LallaNéa

Har jag förspullit min barndom? Glömt bort att leka, vara barn, vara liten. Har jag spelat spel på datorn istället för att leka, har jag byggt upp en kroppshydda genom mina unga år?

Har jag slängt bort mina unga tonår? Har jag glömt att ha kompisar, träffa folk och ha roligt? Har jag missat en stor del i livet, delen som det är meningen att man ska se som sin "bästa" när man blir gammal? Har jag kastat bort den genom att chatta på msn, och klagat på mitt utseende?

Håller jag på att kasta bort även mina äldre tonår, på att klaga på mig själv? Ska jag nånsin sluta klaga på mig själv? Det måste väl vara mitt fel att jag är som jag , ska jag inte ändra på det om jag inte trivs med det?

Har jag slängt bort mitt liv, mina potentiala vänner genom att sitta hemma med mamma och göra mig tjock?
Ja. Eller, mja..
Jag vill inte ha det såhär. Det som har hänt har hänt, men nu ska det bli ändring. Senast igår var jag ute på en springrunda. Och sedan var jag på hajk och gick faktiskt tre kilometer med packning. Okej, jag kan bättre, men man måste ju börja någonstans. Jag lovar, att skulle jag få en platt mage och stark rygg imorgon skulle jag ta vara på det.

Men jag deppar. För det är faktiskt lördagkväll, en mycket fin sådan. Solen skiner ännu, och det är relativt varmt ute. Men matosen sprider sig i huset, nu ska vi snart äta grillat. Jag vill bara gråta. Inte över maten. Eller mamma.
Över mig. Över hopplösa Linnéa som inte lyckas med någonting. Över hopplösa Linnéa som ALLTID hittar nya fel att klaga på på sig själv. Jag bara måste vara bäst, fast det jag missar är att leva. Jag strävar så hårt efter att vara perfekt, att jag glömmer bort att vara mig själv.

Jag fick MVG på nationella. Men det hjälps inte. Jag är fortfarande inte nöjd. Jag är kass.
För jag är inte bäst. Det svider.


Nej, detsvider inte. Det river sönder mig.
---------------------------------------------------------    ---------------------------------------------   -------------------------------------------------

Matilda, jag älskar dig mer än världen kan förstå. Du kommer alltid att vara störst i mitt hjärta, Alltid.<33 Det kan inget eller ingen ta ifrån oss.

din,
LallaNéa/.