LallaNéa

Hmm.. jaa.. mina tankar just nu om lägenheten, rangade efter dåligast överst, bäst nederst.. Vad som kom som en liten chock idag är också dagen för den stora flytten.. Istället för att få våra nycklar på måndag var hyresvärden faktiskt rätt säker på att vi kunde få nycklarna redan på fredag. Visst tre dagar hit elelr dit men vi skulle då kunna flytta klart allt i helgen! OCH fira valborg på vår balkong..! :) Åååh det vore helt underbart!

Egentligen har jag aldrig varit sugen på att lämna allt jag har och bara dra. Men det låter så otroligt härligt och häftigt, att ta dagen som den kommer, åka till vilka städer man än vill, gå på nått museum, fika med non random-snubbe och sova på en soffa hos nån snäll som öppnar sin dörr..

Men jag har en sambo här, en älskling. Som jag inte för allt i världen vill vara utan. Ändå känns det lite jobbigt..

En gång var vi fyra. Fyra vänner, mot världen, som löste alla problem och som fanns för varandra i alla motgångar. Nu är Anna i kanada, Jimmy lever vidare sitt liv i Habo och jag och Martin blev tillsammans. Vi fyra kommer aldrig bli det samma igen. Förut trodde jag det, at6t det inte gjorde nått om nån blev tillsammans.. men så mycket har ändrats nu. Att bo och leva tillsammans med någon gör att man känner varandra något bättre än ett vanligt förhållande, kanske är det det som spelar roll.. Men vi har ju vuxit också, alla. Vi har tagit studenten, jag har flyttat, Anna reser, och Jimmy pluggar på annan skola.. Det är mycket som har hänt, och mycket som fortfarande händer. Men ibland saknar jag de där kvällarna i stockholm. Så blev så långa och lyckliga, men också tunga och fyllda av djupa samtal.. Ibland längtar jag bara tillbaka dit, när livet låg framför en och alla dörrar var öppna.

Nu bor jag i Habo, men en pojke jag tycker mycket om. Jag har ett jobb som jag trivs med och vänner runt omkring mig, både nära och på fysiskt avstånd, som betyder mycket. Men på något sätt... längtar jag efter det där med livet, som innebär att resa runt, tjäna ihop pengar bara lagom till att leva på och ta dagen som den kommer.

Kommer jag leva så nångång?

.LallaNéa.