LallaNéa

Besvikelser. År. Dagar. Tid som runnit iväg och förändrats. Människor som kommit och gått, stannat eller bara blåst förbi. Vänner som inte behövde säga ja för att finnas, och vänner som man fått kämpa med för att nå fram till.

Jag är lycklig, J och A. Det är jag. Men jag tittar rakt fram och känner mig varken ensam eller älskad, bara närvarande. Frånvarande.

I vanliga fall när jag "är så här" är jag ensam och har för mycket att göra för att kunna vara klok på mig själv. Idag är jag bredvid en människa, som i alla fall säger sig tycka om mig. När den människan ler mot mig blir jag inte varm i hela kroppen utan jag får bara en lugnande känsla som om jag tagit nån drog, och så bara slappnar jag av. När den människan somnar i mina armar känner jag mig trygg, för jag har koll men vet samtidigt att om något skulle hända så skulle min lilla älskling skydda mig med allt som förmåddes.
Den människan gör mig så otroligt lycklig, jag är så glad för det.

Så du, Tack!

-LallaNéa-