LallaNéa

Jag sitter här och lyssnar på ensamheten. Visst kalla mig jobbig, på, krävande...men när man hör vinddraget i det alldeles tysta och tomma så är det inte utan att man känner sig ganska liten här i världen.

Jag sitter på sängen och har inte gjort annat idag än försökt komma igång med gamla skolauppgifter för att kunna pricka av dem på listan. Listan, som inte ens finns...

Men går det bra eller? "Building a sence of identity" skulle vart inlämnad för.. massa veckor sedan, men jag får inte till det. 2 till 4 sidor engelska uppsats, med filmen "American History X" och en "handout" om uppväxt som grund.. jag vet inte vad jag ska skriva!! För jag vet helt enkelt inte vad jag tycker krävs.. Och så måste man ju prestera bra på denna lilla uppgift dessutom... :/
Det som stör mig kanske allra mest är ändå att jag vet att typ hela resten av klassen har lyckats prestera denna jävla uppsats. Resten av klassen, många, som jag faktiskt är bättre än i just engelska har presterat bra på denna uppgift men i mitt huvud är det alldeles tomt och jag vet inte alls vart jag ska härleda min ilska.. Jag måste ju prestera den här förbannade uppsatsen nu, ska jag nöjja mig med ett g helt enkelt?!

Senast idag fick jag frågan om vad jag ska göra i höst, efter studenten ni vet. Jobba? Plugga? Bli hemmafru åt nån rik snubbe kanske? Nej jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till, och det gör så galet jävla ont den här pressen som trycker sig närmare och närmare.. Jag borde helt enkelt söka in till massa högskolor och sånt men ärligt talat... just nu orkar jag bara inte.....

-LallaNéa-