LallaNéa

Visst, det avr asläskigt i början, om mamma var nog lika nervös. Men det gick bra, och tillslut så klarade jag det.
Körde flerva varv, runt runt runt. :)

Sen fikade vi när vi kom hem och så pluggade jag franska glosorna. Hade tydligen franska idag, eller?! :O
Ganska förvirrande det här med flera ämnen samtidigt........

Jaja, uls-prov på fredag, och för att jag ska minnas glosorna, så ska jag sova nu! :D

Godnatt

Och du, Jag älskar dig så mycket mer än du tror. Jag behöver dig verkligen.

-LallaNéa-

HEEEEJ

Jag ska ut å övningsköra, om allt går som det ska ;)
Ska bara se till att nån stannar hemma med lill-plutt-elna, och sen ska jag sätta mig framför ratten! ;D

Första gången, och förhoppningsvis inte den sista. =)


-LallaNéa-

Åh jag tusen saker att göra men jag gör ingen ting
för det enda jag kan göra ja det ger ingen ting


Hej, det är världens mest rörda persons blogg ni läser i detta nu.
Alltså, jag är rördast, hmm.. ni vet, rörd rördare rördast? :P

Ja det förra inlägget orkade väl ingen läsa :P men endå... (A)

Skvaderns gymnasieskola har en så kalald "hälsoinriktning" det har jag vetat om hela tiden, och jag har också vetat om att jag själv inte är mycket av en hurtbulle.
Hitintills har det dock fallit sig bra, jag känner mig accepterad på idrottslektionerna trots att jag är sämst i ALLA sporter, och "laget" (klassen) peppar varandra och håller en trevlig nivå.

Men nu när jag börjat läsa fler och fler bloggar skrivna av kära klasskamrater, börjar jag bli rädd.
Själv trycker jag gladeligen i mig ett halvt kilo godis på helgen, några liter läsk på det, och motionerar gör jag väl när jag går till bussen. Min huvudsakliga träning består av skolidrotten och någon enstaka löparrunda ibland. Frukt äter jag dock en heldel, och sköljer gärna ner det med coca-cola.

Och så läser man på deras bloggar nått i stil med "...sen åt vi godis, som vanligt." eller   "tjockade 200 g choklad" .
En person i min klass sa nyligen " Jag tränade bara fyra gånger förra veckan, det är så pinsamt!! I vanliga fall tränar jag 6-7 ggr/vecka"
 Hör ni inte hur sjukt det låter? Ni oroar er för mycket. Tränar för mycket!!!
Fast jag har dock en viss känsla av att era kroppar komemr må mycket bättre än min kropp, om en sisåådär 60-70 år..

Men hallå, om man tränar tre gånger i veckan(vilket är väldigt lite för att gå i min klass) om man har supermuskler eller är pinsmal eller bara har bra kondition, DÅ KAN MAN UNNA SIG GODIS; CHIPS OCH VADFAN DET NU ÄR !!!!




Så deperimerande att jag äter massa skit men inte tränar och att alla andra tränar asmycket utan att äta något. Det jämnar ju inte ut sig precis. Imorgon ska jag dock träna CORE. Jag ska ta ut mig så jävla mycket så jag kommer dö och jag skiter i om någon väntar på mig eller inte, men sedan ska jag DUSSSSSSCHAA!! Sen ska jag nog åka hem, och dö :P
Självförtroendet sjunker till botten när man hör dem säga att de är dåliga som bara tränar fyra gånger på en vecka. Själcförtoendet komemr aldrig återuppbyggas igen när man läser, "jag kommer bli så tjock av allt godis" Snälla ge er, ni är underbart fina, duktiga människor!!!

Av att dessutom inte kunna ha några jeans på sig, att jag ahr lessnat på alla klänningar och att mysbyxorna börjar kännas lite som "är du mysis alltid Härna?" i stället för "är du mysis i dag Härna?"
Åhh, inget är bra :(

Hej hopp!
Efter en lååång dag har jag äntligen landat en sekund i den mycket obekväma data-stolen.
Dagen då:
Klev upp i god tid, letade leggins med gav upp efter en kvart och tog strumpbyxor i stället. För att förengångs skull inte ha mysbyxor på mig brevid Sofia på bussen...
Kramade mormor "hejdå" eftersom hon åkte hem idag :( och sedan blev det en snabb frukost och sen gick jag till bussen.
Lite försent, men mina långa ben bar mig hela vägen och jag kom fram i god tid. HAHA

På morgonen hade jag två lektioner (dvs. en för mycket) eftersom vi på Skvadern endast läser 4 ämnen itaget, dvs två lektioner per dag.

Jag hade alltså matte, och franska.
Och valde då franskan eftersom vi skulle redovisa en grej där. Men vi fick till imorgon på oss, och jag kom just på att jag måste öva på glosorna!! :S Eller, mja, verbböjningarna....... :S
Jaja, skrev ialalfall två fina kärleksbrev med beaucoup des chos (många kålhuvuden!)
Sedan gick jag ner till kära LS där vi hade matte. Vi hade fått tillbaka våra matteprov och klasskamraterna var väl inte så värst nöjda. Men mitt prov var jag nöjd med, riktigt stolt faktiskt! :D
Det jag inte blir stolt över dock är att folk alltid frågar vad jag fått. Eller, ja , vad alla fått. Och säger jag att jag är nöjd får jag höra "Jasså, så bara vg då eller? "
Riktigt irriterande, hur kommer jag ta det den dagen jag får ett IG i slutbetyg? Vem kommer tro på mig då?
Tror mina klasskamrater bara på mig därför att jag har bra betyg? Så borde det väl inte vara... Eller? :S

Jaja, jobbade iallafall lite gran, gick för att äta lunch, och lyssnade på lite lunchmusik i aulan. Inte min grej men artiseterna var la duktiga =)
På eftermiddagen gick vi ner till "tomten" och träffade Emmas mamma som kände igen mig =D honärsnäll:)
Men innan dess fick jag tillbaka ett MYCKET gammalt ULS-prov som jag faktiskt inte alls var nöjd med till en början. Men dessa jävligt höga krav som finns på mig, varförvarförvarför??? För jag har ju inget liv nu när jag måste få fucking MVG i ALLLLLLLTTTTT så jag inte faller i någons ögon. Fast antagligen så föll jag just nu, eftersom jag berättar att jag tycker det är jobbigt.
Jävlabajsvärld.

Jaja, gick ialalfall ner till stan med en mycket osocial Emma, och där nere träffade jag VÄRLDENS BÄSTA MÄNNISKA, MATILDA<33
Åh, jag har saknat henne så mycket, trots att det bara var en vecka sedan jag såg henne sist. . . . Känndes så bra tt få prata med henne, kändes som om hon äntligen gick att prata med.
ååååååååååååhh vad jag älskar dig MATILDA<33<33<33<33<33<33<33

Sedan åkte jag buss hem, och såg en ashet kille (A)
Kastade i mig mat, och sprang till småscouterna/miniorerna. SJukt roligt. Tiden bara flög iväg. Och pontus kom förbi. Han undrade när jag slutat, varför? :S
Äntligen hemma alltså, jag gav ELna plutt en godnatt kram, och pratade med henne. Sen läste jag alla tretusenfjorton bloggar......
NU ÄR JAG HÄR!! :D
Och haha, detta blev ett långt inlägg :S :P hahahahahaaaa!!

Förresten, om du läser min blogg, kanske du kan skriva ett litet hej i kommentar? Bara så jag vet vilka lixom;)

Lite halvträningsverk i mina lår, eftersom jag spran nästan 6 km igår!! :D (eller sprang å sprang, men jag rörde på mig iallafall)
Och så tror jag att jag håller på att börja blöda näsblod.Mysigt va? Inte så ovanligt.. Ögonen går i kors, och jag vet att jag måste plugga glosor :S Och franska dialog, och matte. Inte uls va? Jo, fan uppsatsen :( och så dom engelska glosorna såklart!! :SSLARVMAJA!!!
Jag kan inte förvänta mig mvg (eller ens vg) i ämnena om jag int epluggar, slarvslarvslarvslarv!!! :S :( :/

Jag har 4,49 kr kvar på min mobil, jag är skyldig Emma 70:- och Cillen 22:- Fan, det här skulle inte heller hända mig :(
Dessutom måste jag vara solstråle när jag möter en viss person, och tydligen pratar jag förlite. MEN FUCK OFF DÅ?!
TAKE ME OR LEAVE ME?!
Mja, det går la kanske inte :(

händerna / fingrarna bara snubblar, och det känns som om jag har feber i benen.

Kom du, kom du
kom du älskade vännen min!

Kom ljus, kom ljus
kom vackra ljus och gör mig glad nu

Kom sång, kom sång
kom sköna sång och ge mig ro nu

kom gladhet, gladhet
kom och gör mig lycklig!

Kom mina vänner,
jag behöver dig nu.


J A G       T R O D D E      I N T E      A T T      D E T T A       S K U L L E     H Ä N D A    M I G . . . !!

Hmm, ni vet den där parfymerade boken med ränder i? Papprerna i olika färger och något sött motib på framsidan. SÅdar vär min dagbok.
Och är.

Igår hittade jag alltså min dagbok igen, den har egentligen inte varit bort, men jag har försökt hålla den undan. Dels därför att jag kände mig ensamast i världen när jag skrev saker i den, och dels därför att jag helt enkelt inte har orkat skriva på ett tag.
Men igår kom den fram, många minnen flög egenom mig, och jag läste några av de sista sidorna i boken. Sidorna behandlade mina känslor, om skolavslutningen i sommras, om midsommaren och om sommarens förälskelse.
LArvigt, eller snarare lite.. wierde att jag skriver förälskelsen här, för alla som känne rmig vet ju att det tog slut. Min förälskelse ran ut isanden. Det blev den tvingad till.
Nåväl. Eftersom jag inte kommer ihåg att jag skrev något i den kära boken efter skolavslutningen var jag överlycklig för att jag bevisat att mina känslor existerade.

Jag är egentligen på jakt efter en ny dagbok, en som skulle få behandla  mitt liv nu, på gymnasiet, så att man lätt skulle kunna skilja på vart det var jag började gymnasiet och hur känslorna och tankarna förvandlades så fort. Men iochmed att jag började läsa i dagboken, så kom jag fram till att den faktiskt är en del av mitt liv. En oersättlig del av mitt liv.
För om jag inte hade flyttat till Härnösand, ja då hade många många saker varit annorlunda idag. Till exempel så hade jag då inte gått Ledarskapsprogrammet, ett mycket bra program för mig. MEn frågan är ju, hade jag varit samma person nu om vi bott kvar i Väsby?
Och svaret har jag i min hand: NEJ.

Därför kan jag inte bara lägga undan dagboken. Jag har bestämt mig att för att skriva mer i den nu.
Eftersom jag klagat på att det inte finns någon jag kan prata med, så får dagboken bli min lyssnare. Dagboken avbryter mig aldrig, frågar aldrig "varför" och ger mig aldrig några mördarblickar. Dessutom behöver jag inte vara rädd för att dagboken berättar mina hemligheter för någon, så länge som ingen läser boken iallafall.
Kanske kommer någon läsa min dagbok någon gång, men aldrig hela samtidigt då tror jag, elle rhoppas jag, bara utvalda delar =)

Må så gott!
-LallaNéa-

Empty room, empty heart
since you been gone,
I must go on.... empty space


Eller nått i den stilen.
Åh vilken underbar låt!!! :D:D
Jajajajajaaaaaa jag ääääälskar den! <3

Den stämmer så väl in på mig just nu; "Empty room", "I must go on".
För det är tomt, fruktansvärt tomt. Men jag måste nog gå vidare. Jag har insett det nu. Eller jag håller på att börja inse det iallafall.. snart..
Men som Emma redan vet, Jag trodde inte att det här skulle hända mig. Jag var så fruktansvärt oförberedd på att detta ens kunde hända mig.
Oförberedd.. När det gäller andra har jag lärt mig att alltid vara beredd på allt, på vad som helst. Och jag har lärt mig att jag inte kan säga att jag vet. Jag vet inget. Det är grundförutsättningen.

Men med mig själv, jag trodde att jag hade koll. Trodde att jag visste vart jag var på väg och vad som hände. Jag trodde att jag hade koll på mitt liv. Och det hade jag kanske också, det har jag kanske också.
Men jag trodde inte att det här skulle hända mig, och eftersom jag var så oförberedd på att det skulle hända mig, hade jag inga som helst resurser att ta till för att rädda mig själv ur knipan.
"There is an empty room, since you been gone, I must go on."

On det tar ju bara en minut för mig att byta humör, att byta "samtalsämne" här på min blogg, och eftersom det var ett par helsköna medelålders-tvillingmän som van med den låten tillsammans med Sanna Nielsen(eller hur det nu stavas) vill jag även hylla dessa!

Grymt roligt sedan att Carola inte fixade sig direkt till final, det blir nu andra chansen för henne vilket jag tror kan vara bra så att hon inte för alltid kan gå omkring och tro att hon är bäst i världen.
=)

Nu sover ELna nog, och jag och mormor ska borsta tänderna och gå och sova också.
Mormor och jag har sytt gardiner idag, fast det blev lite fel så vi måste göra om det imorgon :/
Fast mormor är duktig på att sy, hon sydde faktiskt min balklänning! Och därför kommer en bild på den, mig och min förhoppningsvis blivande sambo Sofia. Och hennes balklänning. ;)

Godnatt!
-LallaNéa-

Tänk om du visste,
min falska fasad
Tänk om du visste
Hur jag egentligen var.

Tääänk om du förstod mig nu!
Täääänk om du visste vad jag tänkte på.
Täääänk om kunde gissa att det var du, ja tänk,
om du visste,
min oro för dig.
Tänk om du visste vad lider med dig.

Tänk om du forstod
Tääänk om du visste!
Tääänk om just du forstod mig nu.....

Men vart jag än vandrar så är jag alone.
Vart jag än look all I see is of stones.
Vem jag än ropar på kommer det inget svar
För du, är allt för långt bort.

Men tänk om du visste all min kärlek till dig.
Tänk om du visste att allt jag drömt om var dig.
Tänk om du visste hur jag känner,
men jag undrar, skulle det ändra dig?

Ååh, tänk om du förstod mig nu.
Åh tänk om du visste!
Ååh, tänk om du, tänkte på mig nu.
Ja då skulle allting vara,
Allting skulle vara,
sååå bra. Mmm så bra.

Hehehe, jag är kass. Men jag tänker på dig. . .

"Berg faller ner, havets vågor dom bryts när dom hör, herrens namn"

INNNNNNGEN FÖRSTÅR HUR DÅÅÅLIGT JAG MÅÅR!!

Det är faktiskt så. Och när jag väl finner ett tillfälle för att berätta det för någon av er, så är ni inte idel öra. Inte alls. Det händer allting nånting då, precis som om det inte är meningen att jag ska berätta det för någon. Men om jag nu så stenhårt tror på att allt blir bättre av att man pratar om det, att man berättar eller kanske reflekterar. Jag tror att alla problem går att lösa om man vågar tala om dem, så kommer de upp till ytan och kanske är de inte alls lika stora då som när de ligger och bubblar innuti. Visserligen kan saker bli större av att prata om dem, men ingenting ska man stänga inom sig, tror jag.
Det är därför som jag är mån om att folk ska prata av sig, ibland kan jag nog verka väldigt sniken och snorunge-aktig för att jag snokar runt i folks liv. Men det är goodwill, jag vill bara hjälpa er. Och jag tror att det hjälper, och gör det itne det så fine. Alla är inte lika.
men, eftersom jag nu tror på det här med att prata, hur kan det då vara meningen att JAG inte ska prata?
Jag har ju precis klarlagt att jag tror att det kan vara farligt att stänga saker inom sig, för då kokar man över tillsist.
Men endå, finns det ingen som vill lyssna på mig?
Jo jo jo, klart det finns. Massor. Eller mja, massor är väl att överdriva, men tillräckligt många finns det iallafall, så pass många att jag vet att jag är älskad och betydelsefull.
Hoppas jag.
Men när ett tillfälle väl dyker upp, ja då försvinner det igen så fort. Och jag är också för feg för att brässa på med allt på engång, kanske tar jag för lång tid på mig? Jag vet inte.
Om någon frågar hur jag mår svarar jag nästan alltid "bra" ibland ler jag för att vara övertygande och hoppas att personenn i fårga inte med sitt medvetna tänker på mitt kroppsspråk utan bara tar till sig det fega "bra-et".
Om jag inte ler brukar jag få höra av en viss cill "det gör du inte alls" Men jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Kanske har hon rätt, men det vill jag ju inte erkänna framför alla. Eller alla, men det är ju alltid någon mer i närheten. Just cillen har en viss förmåga att aldrig vara ensam. hon är en fin människa hon :)
Men det känns så fel, för jag vet ju att alla andra har det svårt. Jag vill inte att de ska behöva tänka på  "stackars mig" för det är ju inte synd om mig egentligen. Det är bara det att jag har tusen att lyssna på men ingen att prata med.
Och även om det är silver värt att tala och guld värt att lyssna.....
Alla behöver någon som lyssnar. Även de som lyssnar oftast. Även jag.
Är ni kanske rädda öfr att det jag har att säga är skitsnack om någon annan? Är ni rädda för att ni får öra hemska detaljer som ni innerst inne vet att jag sitter å håller på, eller är ni kanske rädda för att få veta för mycket om mig? Så pass rädda att ni inte vågar riskera att lyssna på mig därför att ni tror att jag inte kommer kunna lyssna på er sedan?
Åh, jag vet inte.
Fick just en sen julklapp av min mormor som är här =)
En liten röd prynads gris var det, jättesöt :D:D
(Vi kusiner(Jag16.5,Unni 15, Rasmus 13,Matilda 11 och Elna 6.5) kallade oss för "morfars grisar" när vi var små. därför de röda grisarna som vi fick nu varsin :D )
Sötisgrisen=)

Jag hoppas att det inte är någon som läser det här, för i så fall lär ni ju ha ganska tråkigt vid det här laget. . . .
Idag åt jag daimkaka och vispgrädde till efterrätt, jättegott!! :D

"Nu GÅR jag och lägger mig" säger mormor med eftertryck om mamma svara "ja jag med".
Medans tänderna borstas inne i badrummet inser jag att klockan är tjugo i tolv. Jag ska nog gå och sova nu.
Förresten, Dan har ny flickvän. Så nu vet alla det MOAHAHAHAHAAAAA!!! :D:D
Det jävla aset... eller, jag är mest ledsen därför att han tydligen inte saknar mig längre. JAg trodde itne att det skulle vara så här hårt. JAg trodde inte att det skulle bli så här. Jag skulle aldig kunna tro att det skulle bli så här. . . Men så böev det :( Och jag vet inte alls vad jag ska göra.
Men jag ska förståss önska han lycka till. Jag hoppas att hon är snäll mot dig Dan, om du nu läser det här.
Jag hoppas du får ett bra liv darling, jag önskar dig lycka till med allt och kanske ses vi igen.
Du var mitt allt.
Nu ska jag sova. Det är endå ingen som läser :(
Imorgon ska jag och mormor sy gardiner, kanske kommer det upp bilder på bdb. Håll utkik där!! ;D
Lallanea.bilddagboken.se vettja! :)

Puss å kram, och godnatt!

-LallaNéa-

"Kan du leva vid en brant, med ena foten över kanten"-Lars Winnerbäck

Lev väl!

/Martin

Jag martin, det kan jag. Jag gör det ju.
Men problemet är, att även den andra foten är på väg utfrån branetn nu. Och jag kan inte stå på mina händer.

-LallaNéa-

Ibland, så som just nu, känner jag att jag inte orkar mer.

Ni kanske tror att jag är på bra humör, ibland verkar vissa "tro sig" veta det iallafall..

Men fastän jag ler, så orkar jag inte mer.

Utsidan ler medans insidan inte orkar mer.

Och vad tror ni att ni ser? Insidan som ler?
Nej det är fel.

Tro inte att jag inte blir påverkad av er, av det som händer er. Tro inte tat jag inte bryr mig. För bryr mig gör jag, och det sm påverkar er påverkar också mig.
Av den maktlöshet jag känner blir jag nerputtad. Nerputtad från klippornas klippa, där det är meningen att jag ska stå för att fånga er när ni faller.

Era fall blir aldrig för tunga, jag är stark och jag orkar lyfta er, eller iallafall hålla i er när ni faller. Jag ska hjälpa er, intill min sista dag.

Men det blåser på klippan. Vindar av det som var. Vindar av det som fanns.
De som hatar mig, de blåser deras avskyvärdaste vindar mot mig, och när jag står där för att fånga dig, halkar jag plötsligt bakåt.

Min ork tar slut, för jag vet inte vad jag ska göra.

När jag klättrar upp för klippan igen, med fötterna halkandes mot bergets hala vägg.
Jag kan inte vara här, halvt fallen, halvt på väg upp. Och se er, mina älsklingar, falla utan mig.
Jag måste rädda er. DEt finns inget annat sätt. jag måste rädda er.
Utan er är jag ensam, tom, ingenting=inget. Jag har inget liv utan er, jag har ingen luft i mina lungor och inget blod i mina ådror, om inte ni var hos mig.

Så jag måste rädda er. Jag måste rädda er.


"Ingen är så rik, att han har råd
att mista en vän."

NU ska jag ringa å kolla att min blivande sambo har somnat (A) Hon läser inte min blogg tror  jag :S
Men om hon gjorde det, skulle hon förstå hur mycket hon betyder för mig, egentligen .


Bland franska glosor och allmän trötthet
er
-LallaNéa-

De-Pe-Riss-I-O-n
 
Det var nånting jag skulle göra , och om jag gjorde det skulle allt bli bra, men jag visste inte vad jag skulle göra, så allt jag kunde göra var att försöka komma på det.

Men det gick inte.

Så nu sk ajag vara deperimerad över det ett tag, över att jag visste att jag hade kunnat rädda världen men att jag inte gjorde det, JAG ÄR SÄMST.

Och förresten, kan alla sluta klaga på er själva?!
Jag vill inte höra nått mer "jag är tjock" för 95% av alla som säger det är inte ens tjocka.  NI är bara fjortisar med för mycket lårmuskler eftersom ni har tränat fotboll eller nått sånt hela ert förbannade liv.
Men jag simmade i torsdags! ASSTOLT över mig själv, 40 jävla längder!! :D
Tyvär vägde jag mig efteråt, det skull ejag inte ha gjort, och som ett råg till mig själv: Ät inte mera fika.
Och ett råd till er: Sluta KLAGA!!! Det är alltid insidan som räknas, vad ni än säger.

Ehm, nu ska jag sova, min migrän kommer tillbaka, och jag är trött som ett as.
På torsdag är det alla hjärtans dag, gör mig en tjänst och uppvakta inte varandra då, det är tjaffserier, och alla SINGLAR (JAAAAAAAAAG) blir deperimerade.. Men jag ska tillringa Alla hjärtans dag med Vörldens bästa Emma Nordensson, och några andra klass kamrater, andra skvadrar och massa tyska  i Östersund! Moahaha!! :D

godnatt!

-LallaNéa-

AHHHHH !! ! ! !

Var det bara jag som grät när Snygg-Brandur inte gick vidare?!

Nåväl, Sverige HALLÅ?!?

För det första så ska vi faktiskt KVALA i år, det innebär för er som inte vet det, att det inte ens är säkert att SVERIGE kommer med i "the real show". Och vad gör vi då i vår egna första del tävling?!
Jo, vi skickar vidare En gammal snusk gubbe på 60+ och en lillflicka som knappt har lämnat LILLA Melodifestivalen-åldern.
Visserligen är det ganska coolt att Amy Diamond kommit så långt, och att hon var från Jönköping visste jag faktiskt inte, men det ger henne ett plus i kanten från mig =)

För att citera pappa:
"Det är säkert mormor och barnbarnen som tittar ikväll. Och så säger mormor 'Om jag får rösta på Sjögren får ni rösta på Amy en gång' "
Och så kan det säkert vara, men hallå?! Vi ska kvala ju, VI VILL VÄL VARA MED ELLER?!
Då måste vi skicka de bra låtarna, de låtarna som betyder nått för oss och som visar vilka vi är.
Inte en halick med några dansande trådsmala brudar med stora fjädrar och en flicka som inte ens fyllt sexton och som ser ut att vara 12.
Nej nej nej.. Nu är det bara att hoppas att det kommer fler bra låtar på de kommande kvällarna, så får väl jag ta å rösta mer helt enkelt fr att få fram mitt favorit bidrag..

Men sverige för guds skull, VI SKA JU KVALA!!!!!!!!!!!!!

Vet du vad rädsla är?
Det är den där brinnande känslan från hakan och ner till mellen naveln och revbenen. Det är den där känslan som fyller en när man tror att den man älskar har gjort sig illa. Det är den kännslan som fyller en när man ska gråta, på en begravning när det bara river i magen, men endå kan där vara alldeles varmt.

Allt för mång gånger har jag känt denna rädsla. Det jag är mst rädd för, i hela världen, är att du ska försvinna.
Du får bo vart du vill, äta vad du vill och umgås med vilka du vill, om du är lycklig.
Men är du inte lycklig, gråter jag över min egna eländighet, och jag skulle kunna dö för dig, för att göra dig lycklig.

Men om du försvan från mig, om du faktiskt inte levde mer, då skulle jag gå i tusen bitar. Jag skulle aldrig förlåta mig själv, och jag skulle nog dö av saknad och eländighet, och ingen av de stora drömmar jag har skulle kunna bli sanna. Jag kan inte be dig att leva för mig, och inte heller kan jag leva endast för dig. Men tvingas jag att leva utan dig, så kommer jag dö.

Jag tror inte att personen i fråga läser det här, men jag tycker om dig som läser det oxå ;)

-LallaNéa-

Upptäckten av att var älskad, omtyckt.

Jag har upptäckt att det kanske finns nån därute endå, kanske är den närmare än jag tror. Men ändå längre bort än vad som verkat omöjligt.

Eller kanske tvärt om, kanske närmare än vad jag någon sin vågat tro, ska det vara.

Jag älskar er =)


"Försätt er inte i en situation där du måste välja mellan rätt och fel. Gör rätt hela tiden i stället".- om det bara vore så enkelt...


Dagens poet, Linnéa Lundgren!
Men iallafall, kanske finns det en någon som är fysiskt närmare än jag tror, alltså inte alls så långt bort som jag alltid har trott.. .. . .
Eller, det är för bra för att vara sant, så jag vågar inte riktigt tro på det .. . .    

-LallaNéa-

God kväll!

Jag har lite dåligt samvete nu, för hur dålig jag är på att tala om för mina föräldrar hur mycket jag tycker om dom.

Och nej, om du undrar så ska dom inte köpa en bil åt mig, inte heller tänker dom betala min kommande hyra i Sundsvall, men jag tycker så mycket om dom, speciellt just nu, för dom har börjat visa att dom älskar mig igen.

Så mamma och pappa om ni tittar hit nu please, tack för att ni har gett mig en del i ert liv och i eran familj, tack för att jag får vara eran dotter och tack för att ni finns.
Jag älskar er!

Tröötttttttttt!! =)

Har precis läste genom Alinas SUUUUPER-långa blogg, hon kan verkligen skriva långt hon alltså....
Försökte sedan vara social på msn, men fick så klart ingen gensvar. Och eftersom jag har insett att det typ är 3 personer som läser min blogg ska jag nog sluta skriva här snart.
Ska gå tillbaka till att skriva dagbok som man gjorde när man var liten i stället, det här vanliga, "Idag hade vi engelska, matte, so och idrott. Jag tykte de va kul. Efter skolan jik jag hem til Anna, vi lekte  med barbisarna och hennes barbihund.
Imorgon ska jag åka med mamma och handla. det tiker jag är tråkit.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer, men jag mår bra, lite ont i huvet bara med jag ska sova nu."

Typ så. Så nu  vet ni ju vad jag kommer skriva ;P

Nej men det känns så jävla värdelöst bara, att det typ är tre personer som bryr sig, men det är ingen som förstår. Ingen...
Åkte hem tidigt från skolan idag i allafall, 14.25 från sundsvall!  :D
Beställde sedan tid för Handledarkurs för kör kortet och så gick jag hem, la mig på soffan och slöade. Sen var det middags dags och så gjorde jag mig i ordning för äckelscouterna och vi skulle påla nå väggar. Jätte peppad var jag inte och lät Kajsa måla min "bit" fick då en utskällning av Maja "Ska du bara sitta där och titta på och aldrig göra nånting själv?!"
Jag kände verkligen att jag hade misslyckats med alla mina inlärda ledartekniker och blev ledsen en stund...
Sedan var det fika, och alla fikade, utom JAG.
OCH NEJ, det är inte för att jag bantar. JAG BANTAR INTE. Men jag FÅR INTE FIKA, FÖR DET ÄR FUCKING MJÖLK I ALLT.
Blev deperimerad och gick hem och duschade vaaaaaaaaaaaaarmt.
Sen tittade jag på teve med mamma å pappa lite och tjockade i mig lite choklad (haha, alltså Mjälk-fri-choklad)
 
Vet ni, imorgon är det FETISDAGEN!!! :D
Typ en av årets bästa dagar, jag bara älskar semlor, och marsipanen och grädden, och den varma mjölken å.....
Nej just det. DET BLIR INGET SÅNT. Mamma skulle kolla om bageriet kunde fixa en mjölkfri semla, men annars får det väl bli bantning på den fronten :(
Fast det lönar sig så klart inte att jag bantar(om jag nu skulle göra det...), eftersom jag äter massa mjölkfrichoklad hela tiden och spetar till min tillvaro med thé och typ en halv deciliter socker /thékopp.
Jag älskar mitt liv.


Ingen bra dag idag, men jag var på core iallafall, och jag var faktiskt skitaduktig, jag klarade mer än vad jag brukar göra, och eftersom vi var kvar på strechingen kommer jag (kanske) inte få någon tränings verk =D
Appropå streching, så har jag haft ett hemligt litet projekt de senaste månaderna, jag vill kunna göra massa saker som jag kunde när jag tränade (och strechade) mer aktivt, och det håller jag på att öva fram.
Även på den fronten har jag kommit en bra bit på väg nu, och det enda som saknas är väl egentligen magrutorna.
Sofia verkade dock inte rekomendera fettsugning, men om någon har lite pengar över så är jag fett asberant på dem... (haha fett, fatatr ni? :P) (Eller förresten, det är ju ingen som läser min blogg.... :S aja..)

När folk frågar hur jag mår, vet jag inte heller vad jag ska svara,, eller, heller..??
Men det känns fel å säga, BLÄÄÄÄÄ, och eftersom ingen vill höra mer eller orkar ta tag i det så spelar det ju ingen roll.
Att säga att allt är bra är dock att ljuga så jag försöker undvika så gott det går att säga något alls. =)

hmm.. vad har jag inte skrivit än..... ?????
Känns inte som någon vidare bra dag ialalfall, och jag tänker INTE läsa egenom inlägget och kontrollera min fucking jävla stavning över allt. Neej, Jag känner inte för att göra det, eftersom det endå bara är jag själv som läser! :D
:P Nej förlåt, fan vad elak jag är, du läser ju tydligen!  :O ;)
Jag älskar dig för det, om du bara visste vad det beyder för mig att du bryr dig om mig. (om du är en sån som gör det alltså.)
Underbart.....

Slut på ord, meningar och fantasi.. Vissa saknar man, andra älskar man, vissa kan man aldrig få igen och andra kommer man snart göra till antingen ovänner eller omöjlioga att prata med igen.

God natt!
Sovgott, och dröm söta drömmar! :D
ska upp om sju och en halv timme!! :D Jag älskar mitt liv.<3

-LallaNéa-

Ja , så göra vi när vi tvätta våra kläder, tvätta våra kläder, tvätta våra kläder
Så göra vi när vi tvätta våra kläder, tidigt en söndag morgon.....

Ha den sången i tankarna nu när du läser rubriken igen. =)



Vaknade halv nio och blev arg på att det var så ljust i mitt rum. Två sekunder senare kommer jag på att det måste betyda att sommaren snart är här, och eftersom årets vinter är så värdelös kan man inte annat än att längta till de varma sommardagarna på stranden med en riktigt trevlig kompis och med riktigt mycket fika.
Det är sommar de'
Men nu är det ännu någon form av vinter och jag tog fram mobilen och låg kvar undertecket och spelade spel tills mitt batteri dog. Då försökte jag somna om igen men misslyckades så klart pga. mobilens tidigare strålnings arbete.
Trött som en hösäck släpade jag mig in i badrummet för att tvätta ansiktet, och gick sedan ner för trappen. Där fann jag min älsklings-Elna vid teven (som vanligt) med en skål youghurt på en bricka i knät. Chockad över hennes otroliga skicklighet satte jag mig brevid henne, och tittade på någon form av barnpogram som idag hadlade om en önskestjärna.

Jag gick och kokade thé, och min beslutsama hjärna sade åt mig att gå upp till matteboken.
Räknade matte i ungefär 30 minuter, innan jag hörde mamma be mig hjälpa till med frukosten.
Gjorde klart några tal till, och stapplade sedan iväg ner för trappen igen.
Har tyvärr bestämt mig för /blivit till sagd att inte äta mjölk (laktos) så måste därför tänka på det varje gång jag äter.
Största besvikelsen med detta är att det inte längre blir nått fika på skolan för min del.
Familjen kokade gröt som vanligt, men jag var mer sugen på mackor och plockade fram bröd och brödrost.

När det väl var dags att sätta sig ner bad jag pappa sitta och ta hand om brödet, alltså sitta på en av ytter-sidorna av bordet.
Han tvekade först men sätter sig där sedan, då jag börjar gå mot bordets andra ände.
Jag lovar, kära klasskamrater, jag har försökt ta det lugnt med att berätta allt vi lär oss på skolan, men det finns inte mycket som undviker en nyfiken näsa och upplärd som han är säger papppa:
"Jag blir väldigt ledsen när du säger så där till mig, jag tror att det är bara för att du inte vill sitta mittemot mig"

entligen så blir jag glad av att han säger så, för det är ju mycket bättre än att höra "Ditt feta jävla slö-arsle, gör nått själv för en gångs skull!"
Men idag var jag faktiskt slö, jag hoppades att någon annan skulle göra mitt jobb åt mig och jag svarade pappa
"Men nej, det är bara så att jag är slö och inte vill ta mackorna själv."
Varpå han (naturligtvis) blir arg, tar till den mörka rösten och "säger " : 'Nä men då behöver du väl inte äta bröd då!'
och kastar brödpåsen mot mig.

Storgråtandes säger jag att jag inte vill äta med familjen och skyndar mig upp mot datorns trygga näste (haha, vilken sekund som helst kan ju någon annan behöva datorn, och jag får då överlämna den till denne någon.....)

Iallafall, varför blir det alltid så här? (snälla, kommentera inte mina frågor)
Bara för att jag för en gångs skull VILL äta med min familj så förstör jag allt genom en kommentar för mycket. Hur jobbigt är det egentligen att rosta bröd Linnéa?? Hur bortskämd och LAT är jag egentligen inte........??
Jag blir så arg på mig själv, jag förstår inte alls varför jag alltid måste sabba allting.. alltid jag....

Funderar på att plugga lite matte till innan det är min "tur" att äta frulle.

Hoppas du mår gott ;)
pussis

-LallaNéa-