Mobbning...?
Det händer ibland att ämnet dyker upp och jag får en stor klump i magen. Igen.
Nu var det en annan bloggare som funderade på vuxen mobbnig, och jag hoppas verkligen att jag är bättre som vuxen än jag har minnen att mina klasskamrater var, när vi var barn.
Jag har minnen av att jag var ensam, och det är det värsta.
Jag har egentligen för mig att jag var mobbad "hela min skoltid" men ju mer jag funderar.... var det kanske inte så?
Jag har juåterfått kontakten med en av mina närmsta vänner när jag var 7-12 år, Josefine. Här om sistens pratade vi om när vi var barn, hur kul vi hade, och hur dumma vi var. Haha! Mot varandra. Och jag var då ingen snäll kompis -som jag alltid trott.
Såååå..... well jag har alltid varit speciell, uttryckt mina åsikter men kanske inte alltid frågat så mycket om andra... jag har kanske inte intresserat mig och försökt lära känna, vilket kanske har fått andra att känna att jag inte är intresserad och därför inte intressant? Eh jag vet inte.
I alla fall kände jag mig ensam när jag gick i högstadiet. Jag vet att jag satt ensam i matsalen. Att jag bara "fick plats" vid vissa av borden då klassens tjejgäng hade ett bestämt antal medlemmar -och jag var inte en av dem.
Jag minns att jag ofta satt själv på lektionerna. Jag var smart, jobbade flitigt och ... nått måste vara fel. Det var då jag började tänka på min vikt. Och då gick jag bara upp och upp........
jag undrade om jag luktade äckligt. Det undrar jag fortfarande. Slarvade jag med deo? Hade jag enorm fotsvett? Pruttade jag högt i klassrummet? Borstade jag aldrig tänderna? Jag vet inte.... eller var jag bara konstig?
Jag undrar om jag får veta allt det nån gång. Nån klassfest om 3 år då det är tio år sedan vi gock ut 9:an?
Usch, jag får ont i magen och ögonen vattnas. Jag skäms över nått jag inte kan förklara och kryper ihop i hörnet av soffan... nej vet ni vad, jag tror jag ska krypa ner nu. I min säng liggen en människa som trots allt står ut med mig. Som till och med ville fria till mig. En som står ut med att jag drar till lakanen innan jag lägger mig. En som står ut med mina sjuka idéer om än det ena -än det andra. "Inga jeans i sängen" bland annat. En som står ut med att jag kanske luktar äckligt. Är konstig. Tjock. En som trots allt, ligger där och som jag kan pussa på innan jag somnar.......godnatt.
Kommentarer
Trackback