LallaNéa

Det är torsdag, regnet smattrar på fönsterrutan och vinden tjuter. Eller inte. Det är en lugn kväll och vid farmors skrivbord sitter två trötta ungdomar och kollar på en vit skärm. Datorn.

Idag har vi badat, åkt vattenkanor och haft skoj. Ätit skräpmat och, tro det eller ej, åkt biiiil. Anders Anders Anders, ja, så är väl den bittra sanningen. Anders. Gillar. Bilar.  Haha, men vad gör det? :P

Nu till verkligheten.
Jag åker Hem imorgon. Jag längtar nämligen hem, till mina systrar, min säng och hem till mig. Det känns bittert, för jag skulle verkligen vilja klara av att vara här hela tiden. Men nu ska jag göra en stor sak för mig och berätta för världen att jag inte är så stark. Jag är en helt vanlig människa och jag klarar inte av vad som helst.
Jag har stora ambitioner och jag ger inte upp i första taget. Men som alla säkert känner själva är det mer än en sak som avgör vilket val man gör, och hur man mår.
Så jag åker hem imorgon, HEM till Härnösand. Seriöst, vem hade kunnat tro att jag skulle säga HEM om Härnösand? Och vem skulle kunna tro att jag LÄNGTAR till Härnösand?? Jojo.. man förändras visst har nån sagt.
Jag åker hem, det är sanningen. det sura äpplet som jag måste bita i, och  jag hoppas att ni alla förstår att det är svårt för mig att erkänna. Jag vill ju vara bäst och så fantastisk, men tjejer och killar, pojkar och flickor, män och kvinnor, JAG ÄR INTE MER ÄN MÄNNISKA.


Åker dock tillbaka på söndag, ska fanimej göra 5 veckors praktik här. Det behöver ni inte tvivla på :)

"Man kan inte slå världen med häpnad  - varje dag" 

-LallaNéa-

Nerifrån hörs tevens ljud, och snarkningar. Datorn är seg och jag känner mig stressad. Sitter uppe nu för att inte behöva gå och lägga mig. känns det som. För alla vet ju att morgondagen kommer fortare om man sover? Jag vill dryga ut det så mycket som möjligt........ helst hoppa över den. Jag vill inte vara här mer. Jag vill åka hem.

Men jag är alldeles för feg för att erkänna det, och att söka mig hemåt igen är att ge upp. Det är väl bara veklingar som ger upp? Sånna som inte orkar? Nä, jag orkar, för jag är bäst. Jag gör som jag säger och det står jag för. Jag är så rak i ryggen så modig och så framåt. Fast innuti kryper en liten myra som bär på en ängslan större än en elefants hus.

Msn lockar mer.

Hörsdå.

-LallaNéa-

Halli hallå till alla er där ute, som törstat efter uppdateringar från eder alldeles egne Linnéa. Jomenvisst, här är jag =)

Jag ÄR i stockholm NU och gör min APU. Det är helt okej, men jag ska inte ljuga. Jag längtar hem.

Tyvärr hinner jag inte läsa någon annans blogg, för datorn denna kan dö helt plötsligt om den skulle känna för det. Idag har jag inte ens skrivit loggbok, superkasst om jag får säga det själv.. Men jag kanske skulle kunna nöjja mig med att få ett okej resultat från APU-platsen och ett helt okej betyg? Det här med höga krav är väl inte riktigt min grej?


Och nu kommer ni tro jag är galen (mer än vanligt) men det är skönt att komma till stockholm och komma ifrån all stressen.

Men jaa... vad ska jag säga. Jag längtar hem, till min säng, till min mamma, pappa och småsystrar. Jag längtar efter felix och efter att åka buss till skolan, men guuuuud vilken lyx det är att kunna gå till skolan!!!!!!! (eller jobbet eller praktiken eller wtf.)
Och jag längtar efter Emma, och Patrik. JÄÄÄÄÄÄÄÄTTEMYCKET!!! Om ni bara visste vad ni betyder för mig.....åh, jag vill åka hem. Jag vill inte vara här merrrr....

Och Upplands-Väsby, har jag tänkt en del på, det är ett avslutat kapitel, och jag vill nog inte dit nå mer. Det är en gången tid. Men visst har jag vänner där, men.. jag ska nog inte försöka återskapa nått som en gång var, utan leva utifrån dgaens förutsättningar. Ska försöka få tag på Sofia Ivarsson och Anna ström, Gabriella Hillgren och Isabell Elfving också.
Det vore roligt.

Men nu ska jag träffa Konrad iallafall´, och Ida och Kajsa som det ser ut. Det är bra. Jag tycker om dom. Men först ska jag tvätta bort sminket. Gå och sova. Utstå en dag till på APU:n, sedan får vi se vad som händer. Kanske ska jag plugga efter det, kanske gå på promenad och fika på nått trevligt fik. Kanske med någon jag tycker om. Eller som tycker om mig. Haha, vem skulle det kunna vara?! ;P

Godnatt fellas, jag saknar er.
-LallaNéa-

Katarina Jo

Jag blir rädd
Jag blir rädd
när du pratar om fosterdiagnostik
Jag blir rädd
när du säger
att vi kan spara en massa pengar
Jag blir rädd
när du säger
att snart
behöver inget handikappat barn födas
Vad tänker du göra med oss
som redan finns här

Katarina Jo
(Ur:varsamma händer. Textab förlag 1985)

Berörde mig. Mycket.

Ja då var den första veckan på APU-platsen avklarad. Varje dag har jag fått sms från ngn i stockholm som undrar när jag kommer till huvudstaden. Jag fattar inte, kan ni inte bara läsa min blogg?
Haha, jaja

Ytterligare ett smaskigt onödigt blogginlägg bjuder jag er härmed på:
Igår spenderades eftermiddagen med världens finaste bästaste ANNA. Det var länge sedan jag snackade så mycket skit med någon senast. Riktigt bra =) förutom en lite föööör flörtig kille på cafét........

Veckan har varit långtråkig, jobbig, fylld av helängtan, tråkig, oinnehållslös, onödig, rolig, mysig, skrattig, bortskämmande, höstig, promenadig, filmisoffanig och lärorik. Jag har lärt mig mycket, framförallt har jag fått i gång hjärnverksamheten i mitt huvud. Bland annat genom att läsa dikten som är publiceradi inlgget ovanför.

Men, nu måste jag skriva loggbok och allt sånt som jag måste göra, för sedan ska jag ut och springa och ikväll är det BIOOOOOOOOOOO med världens Bästa Anders. :)

Puss till HÄRNÖSAND och SUNDSVALL <3 Hoppas alla har det bra... ni kan mitt nummer =)

-LallaNéa-

Sent igårkväll la jag huvudet på kudden och somnade på en gång. Det var egentligen natt, och som vanligt hade jag lagt mig för sent.
men med tanke på att kvällen spenderades med en av de finaste människorna i världen var det värt att somna så sent.

idag vaknade jag itid, gjorde mig i ordning och gick till min APU-plats. Där var det som jag antar att det är för de allra flesta idag, första dagen på APU-n. Lite små jobbigt att vara där, mycket nytt, nya människor, regler, saker att komma ihåg, namn, lokaler och aktiviteter.
Men alla var snälla och redan idag gjorde jag mig förtjänt av en puss på kinden.

Jag tror att det kommer bli en mycket bra period och jag tror att jag kommer lära mig mycket och ha roligt. Redan idag har jag lärt mig väldigt mycket, väldigt väldigt mycket.
Jag hoppas att de inte ser mig som en i mängden bland de praktikanter de haft där, utan att jag så snart som möjligt kan visa framfötterna och göra mig minnesvärd.

Nåväl, än längtar jag inte hem så mycket, faktum är att det just nu är ganska skönt att kunna sitta ostörd vid datorn och göra det jag vill. Jag har skrivit dagens loggbok, jag har även skrivit en del skapande verksamhet och jag tänker sätta mig och svara på lite frågor som skulle varit svarade på förra veckan. Skönt är det att få det gjort, och det märks ju vad mycket tid jag har åt sånt här.....

Idag slutade jag klockan två. Tio över två var jag hemma, tog med mig hunden och gick ut och gick. När jag kom hem åt jag en frukt och sedan satte jag mig här och gjorde det jag behövde göra. Klockan är nu 16.00 och jag är precis klar med dagens sysslor. (sen har jag ju lite kvar, men det är sånt som jag redan ligger efter med.) Hade detta varit en vanlig dag i sundsvall, alltså om jag slutat två, hade jag åkt med bussen halv tre och varit hemma hos mig halv fyra. Då hade jag inte orkat plugga på en gång och det jag hade gjort just nu skulle nog vara att skriva bloggen. Så this is better. what? :P haha!

jag längtar tills på fredag, då ska jag ev. på bio! Längtar verkligen dit.........

Puss till Sundsvall och Härnösand, hoppas ni har det bäst! :D

-LallaNéa-

Jag har väl sagt förut att jag tycker om ledarkurser? Om inte annat gör jag det nu. jag tycker om ledarkurser. För två veckor sedan var jag på scoutledarkurs, klättrade på berg, vandrade och sov i sovsäck. Denna helg tillbringar jag vid kyrkan, sjunger psalmer läser bibeln och lär mig andaktsmetodik.

När vi sklutar på kvällarna rusar jag hem och packar. Igår lade jag fram allt, och idag är det sista rycket som gäller och målet är att allt ska vara färdigt när jag går och lägger mig ikväll. För att imorgon kunna ha en hektisk dag till här vid kyrkan och sedan kasta mig på en buss/eller ett tåg och åka ner till stockholm.

Jaha, nu ska vi börja igen, och jag ska väl hinna en sväng ut och sno en nypa luft... sno? :P jaja

kanske inte kommer skriva på etyt tag nu igen, så alla vet det. Men jag ska uppdatera er om livet i stockholm allt efterssom :)

Pusssss!
-LallaNéa-

JAHA då blev det som jag sa. APU i stockholm, la capital, el stockholmo.

Först har jag varit jätteglad i en och en halv yimme, men nu har jag börjat få panik/ångest. 5 veckor hemifrån?! Fem veckor utan ELNA?!
Och emma..... Känns helt sjukt....
 

 Ja så nu har jag blivit nervös orolig redan innan jag bokat resa .. Ska såklart bli askul och få komma bort, få göra nått annorlunda och träffa Anna, Anna, Sofia och Anders. Och farmor och Gerd.

Nu ska jag äta. Sen ska vi sminka oss och fixa för sen är det skolfota. Askul?! Inte.....

åhhhhh... "Härna är lite seg bara" jaja, jag kommer! :P

-LallaNéa-

För att jag är jag. Kunna vara den jag är......
Känna himlen öppna sig

Just nu känner jag väldigt mycket så, att jag vill känna att jag lever för den jag är. Att jag får vara det och att jag orkar vara mig själv.

sedan igår förmiddags har jag haft tre positiva apu-plats möjligheter, två av dem har dock gått i graven men nu är det väl ändå tredje gången gillt?

Jag håller tummarna och hoppas att resten av världen gör det också. Nu ska jag ringa anders, och snacka lite skit med han eftersom han måste vara i skolan. Hahahhaaaa ! :P

Puss till världen, ge mig apu! :D

-LallaNéa-

Första dagen som 17 åring, eller, säger man så? :S

Födelsedagen börjar iallafall lida mot sitt slut, och det har varit en väldigt lyckad dag. Jag har fått sjukt många fina, bra användbara och efterlängtade saker, mina favoriter är nog halsduken från mamma och pappa, ljusstakar från Emma, en kommande handväska, franskaordbok, ascoola skålar och almenackan från unni. Och så såklar, en bok jag fick av världens sötaste Elna. "Sagan om kalaset" hette den, Och elna har skrivit och illustrerat bilderna alldeles själv.

Förutom att jag ännu står utan APU-plats känner jag mig hyffsat lugn inför skolelivet.
Och förutom att jag kanske inte har stått så mycket i centum varje minut som man borde få göra på en födelsedag så mår jag riktigt bra. Och vill gå och lägga mig nu med ett leende på läpparna.

TACK till alla de som har grattat mig idag, ni är underbara! :D <3

-LallaNéa- 17 ÅR IDAG!

Jag fyller år idag, och jag vaknade med ett leende på läpparna imorse och insåg att idag var dagen då jag fyller sjutton.
Det är lite svårt att beskriva hur glad jag känner mig, jag känner mig verkligen som ett litet barn som fyller år, väntar på balliongerna tårtan och kompisarna som kommer på kalas.

Pressenter har jag fått också, imorse. På en bricka tillsammans med Jos och smörgås som bars in av min stökiga cirkusfamilj.
Sedan hittade jag inga kläder och höll tillslut på att missa bussen, dagen till ära. Men som tur var kom pappa med bilen och körde mig en bit, så jag han =)

Nu sitter jag hur som helst på skolan och gör samma sak som jag gjort alla andra dagar den här veckan. Letar APU-plats. Det mest positiva beskedet hitills var en kvinna som sa att hon skulle ringa tillbaka i eftermiddag, dels verkade hon förstående och intresserad och så sa hon att mina chanser för att få vara där var unger fär 50/50.
Det känns superbra och nu väntar jag bara på att en lärare ska ringa mig så jag får veta om jag måste leta vidare eller om jag kan räkna med att jag har en plats nu.

För övrigt skulle jag alldra helst vilja gå och sminka mig, för det han jag inte heller med i morse :P

Ikväll komnmer lite kompisar till familjen och några klasskompisar och andra kompisar till mig och äter tårta. Det ska bli supermysigt och till middag vill jag ha pannkakstårta. Men mamma lät skeptisk :P

Puss och snutt, och hör av dig om du vill ha mig som apu-elev i fem veckor framöver =)
-LallaNéa- 17 ÅR IDAG! :D

Säger bara en sak: SKAFFA ALDRIG HÅL I TÄNDERNA!!!!!
Jag måste erkänna att jag har varit ganska dålig med att få in tandborsten i mina dagliga rutiner, och att jag faktiskt skröt lite med att jag hade fått ett hål.
Idag har jag varit och lagat hålet, som jag också tyckte avr rätt coolt att jag skulle göra. Inte ens när mina klasskompisar varnade mig och sa att det skulle göra ont blev jag rädd, tandläkarna är mina vänner!

Först blev jag bedövad, de stack in en javla spruta i munnen på mig, in i kinden typ och det gjorde ont flera minuter. Sedan fick jag vänta en stund medan bedövningen började verka och jag kände hur min underläpp somnade precis som ens ben och fötter kan göra när man sitter still på ett konstigt sätt för länge.
Så kom borren. Den har jag haft i min mun ett hundratal gånger tidigare, då jag har hållt på med ofungerande tandställningar. Efter en stunds borrande började det bli jobbigt, och det gjorde faktiskt riktigt ont. Det ilade i tänderna och jag fick kämpa för att tårar inte skulle börja rinna. Dessutom var jag i stort behov av att svälja hela tiden, men hade tre "damsugare" i munnen som gjorde att jag inte "skulle behöva" svälja. . Men som om det hjälpte?

Jag skulle vara bedövad i typ 2 timmar sa de, nu har det strax gått 4 timmar sedan de tryckte in sprutan i kinden, och fortfarande känns det ingenting när jag biter mig så hårt jag kan i underläppen. Dock har min tunga kommit tillbaka till livet nu, men middagen var en ytterst konstig upplevelse vill jag säga, jag visste inte om det var tunga, läpp eller mat jag tuggade på.

Så: Få aldirg hål i tänderna! Och det lovar jag er alla, jag ska sköta min tandborstning från och med nu, och jag ska dra ner på sötsaker och annat som kan förstöra tändernas helhet.

Och nu ska jag packa och duscha och fläta håret sen ska jag iväg och vara barnvakt =)
Och imorgon kommer en av mina abslolut bästa vänner hit, och det ska bli sååååååå roligt att träffas ! :D (hoppas du läser det här )

Men, solång!

-LallaNéa-

Jaha, sitting on the skola and just looking in the faces of un happy classmates. Eller de är vl lika pappade som vanligt iofs, men livet känns smått värdelöst. Ingenting går som det ska för mig, och nu ger jag världen ett mycket tråkigt inlägg om mitt fullspäckade liv.

pysssss!
-LallaNéa-

Nääää Nu vill jag BARA gråta.

Inte nog med att alla skulle ladda upp hundrafemtioåtta bilder var, att jag skulle visa alla mina dubbelhakor på alla bilder jag fanns med på och att jag har ont i halsen.
Men allra finaste älsklingsmobil kan inte skicka sms. Och inte heller kan man radera de som är i utkorgen. Och alla medelanden står som "köat". Vad fan ska man göra då undrar jag? Som är, om någon missat det, en av de mest otekniska i världen.

Jag vill verkligen bara gå och lägga mig och gråta, allting går åt helvete och jag vill vill vill vill vill INTE.
Glädjer mig åt att det inte regnar iallafall, så kanske sofia har det bättre på alnö än vad vi hade..
Jag har ont ihalsen, alltså påväg att bli asförskyld och jag känner mig febrig i hela kroppen. Och min mobil kan inte skicka sms. Så vad gör man då? Byter tillbaka till "skogsmulle.mobilen" jaaa, låter som ett bra allternativ. INTE.

Skulle vilja skolka imorgon, eller bli riktigt sjuk, men vi har naturkunskap om jag inte minns fel så det går inte att missa. Prov nästa vecka ju. Och jag har inte pluggat. Och jag har ingen APU-plats. Har fått nej på alla ställen hitills. Det kommer sluta med ett ålderdomshem. Jag lovar.


Åh, neeej, jag vill inte.

En grinig...
-LallaNéa-

Tänkte inte skriva nått förns jag gjort allt annat jag skulle, dvs. Läsa allas bloggar, kollat FC, kollat mailen samt spanat in bdb och facebook(min nya investering...suck.)
Men jag kom inte längre än till mailen. Då jag såg "37 olästa epostmeddelnaden" kände jag att jag var färdig att ge upp.

Dessutom saknar jag en viss person så förbannat mycket så det är inte riktigt sant..

Som hela min klass vet, och de andra på skolan kanske, och resten av alla jag pratat med och de som läser någon av mina klasskamraters bloggar, har jag varit på ALNÖ-läger med klassen.
Det regnade oavbrutet från det att vi samlades på navet klockan åtta igår morse tills dess att jag var hemma (och lite efter det) kanske 16 tiden idag. Med ett undantag för imorse då vi packade ihop, vilket var otroligt skönt och jääävligt behövligt. Men det innebar att typ allt var blött, alla var blöta och fastän jag ansträngde mig till att hålla humöret på topp vet jag att jag misslyckades ibland.

Men nu är jag hemma, och efter att jag lagt en timme på upppackning av äckelsaker och diskning (snälla brän ALDRIG någonting i ett stormkök, det är JÄVLIGT äckligt att svartdiska insidan på kastrullerna...) Det höll jag på med ett tag som sagt, sedan blev det en låååååång varm dusch och medans jag stod där kom jag att tänka på vad konstigt man funkar, att man längtar till att duscha och bli blöt när man är ute i regnet. Då är man ju redan blöt.

Men klart som fan jag ville duscha!

Vet inte riktigt hur jag skötte mig egentligen, alla har säkert jättehöga tankar om mig och tror att jag är bäst på friluftslivet. Eller iallafall att jag kan en del. Men det flesta av mina scoutkompisar skulle nog säga att jag är .... mindre bra... inautren.
En rolig episod som jag iallafall vill delge är från gårdagens mys vid en eld. Några hade byggt en kåta av några långa slanor och en stor press och där inne eldades det för matlagning mm. När detta hände var kåtan fylld av folk... riktigt fylld( det hade gått att fylla mer, men det var många där)
Iallafall
Elden behöver mera ved, och någon som satt nära påsen skulle lägga på ett vedträ. Elden hade formen av det nedersta lagret på en pagåd (som jag uppenbarligen inte kan stava till) och jag sa då att personen i fråga skulle lägga trät tvärs över elden. Personen misslyckades lite så jag tar mig fram till elden tar tag i vedträt och flyttar på dit till den plats som jag ville ha det på. Det roliga med det hela var att nästan alla som satt i vindskyddet kastade sig bakåt och drog efterandan, och flera sa att jag skulle akta mig. Då hörs en mycket lugn röst som säger "Men tror ni inte att hon vet vad hon gör"
Och det kändes så himla bra. Tack för det <3

Ja, man kan bränna sig om man har fingrarna i elden, det är riktigt. Men om man har lärt sig hur man bygger en "bra" eld och vet hur man ska göra det fort är det ingen fara. Är man dessutom van vid att elda har man ju koll och behöver inte oroa sig såå mycket... ;) haha
Ett ordspråk jag brukar ha i huvet i närheten av elden, och som jag också försöker lära småscouterna (och alla andra som vill lära sig nått)
är att man ska repektera elden men inte vara rädd för den. Och med det brukar jag tänka att man kan säga att ,an är vän med elden och om man är snäll med elden (lägger pinnarna på istället för kastar dem tex) så är elden snäll mot ensjälv(bränner inte.)
Så egentligen gäller det bara att ta det lugnt. Och veta vad man ska göra innan man stoppar fingrarna i elden.

Nu ska mina fingrar vila, och jag ska kolla bilddagboken mailen och facebook samtidigt, sen tänker jag nog gå och sova.

Och jag orkar inte läsa egenom vad jag skrivit.
Pussisnuff...
-LallaNéa-

Sitter på skolan, i mitt rum, alldeles själv och i stort sett bara tittar rakt fram på skärmen. Orkar knappt lyfta fingrarna till tangenterna och trycka på de fula bokstäverna i någon ordning som kan sammanfattas som ord, meningar och bilda sammanhang. Orkar knappt lyfta ögonen från tangenerna upp till skärmen för att se om jag skrivit rätt.
Och jag har ingen lust heller. Ingen lust att göra den där uppgiften som ligger i pappersformat brevid datorn.... några förbannade lagar ska jag tydligen lära mig, men jag vill inte.

Det känns så onödigt just nu, som om jag skulle göra mer nytta om jag bara fick vara hemma. Kunna städa diska och laga mat istället för att sitta här och trycka på plastknappar och stressas över allt skolarbete jag har att göra.

Ser ingen riktig mening nu, allt känns bara så jobbigt och så plågsamt. Att gå från bussen till skolan idag var plågsamt. För det första var det kallt ute, men jag blev nästan svettig av den lilla prommenaden. Och mina axlar höll på att gå av, eftersom väskan jag bar var alldeles för tung för mig. Och tanken på att komma till skolan nästan en timme försent var inte alls lockande. Jag hatar att komma försent. Kanske därför orkade jag inte stressa imorse när jag vaknade 07.26. Bussen går 07.25 och det första jag sa var "jag har missat bussen". För ett halvår sedan hade jag klätt på mig det som låg närmast, tagit en frukt i handen och lagt en i väskan och cycklat ner till nästa buss, den som går 07.35. men idag var det inte så. Jag tog det lugnt, duschade ordentligt, letade kläder och accesoarer, åt fil och flingor till frukost hämtade en väska som Jossa ska låna och sedan var jag klar att gå. På håret till att missa en buss till men jag klarade mig, och åkte istället för 7.25 8.25 ifrån härnösand.
Så opeppad. Det vore en sån lättnad ifall någon kom in i rummet där jag sitter nu och bara krama mig och säger hurbra livet är egentligen.

men som läget är nu i klassen längtar jag inte alls till skolan. Det är en pina att ta sig hit och att vara här känns inte så jättebra det heller. Jag skulle kunna börja gråta i detta nu, om det inte var för att jag inte skulle hinna sluta med gråteriet förns vi ska ha återsamling. Inte för att någon skulle sakna mig om jag inte var där, men iochmed att det är en 200poängskurs kanske det kan vara bra att tvinga fram nån sorts intresse och visa upp.

Mobilen blippar till och jag läste just att josen jag drack upp för en sekund sedan gick ut i januari. men den smakade ju inget konstigt :S
Aja, blir jag sjuk så vet ni varför.

Nu måste jag tvinga mig själv att läsa om några lagar och jag måste tvinga mig själv att leta djupt inom mig efter det där intresset som kanske kanske kanske kan lockas fram. Tio minuter eller en kvart ska jag jobba, sen går jag till baka till klassrummet och därifrån till matsalen. Kanske allt kommer ordna sig ändå. Klart det kommer, men på ett sätt känns det jobbigare att säga så än at simply vara ledsen.
man måste väl få må dåligt ibland också?

jag tycker mycket om min klass, men just nu behöver vi hjälp för att klara av varandra.......
-Härna-

-LallaNéa-

Ps. Angående jousen: Den GÅR uti oktober alltså 20081020 inte januari som jag läste, alltså 20080120. Lite skillnad? :P Men faan, nu kan jag ju inteskylla på det när jag blir sjuk! :P Ds.