Vänta lite.. vänta lite, va?

Sa du precis det där? Sa du precis det som jag vet att jag förtjänar att höra??
Att vi klarar oss bättre utan varan? Att vi snart är frikopplade och har möjligheten att leva våra egna liv? Sa du precis att jag skulle klara mig en liten stund själv? Sa du precis att jag fick vänta en stund, bara en liten, och sen, sen vaddå?

Jag äter den vispade lattemjölken med fingret, tittar på solen som bländar mig ovanligt mycket, och känner paniken stiga. Panik öcer att, och över inte.

Förlåt grabzen, jag blev lite för flickig där en stund... Nu måste jag ta en promenad, och hämta syrran på skolan hennes! (jag tar bilen..)

-LallaNéa-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback