23e December?
PEPPTALK-BLOGG-TILL-MIG-SJÄLV-(och-alla-andra-som-vill...)
Har du någon gång känt hur ett problem kan försvinna bara genom att du säger orden högt?
Det är konstigt, men på något sätt har det hänt. Det var i torsdags på KU som jag anförtrodde min favorit präst (haha) om vad den kommande veckan väntar. Vad jag tänkte och hur jag kände. Hon sa inget, bara lyssnade och frågade mera.
Efter det, har en stor sten lyfts från mitt bröst. Det kommer gå bra. Vad som än händer. Antagligen händer inget, inget som inte kan hända vilken dag som helst. Och det kommer att gå bra. Även om jag dör, för uppe bland molnen står Gud, och han har sett mig hela tiden. Han vet att mitt hjärta är rent och att jag försöker även om jag väligt ofta misslyckas.
Och han ser att jag älskar. I stort och i smått. Och jag ber till honom för mina nära. Att han ska se dem, och känna att de gjort rätt. Så det kommer gå bra.
Ja, jag är "såhär" kristen. Big deal?
Jag tror på en gud, en gud som är kärlek, värme och förståelse. En hen. Perfekt ord.
Och allting kommer lösa sig.
Jag är inte rädd längre. På riktigt. Jag är inte rädd.
Visst kan tanken komma, att allt är över om en vecka, men då paniken vanligtvis brukar komma krypandes känner jag ett sövande "okej". Allt kommer att bli bra.
De här "sista dagarna" har jag lovat mig själv så många gånger de senaste ...åren, att jag ska göra ALLT för att förhindra den stora dagen. Nu gör jag precis allt jag kan. Försöker vara alla tillags. Ställa upp, göra glada. Jag försöker vara glad. Njuta ut i fingerspetsarna av.. precis allt.
Äta salt kolbulle av surtant, få in snö i kängorna, mata Shaggy med ost...
Livet är här. Livet är nu. Njut. Nu. :)
-LallaNéa-
Kommentarer
Trackback