vi ha religion med sara. Det tror jag kan bli roligt men jag är ju lite knäpp också så..

Jag börjar bli riktigt ledsen för att alla tror att jag har det så jävla lätt för mig. Jag orkar faktiskt inte med allt och allt är långt ifrån lätt här i livet. Fråga bara S, jag orkar verkligen inte, skämms över det... men jag är trots allt ingen superhjälte. Jag väljer dock att se det positiva med saker, hur fan ska man klara av att leva annars?
Jag lägger ner mycket tid på skolan, på skolarbete och på att lära mig saker. Det är för att jag har bestämt mig för att det är kul och det går, annars..... annars skulle jag inte klara av någonting.

SÅ sluta säg att det är lätt för mig, jag anstränger mig verkligen. Det är inte för att få höra av någon att jag är duktig, eller för att någon ska säga till mig att allt jag gör blir bra. (inte för att det är så heller, men...)
Jag gör det för att jag vill, och jag tycker det är roligt.förstådet.
 Jag tror dessutom att det kan fungera för alla, om man har en positiv inställning till saker så går det lättare.

Men så är jag väl knäpp också..
-LallaNéa-

En dag kommer du sakna mig. En dag kommer du inse att det är du och enbart du som står skyldig till allt det du gjort mot mig. Du kommer förstå att varje litet ord din mun någonsin uttalat, är av dig orskat och mig skadat. En dag kommer du inse att allt är ditt fel och du var den som förstörde allt.
Du kommer att inse att du gick miste om något, något bättre och finare än dina vildaste drömmar kunde tro. Du kommer att inse att livet du trodde att du skulle få, gick i tusen bitar på grund av det du gjort mot mig. En dag kommer du förstå att det aldrig var meningen att du skulle lyckas. Du skulle fått kämpa, offra ditt blod, som jag fått göra, för att lyckas. Men du var för självgod -såklart- du trodde inte att du kunde skada dig själv.
En dag kommer jag stå där, du kommer se mig och veta att det avr ditt fel. Det var du som fick mig att ställa mig där, och du kommer veta det. Du kommer plötsligt förstå att dina ord, dina handlingar och dina blickar är det som fick din värld att falla sönder. Då kommer du önska att du gjort annorlunda. och du kommer sakna de få stunder vi hade i gladro.

Då kommer du sakna mig.

Sitter på skolan igen, har klarat av ett prov idag, liksom igår. Och sitter nu och väntar på att klockan ska bli ett, så nästa lektion kan börja. Som alla andra dagar.. gråhet.

Emma och Nathalie sitter här också, och lyssnar på någon bra låt som jag lugnt vaggas av. Vaggas in i mina egna små  världar. Världar som är längre bort än jag kan förstå. Mina drömmar går i kras när jag sakta stäcker mig tillbaka mot verkligheten. Sakta märker jag att tangenterna inte är flummigt runda och mjuka, den vackra färg som nyss var här är helt borta.
I takt med att musiken bytts ut från den andra datorn ändras mitt humör. Ett flummigt, lulligt, och roligt humör blandas upp i ett. Plötsligt kom jag att tänka på Matilda, Tidda, som jag saknar så sjuuuukt mycket. Saknar tiden vi hade tillsammans i 7-8an 8-9an...... miss yoou<33

jag är inte så stressad nu, och jobbet igår gick bra =) Sedan fick jag promenera fyra femtedelar av vägen hem, för mamma skulle möta mig med bilen mén jag gick så fort ;)
Ikväll ska jag hinna både övningsköra och städa, det kan bli lite stressigar möjligtvis, men det kommer säkert ordna sig =)

aktivitet, ska jag söka.
-LallaNéa-

Har precis, eller, för en stund sedan, skrivit ett prov i Mibas.
Nu sitter jag på rummet på skolan och har precis lika tråkigt som vanligt. Jag drömmer om att göra något, ta enliten resa, kanske till stockholmo iallafall.. komma bort och leva livet en stund.

Har ont i fingrarna efter provskrivningen, och efter skidträningen igår. Ja, det är ju då alltså inte jag som tränar skidor, utan jag har försökt lära en liten tjej göra sina första svängar. Jätte roligt men kämpigt, hela dagen. Men det är bra, muskler för magen! ;D

Tänkte dela med mig av min hektiska vecka, några lugna stunder bör infinna sig emellanåt dock, men jag förväntar mig det inte.


måndag:
Prov -klart
samhälle
jobba sisu, 2 pass
barnvakt

tisdag:
Prov -lili
kälkhockey med mibas
hinna med middag?
konfledarträff
övningsköra

onsdag:
skola
skola skola sent på kvällen

torsdag:
övningsköra
prata på storsamlingen
mentors
lektion :P
kör
ku

fredagen blir lugn, bara massa skola som vanligt på fredag =)

Jag är less nu. Har ingen mening i livet alls. Vill bara åka hem, dra nått gammalt över mig och lägga mig i sängen och gråta. Tills det inte finns något kvar att gråta, tills alla tårar är slut. All vätska i min kropp. och allt mitt blod.
Men untill then, samling nu i T8 för genom gång av, gissa en gång..... SKIDSM!!! :D wohoo..

-LallaNéa-

ÅÅÅååhh sådanna fatastiska läsare jag har, som återkommer till LallaNea.blogg.se för att se vad jag har för mig. Så fantastiskt glad jag blir över att se i statistiken att flertalet sidor tittas på flera gånger!

Tusen tack, tusen tack :)
-LallaNéa-
   och snart kommer min älsklingpälskling hit! :D <3

Alla mobilens nära 4000 bilder är nu instoppade i mappar på datorn, sorterade efter år, och sen en del sjuka indelningar, men jag hoppas det ordnar sig =) så nu ska jag försöka ta mod till mig och radera bilderna från mobilen, de finns ju på datorn! ;)

Här kommer ett smakprov på några favoriter;

<33             ems&nea AndersPanders & jag

-LallaNéa-

Ja konsten att få ur sig orden, genom fingrarna, på ett sätt så det fångar vemhelst som läser, den konsten är magisk.
Vissa har den säkert i sig naturligt, andra kan sig nog konsten lära genom träning träning och kanske lite övning. Ibland har jag de mest fantastiska texterna i huvudet, väl formulerade och innehållet glittrande och otroligt.
Men så sätter jag mig framför skärmen, och allt det goda är som bortblåst. Jag undrar vad det beror på. Törs jag inte? Har jag någon spärr som gör att texter finns vid vissa tillfällen men inte vid andra? Eller är det helt enkelt inte meningen att jag ska skriva?

Allra helst skulle jag vilja skriva en bok. Jag har inte riktigt sagt det till någon ännu så detta får bli en liten hemlis, din och min. Vad boken skulle handla om? De idéer jag har om det behåller jag för mig själv så länge. Men vilket förlag skulle vilja publicera en bok av lilla mig?  Och vem katten skulle vilja läsa den?
Jag menar visst skulle väl du, min käraste läsare, läsa även en bok av mig, men (inte för att jag tror att min bok skulle kunna ge mig samma karriär som JK Rowling) några  fler läsare av boken skulle väl vara roligt?
Eller så spelar det helt enkelt ingen roll hur många som läser det man skriver, det viktigaste är kanske att man får skriva av sig det som ligger och gryr. Men varför skriver man då inte bara dagbok? Kanske med lås på?

Fler funderingar? Jadå, det kommer. I sinom tid...

-LallaNéa-

Solen sken så otroligt vackert när jag stod på mitt snöpass i skogen. Jag var dåligt förberedd, men som vanligt lyckades jag improvisera ihop något riktigt bra. Jag stod där och njöt och tittade på solens strålar som sken genom hela skogen, alla höga tallar glittrade av solens strålar och runt om kring mig arbetade barn fitigt med sina uppgifter.

Det var dags för årets kickoff för scoutingen! En höjdar tradition i den iskalla snön i januari, på murberget i Härnösand. Under några timmar stod jag och lärde ut hur man gör "pinnbrödspinnar" eller grillpinnar, som det flesta vet vad det är. Sedan begav jag mig till samlingspunkten och det gjorde även alla andra, där grillade barnen(och de vuxna) pinnbröd och jag rullade pinnbröd för glatta livet =)  åååh vad jag frös om händerna =)

Nu sitter jag här igen och det bränner fortfarande i ansiktet efter solen och kylan, och i fingrarna kittlas det som jag vet inte vad.
Kanske är det dags att dyka ned i någon form av pluggarsituation, så här på lördagen, men inte vet jag vad jag ska plugga på:S

Dagens unning: (Något jag unnade mig själv) kopp kaffe med vispgrädde, samt stund i skön fotölj med en tidning. MUMS!
-LallaNéa-

Åh vem jag vill veta vem du är!! Även om jag har mina idéer, men jag blir såå nyfiken!!
Hör av dig på någotvis, för jag tror att du har rätt... något säger mmig att det avr just du, den jag menade, som tog till sig.... Hör av dig till mig du gamle oförglömlige vän, SNÄLLA!

-LallaNéa-

Den grå vardagen, den beiga... De där mörka mornarna, långa bussturerna och det iskalla promenaderna. Och så skolan. Den jobbiga, stressiga, långtråkiga, älskade skolan. Nu är det tillbaka igen, alltihopp. Jag vill nog mest bara gråta. Har försökt inbilla mig själv att det ska gå bra det här, men jag känner att jag håller på att falla tillbaka till den trista inställningen jag hade innan lovet. men nej fan heller!!

Nej, det här ska gå bra, men passa er fö gnäll ang samhällskunskap och historia A (A) lovvvvvvvvve NOT.
Nu ska jag dra ner på stan å plumsa i simbassängen med min julmats-kropp!

solong!

-LallaNéa-