LallaNéa

Ja visst är det fantastiskt, den här högtiden vi firar i Sverige, sedan urminnes tider, för att välkomna våren. Säg mig,  är det inte underbart med alla dessa vackra manskörer, varma eldar och MASSA korvar? Jo då, det är det.
Men nu förtiden går barnfamiljerna, iallafall här, till någon brasa och köper korv, kanske lotter, sedan går man hem igen. Gärna grillar man, äter klyftpotatis eller fräscha sallader med goda såser. Ja traditionerna är många, och ingen behöver väl vara fel? Eller?

Hmm.... Jag träffade en gång en som sa så här "Man får egentligen festa hur många gånger man vill på ett år, men tre gånger finns det som man SKA festa på. Det är nyår, valborg, och midsommar."
Överallt i våra dagstidningar har skribenter yttrat sig om ungdomars alkoholvanor vid valborg. Helt plötsligt har alla vuxna fått upp ögonen, från en dag till den andra förstår de tydligen allting. Många, kanske de flesta ungdommarna är arga på dessa skribenter. Men det vi som ungdomar måste förstå, är kanske att det vi håller på med kanske inte är helt rätt.
Jag blir riktigt less, vad äre som gör det så coolt är egentligen?
Snälla ni, dricka supa och slåss, visst är det häftigt? Jag har ingenting emot att man dricker egentligen. Om man dricker för att det är gott, eller för att helt enkelt skölja ner maten med. Men att dricka för att bli full, att sk. SUPA, det tycker jag är helt idiotiskt. För det första är det idiotiskt, och för det andra flyger pengarna bara iväg, helt bortkastade pengar!

Själv sitter jag (för att vara en god förebild) just nu hemma hos en kompis till mina föräldrar, något av en extrafamilj är detta, då det är dessa som gjort att vi faktiskt flyttat till Härnösand. Trafix ekar i mitt huvud, barnen är lagda i sina sängar. Men jag kan försäkra er om att de inte sover. Nere i köket hör jag att de fixar med någonting. Men jag har ingen aning om vad de gör. En liten förhoppning har jag om att det kan vara en efterrätt på g, men.... det är högst otroligt.

Vi gick till en majbrasa tidigare idag. Eller, barnen cycklade om vi "vuxna" jagade bakom dem, och framför för den delen, och de var helskinnade när vi nådde målet. höhöhö
På vägen hem mötte vi några i min ålder. Jag såg vilka de var, och jag fick andan i halsen. Faaan, vart jag än är, så måste de där förskräckliga människorna förfölja mig.DE måste dyka upp precis överallt, och bara förstöra, förstöra mitt liv.
Jag vände mig om, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, men eftersom jag just då gick längst fram tvärvände jag och tog fart bort bort bort, mot de riktiga vuxna. Och jag erkänner det för er, att jag grät. Det rann en tår ner för min kind, en varm brinnande tår. Jag svämmade över inombords men jag visste att jag skulle behöva se åp dem, så jag orkade inte släppa ut mer. Jag gick brevid den av de som inte är en förälder till mig, och kände mig bara lite lite tryggare.

Det var inte dem. Det var inte det. De var andra. Andra. Men de var i min ålder, med varsin ölflaska i handen. Pappa sa att det var tragiskt, sen var det inte mer med det. Jag själv svämmade över. Ensamast i världen kände jag mig som, det kändes som om... som den där gången när jag blev arg på en nära vän i höstas. Jag kände mig så ensligt ensam, som om hela världen hade vänt ryggen mot mig. Som om ingen någonsin skulle tycka om mig igen.

Varför? Varför varför varför??
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag ska kissa. Sen ska jag gå och bädda ner mig i nån gammal filt och gråta. Gråta över att elände, över all ensamhet och olycka. Men framförallt så ska jag nog gråta över alla dessa ungdomar som inte fattar vad de gör, för de som inte fattar vad som kan hända. Jag ska gråta för hur dumma de är, som slänger iväg sina liv, alldeles för tidigt och för de som inte har något annat sätt att tycka om sig själva på, än att trycka ner andra.

Med trolles trafikrradios raporkester i bakgrunden, med tårarna som rinner på insidan av kinderna och med tår som taktmässigt lyfts och slås ner, mot golvet.
-LallaNéa-

Det här med rubriker är inte min grejj :P

Jag har ingenting att skriva om. Och det blir inte bättre för att jag tittar på det tomma arket. hmm..
Jag behöver egentligen inte tömma min hjärna på nått, eller haspa ur mig islka över någonting eller ens gråta. Jag behöver inte ens berätta för världen om nått roligt.. Åhh..

Jo förresten, idag hoppade vi hopprep på rasten på fritids. Guuuuuud jag känner mig så liten :)
Jag hoppade 42 finfina hopp, men trasslade in mig på hopp nummer 43. Illa :P Nejdå, jag har inte hoppat hopprep på iallafal.. humm.. minst fem år, så jag är riktigt nöjd :D
På en annan rast idag var jag med och lekt krig. Hmm, fin lek att leka vet jag väl inte, men det känns bra att leka och inte bara stå och titta på. Och barnen tycker om det.


Jag borde gå och planera min aktivitet nu. Välja ut lekar försökte jag göra igår, det gick.. hmm... inte alls :P Eller jo, några hittade jag väl.. jag ska pröva dem på mina alldeles egna miniorscouter på tisdag nästa vecka =) Kanske redan imorgon :)

Nu ska jag ner till köket för att äta en korv och sedan ska jag på treårs-kalas! :D

Blesssessssssss and love =)

-LallaNéa-

Hej hej världen, hur är eran dag? Min är långtråkig :P haha, nej då, lugn och skön. Massa jävla franska har jag kvar att göra, men jag har gjort bort en del, både franska och Apu-uppgifter och jag har dessutom flyttat om lite hyllor i min å syrrans garderob. Duktigt! :D

Nu har jag en viktig fråga, HUR BYTER MAN LÖSENORD PÅ MSN????

Jag kanske är världens mest korkade människa, men helt serriöst så hittar inte jag den funktionen någon stans alls. HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP MIG?!

Det var egentligen allt jag ville, nu ska jag återgå till att planera min aktivitet för mina kära små Apu-barn.
Hoppas ni alla har det bra, jag skriver mer snart :)
Kraaaaaam!


-LallaNéa-

Hej allihoppa, nu ska ni få höra !

Min duktiga dag började med att jag vaknade, halv elva, av att världens sötaste lillalillasyster kom och la sig i min säng. Visserligen var hon på dåligt humör, men själva grejjen med att hon valt mig som tröstare känndes bra :)
Elna å jag låg sedan och pratade ett tag, om hur det skulle vara med trillingar.. men jag kan ju säga som så, att skulle jag ha tre elnor i min säng, så skulle det bli ganska trångt.

Sedan makade jag mig upp ur sängen och in i duschen, passerade frukostbordet en vända och sedan sminkades jag till tårna. Haha, nejdå, men Elna tyckte det tog lååång tid. Sedan var hon så klart hungrig, så jag fick ställa mig och fixa ostmackor. . och passade då på att steka ägg till mig själv, mums! :D

Nu var det pappa som tyckte att jag tog lång tid på mig men vad sa jag säga, han kanske kan få joina "VVL-klubben" ?
Han skulle ju ändå inte med så.. jaja....
När jag och ELna ätit färdigt klädde vi på oss våra jackor *host*mammas*host* och så cyklade vi ner till stan. Där gick det rykten om att trafiktrollet skulle vara, och eftersom jag är trafiktrollets största fan hjälpte jag Elna leta efter trolle över allt.
När vi sedan fick slut på trafiktrollet, och trafiktrollet började prata med mig gjorde jag en djup insikt. Det var inte det riktiga trafiktrollet. Det där var en människa, en flicka i min egen ålder som dragit på sig en röd overall och som sytt fast en vit svans på denna.
Detta slog mig hårt, finns inte trafiktrollet??
Jag hoppades att Elna inte skulle förstå min misstro, men det var svårt att dölja besvikelsen.
Nu så här efteråt, känner jag att det är klart att trafiktrollet finns. Han finns lika mycket som alla andra sagofigurer, han finns på bilder i tusentalsböcker, och, trafiktrollet finns visst. Om man bara vill det.

Det bästa man kan göra när man är ledsen, vad är det? (alla tjejer??)

Kom igen..?




Just det, shoppa.
Så jag och Elna, och delvis Unni, bestämde oss (eller snarare bara blev det så) för att gå egenom samtliga av Härnösands affärer. Unni ville visa  någon klänning hon hittat på en affär, hon gick i förväg dit och så  kom jag och Elnis något på efterskälken.
Och så, vad håller jag på att göra?? Jo, krocka med en föredetta klasskamrat och mitt hjärta stannade i något ögonblick. Så kännde jag Elnas varma hand och jag höll den stadigt, sa hej till hon jag mötte och gick sedan vidare, darrigt men dock, in i affären.
Unni provade klänningar, en hit, en dit, och jag andades mer och mer stadigt när jag intalade mig själv att dagens möte-med-fd-klasskamrater var avklarat.
När vi var klara på den affären gick jag och Elna vidare, och i dörröppningen till nästa affär vem står där??
Jo ni, det första jag ser är ytterligare en fd. klsskamrat. Brevid henne såg jag sedan en fd klasskamrat till och jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Men så såg jag att den första fd klasskamraten jag sett nickade åt mig som i ett hej, och jag tänkte att det var nu det gällde. Om jag ska visa dem, så måste jag göra det nu. "Heej" sa jag, vänligt, tryggt och glatt, hoppas jag. Då sa hon hej tillbaka och den andra tejen sa " Men hej, guud jag såg inte att det var du!" Jag fnös lite med ett leende och vände mig sedan och fortsatte att gå in i affärerna. Jag hörde hur de pratade om mig nn minut men jag brydde mig inte. Lyssnade inte. Jag skakade i hela kroppen och jag ledde Elna så långt bort jag kunde. Passande nog till barnkläderna och där, flickavdelningen.
Efter ett tag lyckades jag avleda mig själv från tankarna om de före detta klasskamraterna, och jag köpte ett par svarta shorts till mig och trosor till Elnis.

Nu hade jag ordentliga skavsår på mina fötter, nya skor säger jag bara... (lika dana som mina gamla, fula jag! :P)
Så vi gick till mamma där hon var med sitt jobb, hon delade ut bilgodis och visade upp en taxibil och en hyrbil för Hertz.
Som plåster på såren skulle jag köpa skavsårsplåster, men eftersom apoteket hade stängt gick vi (jag och Elnis) till Hemköp. När vi köpt plåster och fyllt på min mobil gick vi och köpte mjukglass. MUMMMMMMMMMSS! :D :D :D
Där satt vi så och åt mjukglass i godan ro, jag och sötsyrran, och så kom jag på, att jag ju bjudit hem en kompis till mamma och pappa idag, och mamma var ju på stan.... Jag skyndade på Elna, vi nästan sprang genom stan till mamma och när jag berättade hur det låg till för henne suckade hon. Men allt löste sig kan jag säga ;)
Och pappa kom ner till stan och hämtade oss, och så åkte hela familjen upp på Vårdkasen och kom precis i lagom tid för att se invigningen, då själva bandet klipptes av. Det var det nya utsiktstornet som invigdes, och ett par gubbar höll tal och några unga killar cyklade runt och trickade med sina mountenbikes (eller vad cycklarna nu kan heta..)
Livsfarligt tänkte jag men jaja.. Och angående gubbarn, fyfan vad tråkigt.
Usch usch, man tycker att de borde skämmas. De har nog ingen inspiration, och de kan nog därför säkerligen inte heller sprida inspiration. Och då ska man nog inte göra sånt. Hålla tal å så menar jag.. *suck*

Men uppe på vårdkasen finns iallafall en liten stuga där vi köpte korv och satt och mös, och så var L å A där och vi pratade med dem. L ska dessutom övnigsköra med mig, så fort vi fått alla godkända papper :D Det ska bli roligt, och skönt att köra med ngn förut mamma å pappa ;)

På kvällen lagade jag mat, bråkade på unni tills hon hjälpte till (det här med att läsa ledarskap.. vara en bra ledare... hmm.. nä, dålig stora syster som vanligt :S fast LS, ni har ju dryga två år på er till ;D )
När vi hade ätit kom Lena, Unis kompis, och vi åt efterätt tittade på körslaget och spelade ett spel som jag lovat Elna att spela sen i torsdags..
Vi tittade också på "the mexican" som jag har laddat för hela veckan.. dock sköt dom varandra bara, och mörkrädd som jag är har jag därför suttit uppe till nu, då mamma och pappa kom hem, och då de kan ta ansvar och jag törs sova.

Så god natt världen, ses imonn!

:)
-LallaNéa-

Det finns alltid dessa dagar, då man undrar över livet. Det finns dagar då man bara vill gräva ner sig själv. Andra dagar vill man gräva ner nån annan, och det finns också dessa dagar, då allting är på topp.
Till på köpet finns det dagar, då livets bäckar pålar, och det finns dagar, då tårarna bara rinner. Det finns dagar då jag önskar att livet vore längre, det finns dagar som jag inte vill ha.

Alla dessa dagar skapar livet, och det är livet som är just idag.

Idag sitter jag här och nynnar, på livets melodi. En melodi om lycka och om frieri. En melodi om sångerna i mitt hjärta. Och en melodi om smärta och hysteri.
Ingenting kan vara utan det andra, ingenting kan bli utan det andra. Livet ska vi dela med varandra, livet ska vi ge åt varandra. Sprida glädje och kärlek över världen, det handlar livets melodi om.

Vi måste hjälpas åt nu att färdas. Vi måste hjälpas åt att skapa trygghet och harmoni. Alla har händer att bära med, alla har hjärtan att att älska med. Om vi alla hjälps åt nu kan vi lyckas. Redan imorgon kan det vara försent.

Ingen kan göra allt åt andra. Men tillsammans klarar vi allt.

Många bäckar små.

Jag har så mycket jag vill skriva, men det funkar liksom inte.

Jag förmår inte hitta de rätta orden, jag är för trött helt enkelt.

Men jag kan berätta för alla som vill lyssna att jag var ute i skogen idag och nu gör det ont att svälja igen. Super!! Imorgon blir det iallafall så att jag får sluta lite tidigare, ska bli sköööönt, om det är bra väder vill säga, så jag kan ägna nån minut ute i solen utan 13 barn springandes runt fötterna. Ja, fast så små är de ju inte såklart. Och till antalet är de inte tretton heller. Men det är krafttagande ska jag säga.. Vet inte riktigt om min förkylning lagt sig ännu dessutom...hejjahejja.

Nu måste jag gå och skriva dagboken dessutom, puhh, det tar en evighet.. :S Vet inte hur ambitiös man ska vara så klart, men första veckan ska vi skriva om varje dag, så jag skriver om allt som hänt och hur det kändes typ. Ungefär.. haha, jag gör som jag känner för alltså, och hoppas på det bästa ;D

Nä nu ska jag fixa thé åt min hals, kan ju inte bli förkyld nu, bara två dagar kvar till helgen ju! :D

-LallaNéa-

haha, vet ni vad jag ska göra i helgen btw? Jag ska vara barnvakt =) haha, som om det var baaaaarn jag saknar nu ;) Fast det är ju lillsyrran, så det ska nog gå fint =)
Och, jag saknar banne mig Ls1...

Ett ett tvådje kommentaren: ANNA ;) :P

Måste bara skirva av mig lite fort,
kan sammanfatta allt så här:

klockan 07.10 gick jag upp imorse.
Klockan kvart i fyra stod jag i köket HEMMA och fixade mackor.
Japp, ni läste rätt, JAG ÄR HEMMA ! :D

lyckostar <3 (och appropå ost, bläääääää)

-LallaNéa-

Känner mig fasligt duktig, jag har planerat maten för kommande vecka ! En sån där syssla som mamma brukar göra, och som hon brukar klaga över att hon alltid får göra själv. Linnéa-med-dåliigt-samvete håller dock på att bli en duktig tjej nu, och ett steg i rätt riktning var att planera maten för hela familjen kommande vecka samt skriva handlingslista=)

Idag har jag dessutom skrivit färdigt "mitt egna styrkepass" till idrotten, så nu kommer Inglis bli glad :D Jag är knappast idrottsintresserad ifall nån missat det, men nu har jag i alla fall gjort det och jag har ritat mycket fina sträckgubbar! Hahahaaaa!!
Sedan städade jag mitt rum och mellanrummet. Satte in en till hylla i min garderob och rensade kläder och papper och gudvetvad. Damsugit hela mellanrummet och mitt lilla minirum, stolt ! :D

Igår var jag också duktig, var ute på gården och lekte med Unnis kaniner faktiskt. Först Ceasar men han såg ut som han ville smita ett tag så han fick hoppa in igen och jag tog ut Bobby i den stora buren och Dark i den lilla buren istället =) Det var bara Lady som fick vara inne om ni undrar :P
SötBobby var riktigt gosig, och alla kaninerna fick äpplen som dom verkade bli glada för=)
Samtidigt som jag rastade kaninerna krattade jag upp massa gamla höstlöv som fallit över pluttträdgården vi har. Jag rensade fram några ljusgröna knoppar under massa gamla löv och det kändes väääldigt vårigt! :D

Imorgon börjar APU, fyra veckor ska jag tillbringa med tio barn 6-7 år. Det ska bli roligt, hoppas jag. Men jag är grymt nervös kan jag säga er alla, är superrädd för att göra fel, eller mest för att göra bort mig. Men Karin har väl rätt som vanligt, det är av misstagen man lär sig.

Sov gott alla änglar!
-LallaNéa-<3

Och kommentar 111: ANNA
Haha ville bara säga det :P

Är ju visserligen så där hyffsat korkad för tillfället, har suttit här å varit sur för min mobil inte ringt eller nått, men nu kom jag på att JAG STÄNGDE av den när jag skulle skriva nationella prov... i Engelska =)
Som gjik jättebra, mvg på mig tralalalaaaaa!! :D
Eller inte, men nu är det gjort iallafall och det är det enda viktiga.

Idag har jag egentligen slutat nu, men vi ska ha storsamling halv ett och eftersom jag är en duktig flicka ska jag väl gå då. Sen ska jag ha franska i eftermiddag också, ifall ni undrar, för det tycker jag är kul!

Neh men jag älskar mitt meningslösa liv, visst sjunger han så nån gång? Hmm, det stämmer nog på mig. Jag älskar allt, men det är meningslöst. HAHAdet där lät sååå fel :P

Nu ska jag gå å dö en stund. Hoppas ingen ser mig.
Puss å kram till alal skummbananer! Och resten. . . .

Jag orkar inte.
-lallanea-

Vem försöker jag lura?


Du finns inte här för mig. Du älskar mig.

Jag vill inte att någon ska se hur svag jag är, men jag vill att alla hör min gråt.
Jag vill inte att någon ska se hur svag jag är, men jag vill att alla ska ha axlarna våta.
Jag vill inte att någon ska få veta hur feg jag är, men jag vill att alla ska rädda mig.
Jag vill visa hur fucking tuff jag men jag vill krypa upp i ert knä så som barnet kryper upp hos mamman.

Jag orkar inte dölja allt, men jag vill inte att någon ska veta. Jag orkar inte leva med allt, men jag vill inte att något ska försvinna.
Jag inbillar mig, att varje gång jag ser dig, läser du mig och vet allt. Jag hoppas på, att du ska förstå utan att behöva fråga. Men ibland märker jag att du fattar ingenting. Ibland, gör du ingenting alls. Varannan dag, försvinner jag för dig, varannan dag, öppnar jag himmelen igen.
Du du du dud dudud dudududdud du du du
DU DU DU DU jag älskade dig. Och jag trodee att du älskade mig. Det tror jag än.

Jag vill inte att allting ska vara såhär. Jag vill inte att någon ska blunda. Jag vill inte leva så här. Det är för jobbigt.
Men jag vill inte att det tas ifrån mig. Jag vill inte att någon ska se. Jag vill inte vara utan det här, veeem vore jag då?

Okej, för att få fason på det hela. Insidan är ett stormigt hav. Utsidan försöker vara lugn. Utsidan Försöker alltid utstråla lugn, trygghet glädje harmoni och uppmuntran. Insidan åskar och mullrar. Insidan Är svart. Insidan är kaos. Innuti är det alltid för mycket.
Hela jag bryr mig om dig. Hela jag älskar dig. Du är en underbar vän som jag älskar. Och du säger att du tycker om mig. Det värmer mig verkligen. Jag hjälper dig när du har det svårt. När jag har det svårt, säger du, så ska det vara du som hjälper mig. Jag blir överlycklig.

Men inte en enda ser när det är svårt. Ingen orkar höra. Om du frågar hur det är fatt, får du aldrig riktigt veta.
Nog finns det de som vill. Det gör det säkert. De finns säkert de som orkar.
Bara det, att de inte orkar när jag vehöver. Bara det att de inte finns när jag behöver.

När jag behöver, då ringer jag dig, men du svarar inte. Du pratar antagligen i telefån med någon av dina vänner, ni planerar säkert helgen.
Då kanske jag skickar ett sms, som du aldrig svarar på eftersom du inte hade några pengar.
Loggar jag in på msn säger jag "hej" till de "vanliga". Jag hoppas att de ska vara beredda på att lyssna på mitt eländiga liv, men det är jag som ställer frågan "hur mår du?" Alla svarar, öppet. Ärligt. Nästan alla berättar hela historien, och i 75% av fallen, får jag vara psykolog för en stund. Eller kanske heter det bara "vara vän" men isåfall, har jag inga vänner.

För inge vill fråga. Och ingen lyssnar på mig. Ingen ingen ingen bryr sig.
Altt för många har sagt det till mig: Jag ska finnas, du kan ALLTID RINGA MIG!
Men alla ljuger.. ingen vet hur det egentligen är. Ingen.

Och om du ändå frågar mig, vad händer sen? Du tror att allt är löst fast jag gråter än.......

-LallaNéa-

Jag ler lite för mig själv. Vilken idiot jag har varit. Flera gånger. 
Först, när jag kysste dig. Sen när jag tog dig som min. Sen när jag lämnade dig. Sist, nu och i denna dag........ när jag avskydde dig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sitting here alone with my memories
Staring at a picture of you and me
They say I look fine but if walls could talk
They?d tell you all about how much I break apart
I think we were right but we did it wrong
Every since you left me I just can?t go on
No I can?t even read the news today
?Cause everything reminds me of yesterday

Empty room
Empty heart
Since you?ve been gone
I must move on
Empty room

I never realised it could make me cry
To hear the children laugh and play outside
A walk in the park shouldn?t be that bad
But everything without you seems to make me sad 
I thought we were good we were meant to be
The way it turned out is still a mystery
No I can?t even read the news today
Reminds me of yesterday

Empty room
Empty heart
Since you?ve been gone
I must move on
Empty space 
Lonely days
My life goes on
Just like the moon

And to sail across the sky alone
Forever trying to find its home
I can?t believe I have to say
I don?t know where you are today

Empty room
Empty heart
Since you?ve been gone
I must move on
Empty space 
Lonely days
My life goes on
Just like the moon
Empty room
Empty room
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag ville inte skriva ett till inlägg. Jag ville pakta lite, och vinna över er... Jag ville att alla andra skulle uppdatera före mig. 
DETTA ÄR EN PIK TILL DIG KÄRE VÄN, (martin...!)

-LallaNéa-

Nu är jag less på riktigt. Nu vill jag inge mer. Allt går bara åt helvete iallafall, ingenting funkar som det borde längre.
Jag orkar inte det här, jag orkar inte stå på sidan och bara titta på. Men jag står inte och tittar heller. Och jag blundar inte. Det är bara det att jag inte ser. Jag tittar på dig, men du gömmer dig för mig och talar om allting i efterhand. Jag orkar inte med det något mer.
Det ska bli så satans jäkla skönt att komma ner till Farmor och Anna imorgon, bara få koppla bort allt, alla falska fasader och alla falska människor och alla jobbiga människor. Bara få komma dit och vara mig själv ett tag.
Och träffa farfar i kväll, super mysigt :)

Men jag vill inte ha det så här mer. Jag är så jävla less på det här. Alla jävla falska människor, säger en sak, gör en annan. Jag är så jävla less. Orkar inte mer. Vill att allt ska bli bra, men jag kan inte göra något. Jag är så maktlös här på sidan av. jag vill jag vill jag vill, men det verkar som om att jag inte kan.

Jag orkar inte med det här nått mer.

You don't know, how I am feeling. You don't know, what I am thinking.
But right now, I will try to tell you.

När du ringer, och jag ser ditt nummer på mobilens skärm, tar mitt hjärta ett skutt. Vad har jag gjort för att förtjäna dig? Något måste det ju vara, något måste jag ha gjort för att få dig, min vackra ängel.

När jag träffar dig, kramar dig, pratar med dig, och ser djupt in i dina ögon känner jag lyckan närvarande. Det känns så bra med dig, verkligen bra.

Så bråkar vi igen. Det är väl alltid nått som ligger i luften, när det dras upp blir allt ett helvete. Jag gråter. Jag kan inte sova. Jag vet inte vad jag ska göra och jag kan inte berätta för någon. För det finns ingenting att säga. Egentligen.

Så blir allt bra igen, på ett eller annat sätt. Det känns konstigt i början, som om inte allt är uträtt, men endå som om det intefinns någonting att göra.

Jag låter det vara, jag tänker att det är bäst så. Men det ligger kvar nått i lufften.
Så går tiden, och snart är allt bra igen.

När du tringer, och jag ser ditt nummer på mobilens skärm, tar mitt hjärta ett skutt. Vad har jag gjort för att förtjäna dig? Något måste det ju vara..................




Nej men ärligt talat, jag tror inte du vet hur mycket det du säger, och det du gör påverkar mig.
Det påverkar mig mer än du seems to förstå.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är less. Less på skolan. Less på bussen. (HAHAHAAAAA:D) Less på alla uppgifter. Less på mig. Less på dig.
Jag vet itne hur jag ska orka. Ska jag orka??
Hur ska jag orka..? Hur ska det gåå?
Jag är på sång humör, hoppas det håller i sig. kör idag. Ska bli fantastiskt! :D

Nu ska jag planera mitt liv. Ingen idé att plugga nu ju, börjar om sju minuter. JÄVLAFI**SKOLAAAAAA
JävlahelvetesbajsDu. Fan vad jag Inte orkar med dig. :(
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fast en sak ska Du ändå ha klart för dig, jag tycker om dig JÄTTEMYCKET. Jag älskar dig tror jag, fr även om jag är sur på dig ibland, tycker jag om dig allllllllldeles förmycket. Jag vill kunna vara vän med dig. Utan att bråka sönder hela tiden. You are amazing. Younad mee, didn't we say so?

Jaha, då var man på skolan igen. Sitter i MiTt rum med Patrik, och skriven engelska uppsatser :D wohoooooo, emsis komemr med thé- myys! :D

Det går inge bra för mig. NU ska jag dricka thé och mobba Patrik. För han slår mig :(

Varje liten sak som du gör, nana nanaa
varje liten sak som jag hör. nana nanaa
Jag tar åt mig av allt..

Varje liten sak som du gör
mmmmmmhmmm mmmhhmmm..
nanananaannananaaaa nanana na na nana
its burning like fire
its all over now..

burns like a fire, but I better see... Its all over.

noooow..
it is all over now.

Klockan är tjugo i tio. Elnis lyssnar på band, mitt gamla favoritband. "Kalabalik hos morfar prosten", underbart... vet inte om någon annan vet vad det är för band, men.. bra är det!

Ytterligare en helgdag har passerat, klockan är kväll nu. Knappt någotplugg har det blivit, som vanligt. Lite har jag väl börjat med den franska recensionen förstås men, jag har en del kvar där. . . .
Trött är jag, och det är inte speciellt konstigt. Om jag inte går och lägger mig nu är jag K-Ö-R-D imorgon. För ja, jag ska till skolan!
Några små citat har fått mig att tänka en gång till.. det första var från en klasskamrat: "Bara för att h*n vågar vara annorlunda"
Och det andra var från pappa: "Tänk om du hade fixat en redovisning, och planerat jättelänge, och så kommer ingen..."
Hörni klassen, vi måste faktiskt ställa upp. Vi måste faktiskt visa oss från vår bästa sida! Och det gäller så klart alla andra skvader ettor också=)
Ettor, visst låter det smått? Det får mig verkligen att tänka på förstaklassare. Sjuåringar. Vilket får mig att tänka på Apu... nej, nu var det inge roligt längre!

Men imorgon kväll, då ska JAG berätta sagor för allmänheten på Kulturmagasinet i Sundsvall 19.00, KOMDIT! :D
Lite nervös är jag såklart, men det är bra.. Jag håller tummarna för mig själv! Jag lånar ett uttryck igen och skriver: För om inte jag gör det, vem gör det då?

:)


Men be there, det kommer säkert bli roligt(fast det har jag ingen aning om.. men ändå)

Inget vidare pluggit dock.. men wtf.... det är ju helg? Mjaa,, det går faktiskt inte att tänka så. Inte när man läser 25%(?) mer än alla andra, och inte när man ligger efter i tre ämnen av fyra.

Men jag ska ta varenda lediga stund jag har till mina studier någon gång.. PÅ tisdag är det ny period= NYA ÄMNEN!!! :D Fast vi har ju typ samma, engelska uls och så blir det fritidskunskap istället för matte. Så slappar perioden för slappar linjen Nummer ett! :D
En sak ska jag säga dig, det finns några saker du måste ha för att gå LS: Antingen har du ingen hjärna, eller okej du har en hjärna men du använder den inte.
Eller så; Har du bara dåliga betyg, så du kom inte in någon annan stans,
eller så; vill du inget hellre än att bli förskolepedagog, och då är ledarskap PRECIS rätt för dig!
Eller; så söker du till ledarskap därför att det låter bra och du har en sådan relation till alla dina vänner så du vet att ingen någonsin kommer ifrågasätta ditt val. =)

EEEEELLLLLLLLLLLLLLEEEERRRRRRR:::::
Så heter du Linnéa Lundgren. Du har varit mobbad/utfryst/illa omtyckt/pluggis i ALLA dina tidigare skolår, du ses som grymt smart, du har "skinn på näsan" och du vill alltid göra precis tvärt emot vad dina olders säger. Enligt andra iallafall.
Så väljer du ledarskap därför att: Du VET att det är rätt linje för dig.
Mamma och pappa stöttar dig.
Du vill förändra världen.
Du skulle kunna gå estet, men du vill inte "se så utmärkande ut"
du skulle kunna gå samhäll, men du dör hellre än går i samma klass som dina ex.klasskamrater
du skulle kunna gå natur, men det känns onödigt. du gillar ju varken biologi, kemi eller matte.
Så du väljer Ledarskapsprogrammet på Skvadern fristående gymnasium i Sundsvall, och du trivs som fisken i vattnet! Aldrig förut har du kännt dig så hemma, aldrig förut har du fått uppskattning på detta sätt för det du gör, och aldrig förut har du utvecklats så mycket på ett halvår.
Du var beredd på lite skit från dina närstående redan från början, eftersom alla VET att natur är en fin linje.

Men att det skulle gå så långt som att en av dina bästa (även om personen inte ens kan mäta sig med begreppet "bra vän") vänner börja predika om att LS är fel. "Där lär man sig inget" och "ni läser ju inga tunga ämnen"

Jag är inte arg, jag är bara ledsen. Jag är ledsen för att du har mage att uttala dig om vad som är rätt för mig, och vet du vad "marslows behovs trappa" är för någonting? vet du ens vad ordet socialpsykologi betyder?? Vad är ett filter?

Du rabblar: 7x4 är 28, 5x6 är 30
du lyssnar inte. Du hänger inte med.

Jag är inte arg. Jag är bara ledsen. Jag är så fruktansvärt ledsen att jag aldrig lyckas göra någonting rätt. Att alla andra alltid har patent på sanningen. "du är för smart för LS!" Det är jag inte alls. Jag visste inte vad socialpsykologi innebar för ett halvår sedan. Och jag kanske är smart, men vad gör det?!
Om jag nu jobbar som socionom i framtiden, vore det inte skönt om jag kunde nått då? Om jag skulle hjälpa ungdommar, vore det inte skönt om jag visste vad jag pratade om då? Om jag gjorde något och inte bara lallade runt som dagens psykologer (vissa av dem, absolut inte alla) tycks göra.
Och min klass, min kära klass. Alltså, du kan nog inte förstå (hejja Martins teorier..) hur mycket min klass betyder för mig. Hur mycket min klass har hjälpt mig med. Och utan mig, vad vore klassen då? Självgott, men jag tror (eller nej, jag H O P P A S S S) Att min klass, skulle sakna deras Härna. Men vad vet jag. . .
Jag valde Ls, därför att jag ville bort från Härnösands ungdommar. Jag ville ha en ny chans. För äntligen orkade jag ta den.
Jag vill gå Ls. För det är utvecklande. Nyttigt. Och jag får precis det jag behöver för att söka vidare till socionom. Än sen om jag tjänar mindre pengar i framtiden än er som går natur eller någon annan FIN linje (som samhälle åtminstonde).
Som socionom kan man inte jobba för pengarnas skull. Man måste jobba för människornas skull. För världens skull. Och för att förändra världen, låter det vettigt?

I så fall, BAJSAPÅDIG och ditt jävla tjatter om att Ls är sämre. Det vet du inte. För i så fall känner du inte mig. Du har inte patent på sanningen. Du är inte gud. Och det är inte jag heller.


-LallaNéa-

fråga, om du undrar ngt sjukt om min kärleksförklaring till livet, till LS. och mitt hat till er idioter som måste trycka ner mig för att jag vågar göra det som känns rätt. Rätt för mig.

Hmm.. jag har börjat kategorisera mig själv.. inte så bra va?
Men med tanke på att nästan alla andra kategoriserar mig så.. det är väl lika bra?

Idag har jag haft en otroligt mysigdag med min favoritElna och nu på kvällen även med Unni. Vi har målat naglarna och varit allmänt tjejiga, och varit på cyckeltur och varit allmänt våriga. Supermysigt väder, stora mörka moln visserligen men solen lyste varm och klar ändå. Halva himlavalvet var blått och havla var monigt och som tur var valde solen den blåa sidan.
Unni har precis lyckats sätta igång en film åt Elna efter mina patetiska och misslyckade försök kom såklart geniet bland syskonen och ordnade allt! Som vanligt. Hon ville ha datorn också sa hon, och ja visst.. hon kanske förtjänar det.

MEN en av hennes kaniner, eller om det nu var hennes katt... Rev sönder min arm idag:( BUhuuuuuuu bara för att jag bryr mig om dem för en gångs skull.. eller ja, två små rivsår kanske man kan stå ut med? ;) Med tanke på hur hon måste se ut så...
Jag känner häftiga krampattacker i ryggen. Vet inte vad det är, men det är obehagligt och läskigt......
Snart ska vi sätta på Gosskören på nedervåningen och U+L ska vara mysiga och se på fransk film. :D (Ja, det är den franska filmen jag såg på franskan i veckan, men den var så gryyyymt jävla underbar så jag bara måste låta lillUnni (som också läser franska) se den.)

Jag är otroligt trött även idag, känns skönt att jag snart ligger i en varm soffa med mjuka filtar och kuddar runt omkring mig och ser på en sån där film som man bara måste bli lycklig av. Sjukt är det dessutom, att jag tänker se på en film som jag redan sett.. Det är verkligen inte likt mig! Som jag sett nyligen dessutom.. Fast den är ju SUPERbra :D Och ja, det är MYCKET bättre än att plugga iallafall, vilket är vad jag egentligen borde göra.. Men eftersom jag ska skriva en recension (eller hur det nu stavas) på franska på filmen skadar det ju inte att se den igen. :D Såå, två flugor i en smäll kan man säga, filmmys och skola samtidigt! :D ;)

Och svar på kommentar:
Annnnnnnnnnnaaaaaaaaa, KOM HIT FÖR FASEN!!!!!!!
Vissa helgen måste man vara hemma å ta det lugnt men...jag har en överraskning till dig, nästa gång vi pratar på msn ;) Hiihiiiihiiiiiii!! :DD<3
Men ja Anna, kom hit. Ta vilket flyg du vill, jag hämtar dig, jag lovar! JAG SPRINGER TILL MIDLANDA !!! :D (det är typ tre mil..... men ändå...;D)
Allt för dig, mitt korn=)


Min rygg krampar. Det är fruktansvärt. Tänk om det har blivit värre igen.. Jag måste göra situps nu. Annars dör ryggen. Puss å kraaaam... j*vla ryggf*******en!! :(

Och jag har ont i en framtand. Jag vet inte varför, men ont gör det :(
Men det finns inte så mycket att säga om det så... jag kanske ska borsta tänderna? ;)


-LallaNéa-

Trött som en BÄVER heter det, trött som en bäver ! :)

Saknar Martin.. Och Anna. Och Jimmy. Mina underbara gosungar! Ååååååhh vad ni är sjuuuukt bra !! <3<3<3ER!

Och jag ska funka på Vässarö i sommar OCH:::: IIIIIIIDDDDDDAAAAAA (Ida) Ska vara där en av mina två veckor. Då kommer det inte vara så läskigt ändå =D Saknar den flickan.. så grymt underbar!!
Massa kärlek! ;D


Och en vän till mig, är så annorlunda på där jämfört med i vanliga fall. Det vill säga på den. Mhmm... Och det tycker jag är jobbigt.
hoppas ni hängde med ;D

Nu ska jag duscha, eller kanske inte.. men sova ska jag göra iallafall, för det tycker jag att man ska! Myssssaa med mina kuddar, i brist på järn. (Järn-the gang alltså....)

Puss!! <3

-LallaNéa-

Ja det är min dag i stora drag det. Och eftersom jag inte har nått roligare att skriva om säger jag bara:

Det luktar maaaaaat nerifrån köket, en helt underbar doft sprider sig i hela huset och snart hörs den bekanta rösten skrika så huset dallrar: "MAAAAAAAAAAAT!!!"
Och den som inte kastar sig ner för trapporna då, han måste vara galen :)
Jag älskar mat. Jag älskar att äta. Att fylla min mage med välsmakande, varma bitar-det är att känna glädje det!

Ikväll ska jag duscha, och gå och sova. Stora planer va? ;D Jao, men wtf, jag är trött som en ... jagvetintevadmansäger, get? :P
Har sovit alldeles förlite, fast jag försov mig tillochmed i morse... vilket jag redde upp snabbt genom att gå med på förslaget om att åka en senare buss ;)

Nu hörde jag det, det magiska ordet!! :D

-LallaNéa-

Vad har hänt??
SUPERMÅNGA har läst min blogg, idag, (anger inga siffror, HAHAAAA)
MEn jag tackar för det :) DEt gör mig mycket glad. Och bara för det lovar jag, att försöka skriva så bra bloggar som möjligt även i forstättningen så att alla ni som läser ska fortsätta läsa, och så ni visar HELAVÄRLDEN min blogg ;)

Puss å kram!

-LallaNéa-

Att att att...... att ...... att att att......!

Mina listor är så långa, jag måste komma ihåg att att att att att att......!!!
att fixa APU-plats
att plugga franska
att skriva franska
att skriva engelska
att skriva uls
att städa rummet
att bädda sängen
att vika tvätten
att ta rätt på disken
att att att att. . .

Snart bir jag og galen. Listar allt, överallt. Inte bara inne i huvet, på mobilen, på pappret, på ett till papper. På datorn. Och vänta ! "jag skriver det¨på handen nu!"

Jag måste också bättre på mina blogg-inlägg, för att läsa alla andras inlägg blir jag så fruktansvärt avundsjuk av. Varför kan inte jag skriva sådär? Sådär bra, levande och.. så där bra?
Men jag vet att jag har svaret. Jag vet det. Jag kan säkert, de flesta kan det säkert.
MEN, jag måste orka. Och jag orkar inte. Just nu håller jag på att ramla ihop av trötthet, och jag vet att jag MÅSTE komma ihåg att göra dittdattdottdytt och ja.... meeeeeeer innan jag FÅR SOVA.

Jag vill kanske inte heller, eller vill jag det? Är i en rörigfas i livet, har törne under mina fötter. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag kan. Och jag vet verkligen inte vad jag "borde" göra. Eller så är det precis det jag vet.
Jag vet,att alla säger, att jag måste ta vara på mina unga år, att jag måste ha roligt och att jag måste hinna umgås med människor. Jag vet också, att alla säger, att jag måste klara skolan. Att jag måste prioritera skolan och att jag måste klara mig bra. Inte ens det kommer räcka visserligen, som utbildad socionom kommer jag ändå tjäna mindre än er äckelungar som går natur. Ja men det är väl klart va, ni är ju bättre?!
När jag jobbar som socionom, när jag är psykolog åt ditt barn, kom då ihåg att jag är en sämre människa än dig. När du har missat uppfostringen av ditt barn, när du misshandlat ditt barn- och jag hjälper ditt barn ur problemen, när jag hjälper ditt barn med sitt trauma-då är jag en sämre människa än dig. Kom ihåg det min vän. Jag är en sämre människa än dig. Eller? Prioriterings regler. Och det-beror-väl-på-hur-man-ser-det-regler. Eller?

Att sjunga, Mitt livs lycka. Efter en hel del inspiration från två underbara vänner i norra småland har jag faktiskt börja tänka lite högre med min sång.
Eller: Haha. Visst jag har alltid sjungit mina "egna" sånger, skrivit ner dem på hundratals lappar, och sedan glömt melodierna. Eftersom jag kan läsa noter, och ta ackord från ett papper kan jag tonsätta några av sångerna. Fast de allra flesta av mina melodier kommer förståss från huvet. Eller från vinden. Eller från varsomhelst runt om kring mig, eller innuti mig.
Och så, du undrar: ehm, jaha?!
Men nu kommer det! JO, jag ahr ju alltid mobilen med mig som alla vet.
Och jag har börjat dra fram mobilen, samtidigt som sången kommer till mig. Och ja, jag spelar in mina sånger. Inte för att någon ska få höra dem, inte
för att någon ska få hjälpa mig hitta ackord.
Nej, för att jag själv ska ha kvar dem, och för att jag en vacker dag ska lära mig ta fram ackorden själv. Och att jag en vacker dag ska bli känd. Inte för mina sånger, nej, för min röst. Jag ska stå på scenen och sjunga, alla behöver inte älska det, men allaapploderar. Känna publikens jubel. Det är min dröm.

Min verklighet är min säng. Jag måste sova. Annars går jag under. Förstår inte varför jag är så jävla trött men... jag orkar inte ens läsa egenom. Håll till godo ändå!

Jag älskar er!
AJM, E, S, M, CF medmera.
-LallaNéa-

Nykterist? Har du blivit kallad för det någon gång? Kanske drack du inte på den där festen, du hade ingen lust helt enkelt eller så hade du lovat en annan kompis att inte dricka något. Orsakerna kan vara många. Men tänk så här:
Dricka=dö? ÄRDETVÄRTDET?!

Igår såg LS1,2,3 på Skvaderns gymnasieskola en dokumentärfilm om, ja livet.
Tre människor delade med sig av sina livsöden, efter olyckan. Rattfylleri.

En flicka, fjorton år gammal var på en strand med sina kompisar. När det började bli kväll bestämde sig ungdommarna(alla 14 år gamla) för att cyckla hem. De skulle bara köpa lite godis först och på vägen från kiosken till cycklarna hände det.
De gick 4 i rad, den innersta nästan nere i diktet, den yttersta mitt ute på gatan. Så kommer det bakom dem en bil körande, utan lamporna tända. Bilen hade inte en suck att stanna. Det var mörkt.
"Jag minns att det var någon som skrek. Jag kommer inte ihåg vem. Sen tittar jag upp, och det jag ser är en motorhuv."
Hon blev påkörd. Men hon överlevde.
Resten av sitt liv ska den då livsglada fjortonåringen tillbringa i en rullstol, total förlamad från halsen och nedåt.
Alla drömmar hon hade, allt hon ville göra, inget av det kommer bli sant nu. Hon är beroende av att någon ser till henne 24 timmar om dygnet. Respiratorn håller henne vid liv.
Han som körde bilen, var full.

Eller det här då?
Det var midsommar och fyra killar bestämde sig för att vara hemma och käka och sedan dra ner till stranden för att träffa folk och fira.
Hela eftermiddagen spelade killarna fotboll och drack öl. Två av killarna gick in för att se på film och de andra två bestämde sig för att ta en åktur med bilen.
Jacob körde sin fars bil, de skulle bara åka en liten bit. Plötsligt kommer en kurva som inte var så bred som Jacob mindes den, ett av hjulen kom ut i gräset.
Jacob tvärnitade, men det var försent.
Ca 25 meter längre fram stod ett träd. Ingen av dem hade säkerhetsbältet på sig.
CRAAASCH!
Jakob kviknade till och han var fast under sin vän Emil. Emil svarade inte på tilltal, efter en stund lyckades Jakob ta sig ur bilen, med Emil.
"Han andades, och det var allt jag tänkte på. Då skulle det vara lungt ju." Sa jakob.
Men det var inte lugnt. Emil hade slungats in i vindrutan, och tio sekunder senare, var han hjärndöd.



Har du börjat tänka än?


Har du börjat fundera?



I stort sett alla ungdomar vet att sånt här kan hända. "Men det händer inte mig."
Visste du att en tredjedel av alla ungdommar har råkat ut för det på något sätt? !
"Dont drink and drive"
Nej, det vet vi också. Ändå har ännu fler gjort det, än vad man kan tro. Och även om du inte kör när du har drukigt, har bilens förare drukit kanske?


En mamma medverkade på filmen. Hon berättade hur hon hjälpt sin dotter göra sig iordning för att gå på fest. Dottern skulle sova hos sin kompis, och mamman vinkade av tjejerna när de gick hemifrån.
På natten skulle flickorna få skuts av en äldre kompis tilldem. Han var alkoholpåverkad. Bilen krockade. Flickorna dog.

Jag orkar inte skriva mer om det, för alla hemska bilder som visades får mig att vilja gråta. Det här är värre än jag trott.
Tänk om det är din lillebror? Din bästa kompis? Det kan hända vem som helst.

Så jag uppmanar dig verkligen att fundera nu. Har du alltid koll på hur mycket du själv dricker? Kan du alltid kontrollera dig själv?
Förmodligen inte. Och då är det kanske dags att börja agera.


Det är egentligen inte mig jag tänker på. Det är er. Mina vänner. Hur skulle jag klara mig utan er?! Vad vore mitt liv utan er??
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om någonting hände någon av er, skulle du förlåta dig?
Om inte kanske du vill vara med mig nu. Jag är inte på långa vägar säker än, men jag har börjat fundera.
Alla borde försöka dra ner på alkoholen (jag är inte en sån som dricker varken ofta eller mycket, men ändå).
Visst kan man ha kul, men det är inte roligt  När det går förlångt.
Har du funderat nu min vän?

Det ryktas att Björn Gustavsson (kanske stavar fel men jag tror nog ni vet vem jag menar) är nykterist. Han hade tydligen en "nära-döden upplevelse" som 14åring och kom på att det han kunde vara utan på sin dödsbädd var en ordentlig bakfylla.
För mig, jo, det liknar det faktiskt.
Vad jag kan klara mig utan på min dödsbädd, är vetskapen att jag dödat (mer eller mindre frivilligt, och mer eller mindre skyldigt) någon av de jag älskar. Jag kan klara mig utan vetskapen om att jag försökt leva ett normalt liv efter att någon av mina vänner dött pga alkohol.
SÅ för mig är det klart. Jag ska iallafall fundera.
Man kanske tillochmed skulle bli nykterist?!      


                    

Jojjemen, jobbar natt gör jag ibland vettu! :D
Brukar gå helt felfritt, men jag tappade en planka på min tå och det känns som  om den svullnar. Värsta otur. Det gör ont som fan men jag kunde inte skrika, jag vill inte precis väcka de tre små barnen.....
Är dock förbannat trött, men jag måste vara vaken lite lite till.....


Hade MASSOR att skriva tidigare idag, men med tanke på min tröttma . . Emilia-rutan blinkar. Det var länge sen jag pratade med henne sist, så jag borde svara..

Och  jag borde sova, jag har ju trots allt en buss å passa om haha 7 timmar ! :D
Ska bara kolla alla andras bloggar först, och för engångs skull hoppas jag att ni inte uppdaterat :P Hahahaaaaa
Tv4-reklamen hörs från "mitt rum" skabli skööööönt att krypa ner i den sängen ikväll.. snart......nu ;)