lite sena funderingar...
Läste ett så sött citat just, från en blogg som sedan tyvärr inte ville visa sig.
"Gå ingenstans, om vi inte går tillsammans."
Så fint... tror det kan bli nästa konstverk av undertecknad.....så....fint...
Jag tänker på han den där "mannen" som ligger och sover i rummet intill. Han den där värmen. Han den där kramen som alltid finns där. Han med det där leendet som får mig att rodna...fortfarande. Han den där som reser sig ur sängen och låter mig släta ut lakanen, fast han är astrött. Fast han skiter fullständigt i lakanen och fast jag var tvungen att pausa MITT I filmen för att släta ut lakanen. För att han vet att jag inte kan sova annars.
Åh, GUD ska veta att det inte är lätt alltid. Eller snarare faktiskt kanske aldrig. Ingenting kommer gratis, och det vill jag lova er...... det krävs tålamod. Det krävs energi. Efter ett tag mer tålamod, och ännu mer energi. Energi att bry sig om, försöka förstå, försöka finnas och försöka andas....i närheten av, och med avstånd till. Allt blir svårare med tiden. Och det kräver mer. Hela tiden.
Men det är värt det. Mer och mer.
Jag vet inte hur jag ska fortsätta detta. Jag kan inte ge några relationsråd. Jag kan inte sia eller spå om nåns framtid eller möjliga relationsutvecklingar. Jag kan bara säga hur jag har det. Hur jag gör det och hur jag upplever att det blir.
För om Gud ska veta att det inte är lätt alltid, ska hen också veta att alla gånger jag skrikit på "den där mannen", alla gånger jag blivit vansinnig, sagt saker jag inte borde och betett mig illa.... alla dom gångerna har jag älskat honom. Mer, än gången innan.
-L
Kommentarer
Trackback