LallaNéa

Och ingen är förvånad. Allra minst jag själv. Dock svider det i hjärtat, och min hjärna blöder.
Det finns inget jag kan säga. Ingen vill heller förstå. Mina gratis sms är slut så ja... det är skit kan man säga.

Morfar snarkar, och det var ett tag sedan någon msn-ruta blinkade och tillkallade min uppmärksamhet senast.

Jag ska nog gå och sova snart, och hoppas att allt är bättre imorgon. Men det är det inte. För jag sover själv i min säng och det finns ingen ängel där som kan torka bort mina tårar eller ens stryka över mitt hår.
Det finns ingen som vill förstå för ingen vågar ifrågasätta det jag säger. Ingen vill veta något, det är väl uppenbart? För ingen frågar mig någonsin någonting. Ingen frågar mig, någonting.