Godaste Nyaste År! :D
Solen skiner in genom fönstret och ute glimmar frosten, en klar och vacker dag - precis som det ska vara på nyårs afton!
Om en liten liten stund ska vi bege oss iväg för att duka och fixa inför "Don Corleon-tema-nyårsfesten" ikväll.. Det kommer bli grymscht! :D
Så gott nytt år till er alla, hoppas ni får en underbar nyårsafton och att ni festar ordentligt! We Will! ;D
-LallaNéa-
2011-12-30
Här följer något av det mörkaste från mitt hjärta. Något som drabbat mig för längesen, och flera gånger om. Det är inte lätt att förklara, men för dig som orkar.... var så god.
.
.
.
T.v.å....T.u.s.e.n.....T.o.l.v
Till en början försökte jag glömma. Försökte skita i det och lägga det åt sidan. Men med tiden kom det närmare och närmare. Jag konstaterade att min syster inte skulle få fylla 20 år, och att min andra syster inte skulle fyllt 12. Allt jag hade skulle gå förlorat, och vad kunde jag göra?
.
Jag kan fortfarande höra den dova, mörka rösten. Rösten som precis har talat om för 14-åriga jag, vilket år och vilken dag jag kommer dö. Rösten som ekade genom den nersläkta aulan, fylld med åttor, som såg ytterligare en dokumentäriserad informations-video på SO-lektionerna.
Det hade blivit en vana att smussla med sig några ESS-godisar från koisken, ett äppl eller en coca-cola till SO-timmarna i aulan. Rulle på rulle visades, och andra världskriget, gamla kungar, solsystemet och urbefolkningar.
Just den här dagen, det kan ha varit i April, i alla fall på våren, var ingen speciell dag. Vi satt i aulan och Bengan klickade igång filmen, en i den oräkneiga mängden och vi satt där, lika sömnsugna och brökiga som vanligt.
.
Det handlade om Mayaindianerna. Deras otroliga samhälle. Deras vetenskap och deras teknologi. Och det som numera är kännt, deras förfallodagsprognos. Några gigantiska kugghjul med kryptiska symboler snurrade på den stora projektorbelysta väggen. Berättarrösten, den varma intressanta, förvandlades tilll en mörk, spöklig-hemsökt skrämmande, dömmande och definitiv.
"Ironiskt nog förutspådde mayafolket också vår världs undergång, flera tusen år efter deras egna existes upphört. Kugghjulen slutar att snurra, stannar, och vi slutar därmed existera. Den t.j.u.g.o..tredje.. december.........t.v.å....t.u.s.e.n........tolv." Mörka kyrkklockor klämtade dystert, och sedan är det svart i mitt minne.
.
.
Till en början försökte jag glömma. Försökte skita i det och lägga det åt sidan. Men med tiden kom det närmare och närmare. Jag konstaterade att min syster inte skulle få fylla 20 år, och att min andra syster inte skulle fyllt 12. Allt jag hade skulle gå förlorat, och vad kunde jag göra?
Det avr då tanken om att rädda världen kom upp. Jag insåg att jag skulle ha 2,5 år efter min student (som vid det laget låg dryga 4 år framåt i tiden) på mig, att rädda världen. Hur fan det skulle gå till, hade jag ingen aning om.
.
Gymnasietiden var min starkaste. Jag visste att jag skulle lyckas, för alla höll med mig och trodde, någonstans i ovisstheten, att just jag skulle lyckas.
.
Imorgon klämtar klockorna. För det sista årets första dag. Och vad fan har jag åstadkommit?! Vad fan har jag lyckats med? Här blir ingen värld räddad. Här kan ingen skillnad göras.
.
Och hur ska det gå för mina systrar? Hur ska det gå för lilla mig? Min tonår glömdes bort uti en rädsla..En rädsla jag inte kunde göra något åt.
.
Emellan åt har jag glömt ordentligt. Låtsats som om det inte rört mig alls. Jag har intalat mig att det kommer gå bra ändå, att ingen kan veta när allt kommer ta slut. Men vad gör jag för jorden och för alla våras liv? Vad har jag gjort för skillnad, uti ens någon annans liv?
.
Jag har hört en gång, att kugghjulen bara vänder. Att räkningen börjar om från noll. Det är det enda hopp jag lyckats skaffa mig, från snart 7 år av djup sorg. Den teorin säger att allt blir mörkare, och att många människor hoppar av. I ångest, hopplöshet och ånger, kommer många falla ner. Men sedan vänder hjulen, och hela alltet med det. Tiderna blir ljusare. Sorgen mindra igen. Människor blir starkare och jorden med dem. Så låt er hoppas, och finna tröst och mod. Men jag är så fasligt livrädd......att förlora vår jord.
.
Nu rinner tårarna och hjärtat värker.. jag orkar inte skriva mer.
-Lé
En helmysig jul med full fart!
-utlovade mamman i kommentaren till senaste inlägget. Oja.
Julen började traditionsenligt med bingolotto. Ungefär där tog traditionerna slut, för sedan öppnade vi "alla" (Lundgrens) Julklappar på kvällen den 23e, och på morgonen den 24e var jag med på tomtejakt via telefon i Härnösand. Systeryster hade också sett till att jag fick leta paket, och hej o hå, mitt i garderoben låg det! :D
Sedan städade vi lägenheten för att kunna åka bort några dagar (dvs jag städade och martin spelade xbox).
Och åkte sedan till de småländska skogarnas gamla missionshus för att möta upp svärmor samt en av martins äldre bröder med familj. Vi åkte tillsammans till den äldre broderns svärföräldrar, och tittade på kalle Anka, åt fantastisk julmat och hälsade på tomten.
Mitt i natten körde vi hem, och på juldagen väcktes vi av en ringande telefon alldeles för tidigt. Typ 10.
Då var det fix och don som gällde, och klockan 14 strömamde Dambergarna in den ena efter den andra. Vi åt mat och fika en masse, och helt plötsligt kom tomten! Barnen blev som vilda men överlyckliga och hjälpte till att dela ut alla julklappar, säkerligen över hundra stycken!
När alla åkt hem var bara jag, svärmor och sambo kvar. Då dukade vi fram godis och spelade yatzy och njöt av lugnet och ron.
Idag har vi bara städat och fixat, sedan hälsat på Martins farfar och slutligen ätit julgodis framför en film i soffan. Eller två... ;)
Tack för alla fina julklappar, alla glada skratt, god mat och alltihopa! Det gör vi om! Vem vet, kanske redan nästa jul...? ;)
-LallaNéa-
ångesten som talar...
De sista dagarna har det känts helt hundra procentigt okej att INTE åka "hem" till härnösand och familjen, över jul. Åt mindstonde har jag intalat mig själv att det känns väldigt bra. Just idag, dogh...det har just slagit mig att jag inte har någon julgran........ ingen julskinka.. och varken knäck, kola elelr tomtar på kylen. Okej, knäck o kola är struntsamma, jag ahr fått julkorgar i flera omgångar iår och har så mycket julgodis att vi kan ta med oss som resegodis v 10 när vi (förhoppningsvis) ska till norrland.....
Men vi får se, säger sambon, och ibland känner jag mig en smula instängd i en grotta......fast jag har egen nyckel och får gå vart jag vill men.....jag saknar min familj. Min mamma. Min pappa. Mina båda systrar.... Fyfan, det här kommer bli den värsta julen någonsin......... :/
Nu ska jag bädda ner mig och somna fort. Imorgon är det dan-före-doppare-dan och jag har lovat att sätta reglar i replokalen med min underbara soon to be, student och därefter producent. Jappjapp.. själv hoppas jag få timvika på en lokal restaurang och hoppas jag har ork att träna på gymmet nån gång ibland. Bli den jag ville, kommer jag nog aldrig.
-L
Sista veckan före jul!
Tomtarna är uppe, och delvis är balkongen fixad med granris och ljusslinga. Pepparkakor har jag bakat några få, men utan kavel och formar var det ganska svårt :P
Julgardiner och dukar har vi i alla fall framme, och med lite tur, vänliga människor runt omkring mig och kanske också med en nypa salt, så har jag snart en liten söt julgran mitt på golvet. Och en knippe pyntat granris på ytterdörren?
.
Julen i år kommer att spenderas i södra sverige för min del. Det betyder en himla organisation med att få julklappar till familj o släkt, som naturligtvis är ovanligt utspridda över landet just detta år..
Första lasset gick iväg redan v.44, då vi samlades i Stockholm några dagar. Andra lasset julklappar fraktade min kära gamla vän "ISA" norrut, efter en mysig kväll på ett cafe i Jönköping. Och sista lasset, de där "panikklapparna" som vanliga människor springer in på konsum och köper 22a, 23e eller kanske till och med 24e december, ni vet, innan man träffar släkten.... De klapparna ligger nu på köksbordet, inslagna och delvis färdigrimmade, och ska bara förpackas och förhoppningsvis läggas på lådan ikväll.... Detta sista lass är kanske det viktigaste, för det är det som ska hem till systrar och föräldrar i norrland.....ingen som ska åka från habotrakten till härnösandstrakten nu före jul?! :)
.
Dessa dagar före jul är inte speciellt planerade än sålänge. Eventuellt ska jag vara barnvakt åt några syskonbarn någon dag, och eventuellt ska jag och sambon göra lite nytta i replokalen, som annars kanske hamnar lite i dvala några veckor nu framöver..
.
Just det, i onsdgas fick jag ett telefonsamtal ang en jobbannons, och på torsdagen var jag på intervju. Jag fick provanställning på obestämd framtid och fredag och lördagkväll jobbade jag på resaturangen det gällde.
Idag sitter jag därför och väntar på att de ska höra av sig och säga att jag får jobba mer framöver. Så kanske, kanske blir det lite jobb och några slanatar till in före jul.....
Man kan ju alltid hoppas =)
.
-LallaNéa-
gått under jorden?
Jag har visst gått under jorden och inte bloggat nästan alls under hela hösten.. först gick vårt tangentbord sönder, så det var omöjligt att skriva utan att bli helt galen, sen har aktiviteterna bara rullat på och det har inte funnits mycket tid alls till bloggskrivning...
Men nu jobbar jag sista veckan på förskolan, så till helgen kanske det kan komma igång lite, jag har nämligen ingen aning om vad som händer framöver..
Ha det gott!
Néa
Men nu jobbar jag sista veckan på förskolan, så till helgen kanske det kan komma igång lite, jag har nämligen ingen aning om vad som händer framöver..
Ha det gott!
Néa