LallaNéa

Hmm, hur ska jag säga det här då?
En känsla som jag har, som jag bara måste få komma ut. Det här är ingen känsla som jag ens kan försöka skriva en liten patetisk sång om, även om det kanske skulle vara lättare.

Det här är en känsla som jag har, det svider inte,    och det kliar inte heller. Det känns inte som om någon trycker på min handled, men jag känner att något saknas där.
(Jag vet att förr eller senare läser min Pappa det här, han har en förmåga att göra det. Men Pappa, det är inte så farligt som det låter, men du får inte heller vifta bort det som bara en "fas". Förstår du det?)

Det känns.. tomt.
"Precis här", säger jag och drar med pekfingret en bit över handleden. Om man tittar noga ser man några ljusa streck, men det är inget en vanlig människa ser bara så där i förbi farten. Eftersom jag ses som en "helt vanlig människa" kan jag förstå att vissa har svårt att förstå det här. Men som den Emo-unge jag är, tycker jag att det är en befrielse att låta blodet strömma från min kropp.
Jag ser det inte som någon som helst lycka att låta blodet komma, det är mer som ett straff för mig. Uha Linnéa, nu har du varit en dålig människa. Nu har du svikit dina vänner eller nu har du gjort så mycket fel igen. Då gör det ingenting om det strömmar från min kropp, för när det slutat så är jag en hel människa igen. Då kan jag känna lycka och då kan jag vara glad igen.
Pappa, du skulle ju inte bli orolig sa jag.

Det är över två år sedan nu. Faktiskt. Och även om jag önskar att jag skulle göra det igen ibland så gör jag det inte. Och det vill jag att ni alla ska veta.
Men det jag stör mig mest på i hela världen  ( okej jag har kanske inte patent på sanningen, men en av de mest irriterande sakerna jag vet) är när folk ens påpekar att det skulle vara fel att skära sig.
Människor (det vill säga de allra flesta ungdommanra i dagens samhälle som INTE skär sig i armarna eller har väldigt "allternativa"kläder på sig) har ofta väldigt lätt för att säga "emo" till andra. Inte uttalat, men bakom ryggen så klart.
"Som en emo dras jag till rakbladen"  tillexempel. Jag blir galen. Man är inte emo för att man skär sig. Inte nödvändigtvis.
Hur många ser mig som en EMO ?!
Vet ni ens vad det står för? Ibland blir jag galen.

Den obeskrivliga känslan i min arm, kompenseras av en lätt huvudvärk med tanke på hur fackade folk är. (hur gärna folk placerar in andra i fack alltså...)
Frågar igen, ser du mig som emo?
Är jag inte bara en ganska speciell tjej, glad och sprallig, ser lite knäpp ut, men med vackert hår och blåa ögon? Hur ser folk på mig egentligen börjar jag undra, men jag har svårt att tro att mänga förkroppsligar begreppet Emo, med just mig.

Det är inte fel att skära sig. Det är fel att säga att det är fel. Du förstår ingenting. Om du inte vrkligen verkligen anstränger dig.

-LallaNéa-
Och som vanligt kan jag inte hålla mig till ämnet, jag är ledsen på mig själv, och kanske borde jag straffas nu? Det är lugnt pappa, jag mår bra.