LallaNéa

Jag skulle egentligen jobbat, men ja, efter om och men så blev jag ledig istället. Tog en lång sovmorgon och åkte sedan med älsklingen "IN TILL HABO" och åt frukost på Briljanten :)

.

Sedan blev det lite kringfarande och uträttanden av ärenden, men nu har vi lämnat in bilen på service och det är snöstorm ute :)

.

Tänkte eventuellt bege mig till Atlantis, haha snarare antarktis ser det ut som utanför fönstret :P (men alltså gymmet) och ikväll blir det POKER och ÖL (men jag dricker ju fortfarande itne öl... :P) hos Helen m.fl.

.

Och så åter till ämnet. Hehe.

Dessa senaste 11 månaderna känns varken som en evighet eller en sekund. Dock känns det både som om det var igår vi blev tillsammans och som om vi varit tillsammans hela livet.. Efter 6 månader (minus tio dagar) flyttade jag ca 80 mil för att kunna leva och bo tillsammans med min pojkvän. Det är ganska galet egentligen, jävligt knäppt. . . .

.

Men som ni (antagligen alla) vet bodde jag i Härnösand 5 år längre än jag först tänkt mig, så att flytta var  inte ett svårt val. Men så hiiiimla långt.. ja, jag har faktiskt inte ångrat det en dag, fast jag såklart längtar hem ibland efter systrar, föräldrar och kompisar.

Nu har vi också bott i vår underbara lägenhet i 4 månader, ganska lång tid för att vara "sålänge"..

.

Men med Martin känner jag mig som mig själv. Martin finns alltid där när jag behöver honom, på något sätt vet han alltid när han behövs som mest. Han får mig att skratta när jag är ledsen och han öppnar mina ögon när jag blundar och han hjälper mig att förstå. Med Martin är jag lyckligare än jag trodde jag skulle bli och jag hoppas verkligen att alla möter sin Mr. Martin en vacker dag. Och att alla unnar mig denna underbara männsikas närhet, fast jag egentligen inte ens själv tror jag förtjänar honom ibland.