LallaNéa

Jaha, skola. Less less less och snart har vi dessutom LILI vilket är hemskt hemskt hemskt.
Och Emma ska byta om och jag har inga mysbyxor och Emma säger "frös" "snok" och bildar ord på nått jävla spel. Och jag är ganska opepp.
men vi ska leka nu iallafall, det är ju roligt ;) haha, nej. . . .

men lilla Lena sitter här och målar aladin iallafall, hon tar fram det söta snälla barnet inom oss.. medans jag (OCH emma ) är de där trotsiga femåringarna som vi har inom oss... Haha

Nä nu ska jag dampa en stund på bilddagboken och sen är det leka lekar tills jag vill spy som gäller! :D
Pusså snuff
-LallaNéa-

Sitter på skolan och meningen är att jag och Lena ska göra ett grupparbete om invandarbarns psykologiska hälsa... Men det går inte så bra, vi lyssnar på barndomslåtar och sjunger haha!

Jag har ont i halsen men idag har jag varit på kör med bland annat Alina och sjungit =) Imorgon och på torsdag äre kör, värst på torsdag för då har jag två körer på rad... haha men det är ju det jag tycker är roligt här i livet. ;) Sjunga sjuunga sjunga =D

-LallaNéa-

oron jag uttryckte här förut har börjat lägga sig mer och mer sedan jag förstod att många tog åt sig av det jag skrev.
Jag tror att vi kommer klara SM ´galant, för många är ivriga och vi hjälps bra åt.
Nu känner jag mig lugn på den fronten igen och är redo att lägga manken till så jag också orkar jobba för hela grejjen =)

Idrott på balders först om två timmar dock, jävligt drygt med väntetid, när man inte har så mycket att göra. ör alla arbeten är gruppbaserade, så vad ska jag göra....
Har redovisat APU:n idag dock, jag överlevde! ;D gick rätt så bra faktiskt så jag känner mig nöjd. Nu ska jag försöka sparka liv i lite gammal vänskap genom Facebook, resten av tiden blir det nog FC hahahaaaa

En utsliten värld
-LallaNéa-

Ett stort TACK till alla läsare och fina vänner som orkar bry sig om mig!

Idag har jag tyckt synd om mig själv hela dagen och när jag insåg att jag skulle behöva stressa blev det ännu värre. Men det sitter fan inte sitll, så jag fixade lite, och slapp stressa. Så nu känns livet bajsigt igen :(

Ska snart iväg till miniorerna dock, och det är ju det som får mig att orka leva på veckorna! Lite glädje, liv och entusiasm =) Och på torsdag håller jag i KU-träffen, ska bli apa roligt och jag sätta mig och kirralite mysgrejjer och massa roliga pryttlar till torsdag!

Nu ska jag äta, sen begrava mig i tjocka utekläder och sen bär det av till skogen med 30 skogssugna miniorer. Fast vi är innomhus, hehe.

Saknar Fanny :(

-LallaNéa-

Har precis möblerat om lite på mitt rum, och städat-måste tilläggas. Nu är det mysigt, med stor fotölj och stor säng i mitt lilla lilla rum. Tog bilder också men hittar inte sladden nu så de får tillkomma en annan dag...

Imorgon ska vi med klassen upp på Södra Berget (sundsvall) och träffa de ansvariga för skidSM. Och jag ska prata =) Ser fram emot det, äntligen känns det som om det jag säger är något viktigt, alltså, männiksor. :)  Men jag är också förskräckligt nervös.... det är ju människor jag aldrig träffat förut :O :P

Idag lämnade jag resterande grpp Blå på skolan för att jag skulle hem å ha luciaövning. Just det, har inte skrivit nått om det här ännu, men jag har blivit uttagen som en av sju kandidater till Härnösands Lucia 2008 =) Ett roligt uppdrag och så sjuuukt spännande, det vore en barndomsdröm att få vara Lucia i den stora domkyrkan.. Men vilken flickkörs-flicka drömer inte någon gång om att bli lucia?
Åh, Jag vill vill vill! :) Fast de andra tjejerna är mycket fina tjejer, så jag måse säga att konkurensen är hård!
För att återgå till där jag började, jag lämnade iallafall grupp blå, och kände mig som en riktig svikare. På Luciaövningen saknades dessutom endel av kören, vilket gjorde det ganska tråkigt att öva och jag gick hem utan leende på läpparna. Konstigt egentligen, jag brukar alltid skutta fram när jag sjungit.
Men idag fanns det mer som gjorde mitt humör tillvad det var. Tomheten.
Jag har väl inte erkänt det heller, såhär offentligt, men jag är liksom kär.

Anledningen till att jag inte erkänt är att alla alla alla har sagt åt mig att endast pojkar i sundsvall/härnösand är att leta efter och "javisst" har jag skrattat med "hur skulle jag kunna vara så dum att göra annat?"
Men nu står jag här, och jag erkänner att jag är kär i en pojke som bor.... inte här. Men han gillar norrland, räknas det?
Anderspanders har varit här, och åkte hem tidigt imorse (så praktiskt att han har egen bil å så, han började vid lunch idag dessutom så det passade utmärkt.)
Tomheten som infunnit sig är svår att beskriva. Det är jobbigt att det inte sitter nån brevid mig och knapprar på sin dator. jobbigt att ingen gnabbas med mig och det är jobbigt att ingen är ivägen när jag ska gå in på mitt rum, ut från mitt rum eller någon annan stans. Det var jobbigt att komma hem idag, utan att se den lilla blåa bilen parkerad utanför huset. Att veta att därinne fanns ingen som skulle krama mig som du och ingen hjälpte mig duka till middagen.
Framförallt är jag rädd för känslan av ensamhet när jag lägger mig ikväll, att ligga ensam i mitt stora lilla rum. Och ännu räddare är jag för ensamheten imorgon, när det inte sitter någon och äter frukost och som har gjort frukost till mig när jag kommer in i köket efter sminkningen. Jag vill inte gå å lägga mig, inte förns du är här, inte förns du gör frukost till mig och väntar på mig i hallen innan du ska iväg.

Nä, men jag borde inte erkänna allt det här, för varför skulle jag vara så dum att jag går å kärar ner mig i nån som bor alldeles för långt bort?
Inte vet jag, men kärleken är blind mina vänner, Anders..... jag saknar dig så mycket. Redan.

"Det ordnar sig" "Du ska se att det går bra" "Kämpa!" Skulle jag kunna använda för att peppa andra nu, och jag måste kanske säga till mig själv, skärpning, det löser sig! Du fixar det tjejen, kom igen!

Men anders när du inte är här är det ingen som säger det till mig. Ingen förstår mig riktigt som du verkar göra. Jag vill inte ha det såhär.

Tack, hej och Godnatt!
-LallaNéa

Vi har fått ett projekt på skolan, det handlar om att hjälpa till under skid sm, i slutet av januari/början av februari. En riktigt rolig uppgift, men kanske lite väl svår. 
det finns några i våran klass, som alltid ställer upp och utför sådant arbete som ingen annan vill, men som alla behöver. Exempelvis i måndags, när det skulle ordnas inför år 9-besöken denna vecka, saknades nästan hälften av de som skulle komma. jälv tycker jag att det är otroligt att dessa människor finns och vill tacka er det gäller för att ni verkligen ställer upp. 
MEN det finns också många som nöjer sig med att åka på ett bananskal efter. Många som är villiga att ta åt sig äran för något de själva inte gjort. Och därför är jag ganska negativ till hela den här smgrejjen. jag vet att det är några om brukar jobba mer än andra, och jag är rädd att det blir likadant som vanligt. det skulle nämligen inte alls förvåna mig,  om samma personer som vanligt engagerar sig och sliter sig själva i bitar sedan, medan resten tittar på, nickar. och förhoppningsvis låterbli att komma med nedlåtande kommentarer.

kanske kommer många att bli arga på mig nu, eller iallafall irriterade och tycka att jag är dum i huvet, men ledsen klassen, jag är less på att jobba utan att få respons, och jag är jävligt less på att lossas att allt är bra.



Nu börjar jag, ska gå och planera... ;-)



-LallaNéa-

Efter en veckas skolgång, en veckas lov och fem veckors APU (Arbetsplats förlagd utbildning) har jag nu kommit på att jag måste göra en redovisning. Haha

Den enda idén jag faktiskt har är att använda lego.. ja, jag kan helt enkelt inte förklara såhär, för då kommer alla som ska se min otroliga redovisning veta allt i förväg. Men jag behöver lego iallafall, och helst "plattor".
Alltså SMÅlego-plattor till mig!se bild..-->


SÅ har du sånna legoplattor blir jag väldigt glad om du ger de till mig så fort som möjligt eller om du tar med de till skvadern imorgon ;)
Nu ska jag knåpa ihop nått emr jag kan snacka lite om ;)


Men som sagt, Jag är PÅ JAKT efter LEEEEEEGO! :)

pusssss
-LallaNéa-