LallaNéa

Nu har jag nått att skriva om. Jag lovar er. Medans mina ögon rinner, min näsa snörvlar, mina öron hör den vackraste och mest känslofyllda låtarna i mitt liv, Hallelujha.
Jag gråter. Som jag grät förut. Som jag grät before. Hösten 2006. Och midsommar 2007. I mitt hjärta råder samma panik nu som då. Det river och sliter. Jag kommer aldrig bli glad igen. Ber om ursäkt redan nu för att det här kan bli ett ganska virrigt inlägg..

Anna skickade en del bilder från konfen(jag bad henne göra det), och att se våra galna ledares ansikten, det var faktiskt helt underbart. En bild var på Mia när hon styrde en STOR båt, vilka minnen, vilken glädje. En bild på Rasmus, åh jag blev så lycklig! Jag förstod verkligen vad lycka var igen och jag blev med ens GLAD.
Så kom en bild på mig. Jag hade utsläppt hår, ett leende på läpparna, den röda Ku-tröjan på mig, jag sneglar lite retsamt på någon en bit bort. Perfekta jag. Nästan perfekta jag.
Så kom jag att tänka på lyckan, att jag ska till vässarö i sommar igen! Och jobba! Med..... just det... med....... ...................................................................... .. .  . . . . ..  .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .ingen.

Då kom paniken. Ska jag vara på Vässarö utan NÅGON från min KONF?!?! Hur ska det gå?? Hur ska jag klara mig? Man kan inte gråta i kapellet själv? Och även om man finenr nya vänner, vet de vad som hände på min konf?? Kanske.. men Paniken sprider sig. Genom hele kroppen.
Jag klickade upp bilden på mig en gång till. Jag blev tvungen att hitta halleluhja på youtube. Och så kom tårarna. De efterlängtade tårarna. Äntligen.

Och i magen kändes endast HJÄLP. Jag kan inte gråta bland folk.. För Matilda Emma AnnaJimmyMartin och Konfen. Inte för resten. om jag inte "måste". Hur ska det gååå??

MItt hjärta.. det känns som om någon stuckit en kniv. Djuuup djupt in.  Det bränner på mina kinder. Jag är så lycklig, för det jag fått. Men jag är så ledsen, för jag uppskattade det inte tillräckligt mycket då. Jag måste börja nu. Börja uppskatta allt nu. Jag ska iallafall försöka. Tänker inte läsa egenom det här inlägget.

But now you never show that to me do ya
and every breth we drew was hallelujha

-LallaNéa, tårarnas mörka drottning-