LallaNéa

Jag har varit på hajk sedan igår kväll. Frusit och svettats om vart annat, men framför allt så är det stunden vid elden imorse jag fokuserar på att minnas. Medans mina fem duktiga patrullscouter packade ihop sina saker, och den äldre av ledarna gjorde myssli och den något yngre av de två kokade kaffe,satt jag bara där och åt min macka. Solen sken varmt och härligt, elden värmde sakta mina nattfrusna fötter. Jag kunde bara sitta där och känna, att vad livet är bra gott ändå!

För det behövdes en liten sån tanke nu. Och det är en evinellig tur att solen har börjat skina ordentligt, och att snön sakta smälter. För precis allting går emot mig nu. Jag klargjorde för min familj att jag inte skulle vara hemma på läääänge (typ 3-4 veckor), och fick typ ingen respons. Mina framtidsplaner rasades häromdagen, för att jag blev så totalt utflippat korkad och hävde u mig saker man inte ska göra. Sånt man inte menar ska man inte säga. Och sommarens planer sprack också, när några (idioter) inte ville tillbringa en vecka med mig. För "det finns inte tid" att lösa det problem jag har öppnat deras ögon för. Känner mig väldigt viktig. Men visst, jag har en som faktiskt är bra. Han är lång, smal, snygg..sjunger.. han är min pojkvän, men jag blir lika förvånad varje gång jagser det på Facebook "har ett för hållande med "Martin Damberg"" Nä, det är helt enkelt för bra för att vara sant.
Men jag tror mig veta, att den åsikten itne delas av alla. Speciellt inte av en person, som är viktigare än alla andra. Jag sa då att säg bara ditt ord, men nu har du inget sagt så jag har fäst mig och...... Jag ska flytta till Jönköping i höst. Snälla älskade säg att du kan älska mig ändå?

Nu ska jag fika med familjen. Sen blir det engelska innan Elnas tjejkväll börjar. Då blir det för hoppningsvis mat.... mat att tugga på. Tjenixen!

-LallaNéa-