Tänka sig...
Tänka sig va' , hur konstigt livet är egentligen! :D
Jo, jag har faktiskt börjat fundera idag igen, jag har funderat ganska mycket på just det här faktiskt.
Har du någon gång tänkt på hur nära du står din bästa vän?
Har du någon gång tänkt på varför ni blev vänner? Alltså, hur kom det sig?
Jag funderar en del på sånt. Och jag har kommit fram till en del.
Men jag funderar på andra grejer också, som tillexempel, har du nån gång sagt "detta är viktigt för att en person ska bli min bästa vän" ?
Ja det tror jag att du har. För på låg/mellan-stadiet var det alltid mycket vikigt att motiver a "Hur är en bra...?" / "Hur är en dålig...?"
Vi fick lära oss att
Nej men usch! STACKARS dig! Sorry, men det där har du nog läst i onödan..
Jo men det är så här, jag undrar lite smått. Om man ser till de som jag just nu känner som mina aldra bästa vänner så är det tre stycken. Den första (den som jag känt längst, och den som jag varit vän med längst)
Hon och jag träffades för ganska exakt 4 år sedan, det har varit 4 år av stark vänskap, visserligen med små knölar här och där, men ingenting har fått oss att gå ifrån varandra för alltid. Vänskap, och kärlek, otrolig Kärlek.
Min andra "bästis" eller vad man nu säger när man är så här gammal (hehe) heter Emma.
När jag pratade med Emma första gången var första dagen i skolan. Jag minns att hon hade nå svart på sig, att hon hade ungefär samma hårfärg som jag och att hon var LÅNG.
Ta inte illa upp nu alla andra i klassen, men fyfan jag dör av KORTHET.
Ute på Lögdö, satt jag och Emma och några fler och skrattade som tokar. Jag och Emma padlade kanot väääldigt skickligt (sist i vattnet, och sist ur vattnet as well)
Jag har faktiskt min dåvarande pojkvän Dan att tacka för att jag började prata med Emma eftersom jag ringde och beklagade mig över min ensamhet till han.
Då frågade han mig vem jag hade paddlat med, vilket var Emma och han sa strängt till mig: "Nu går du och pratar med den där Emma, för du tänker väl inte lägga tre år till av ditt liv som en utstötting?! "
Sedan blev Emma våran personliga par-psykopat och så gick det som det gick. Nog om det nu.
Emma och jag är faktiskt födda samma dag, den 10:e September 1991. Tyvärr är Emma 2 h äldre än mig (ungefär) men hon är ungefär 2 cm längre också så det kanske är därför. ;)
Emma gör skolan värd att gå till, kanske inte ensam iochförsig, men om inte Emma är på skolan är det så....kallt.
Emma är den person som finns för mig, oavsett hur hon själv har det så orkar hon ta hand om mig. Vilket jag börjar inse att jag behöver, med tanke på hur många jag själv tar hand om oberoende på hur jag mår.
Men för Emma ska jag finnas, henne ska jag ta hand om. För hon tar hand om mig, och hon är helt underbar!
Ja Emma, aldrig utan dig! <3
Och så, en liten presentation av min nuvarande tredje bästa vän.
En vän som jag aldrig trodde att jag skulle skriva om så här. En vän som jag aldrig drömde om att få. Detta är en vän som enligt mina känslor alltid ligger "lite över " mig, om du förstår.
Hon är alltid bättre, alltid. Trots det så fick vi precis lika många poäng när vi gick ut nian. Vilket vi gjorde tillsammans. Vi gjorde en del tillsammans i nian faktiskt, gick ut med hunden, och försökte sköta skolans elevråd. Fast du måste erkänna att det var jag som gjorde allt. Eller inte allt, men nästan.
Den här vännen gjorde att jag vågade söka till Sundsvall och Skvadern. Inte för att jag då såg oss som bästavänner, men för att jag då tyckte att jag var tvungen att ha någon med mig. Och det tycker jag nu också. Nu håller jag också på att söka mig till sundsvall. I mer boendeformat, så att säga.
Och det är fortfarande samma brud som får mig att våga. Och jag alla har nog listat ut det nu.
Men jag trodde aldrig att det skulle bli så här, Sofia. Jag ser dig endå som så mycket finare än mig.
Trots att du kanske inte lyssnar, och trots att du kanske inte har några svar medans jag har alla, så värmer det så otroligt mycket i mig när du säger att jag betyder något för dig.
Det blir åter igen som den där första vännen jag beskrev nyss, även om jag inte kännt mig värdelös, blir mitt värde mer än 600% högre när jag hör det där från dig.
Du får mig att känna mig smutsig, ful, tjock ivägen och irriterande.
Men du säger att jag är inget sådant, och du litar på mig. Vilket gör att jag litar på dig.
Okej det där sista lät inte som nått positivt, men jag tycker så himla mycket om dig. Jag hade aldrig kunnat tro att vi två skulle bli vänner, du är ju så mycket coolare än mig.
Men, nån måste väl? :P
Har ni tänkt på, vad olika situationerna är?
Alltså, vän1, Emma och Sofia, på så olika sätt jag lärt känna er, så olika mycket saker vi har gemensamt.
Det har jag tänkt på.
vän1 flyttade, jag med. Och på så vis kom vi till varandra. Emma bor i Sundsvall, vi råkade komma i samma klass, eller ja, vi sökte oss till ledarskap båda två, ett specialformat program. Sofia, vi gick i pararellklass i tre år, läste franska tillsammans och skötte elevrådet mer eller mindre gemensamt under det sista året. Vi åkte till Sundsvall och tittade på skvadern, och nu, ett år senare, planerar vi att flytta ihop.
Hur sjukt är det inte?
Jaaaaaaaa, det kanske inte har framgått ordentligt, men jag har iallafall försökt (gör det något? )
Jag avgudar er verkligen, ni är mina idoler.
Vän1, alltid.
Emma, jag skulle inte göra något utan dig. Vart har du varit hela mitt liv?
Sofia, to good to be true.
hihi, alla andra, det gör inget. Det är er jag lever för.
Och förresten, antalet läsare på min blogg sjunker. Tipsa alla om min blogg, så ska jag ge dig en offentlig kärleksförklaring också! ;D
Detta var dagens andra inlägg. Vänligen läs även det första. Inlägget nedanför detta.
kraam
-LallaNéa-
Jo, jag har faktiskt börjat fundera idag igen, jag har funderat ganska mycket på just det här faktiskt.
Har du någon gång tänkt på hur nära du står din bästa vän?
Har du någon gång tänkt på varför ni blev vänner? Alltså, hur kom det sig?
Jag funderar en del på sånt. Och jag har kommit fram till en del.
Men jag funderar på andra grejer också, som tillexempel, har du nån gång sagt "detta är viktigt för att en person ska bli min bästa vän" ?
Ja det tror jag att du har. För på låg/mellan-stadiet var det alltid mycket vikigt att motiver a "Hur är en bra...?" / "Hur är en dålig...?"
Vi fick lära oss att
Nej men usch! STACKARS dig! Sorry, men det där har du nog läst i onödan..
Jo men det är så här, jag undrar lite smått. Om man ser till de som jag just nu känner som mina aldra bästa vänner så är det tre stycken. Den första (den som jag känt längst, och den som jag varit vän med längst)
- Har en barndom som liknar min väldigt mycket.
- Har flyttat över mer än halva sverige till lilla lilla Härnösand.
- Har många intressen som liknar mina.
- Sviker mig ibland, för att jag tror förmycket om henne.
- Men henne älskar jag, alldeles alldeles JÄTTEMYCKET!
Hon och jag träffades för ganska exakt 4 år sedan, det har varit 4 år av stark vänskap, visserligen med små knölar här och där, men ingenting har fått oss att gå ifrån varandra för alltid. Vänskap, och kärlek, otrolig Kärlek.
Min andra "bästis" eller vad man nu säger när man är så här gammal (hehe) heter Emma.
- Ett ganska ovanligt namn i våran klass (INTE) haha
- Emma då, eftersom jag nu nämt hennes namn kan jag ju som ni förstår inte lägga ut alltförmycket privat information om henne.
- Emma vill bli förskolelärare eller i allafall lärare. Men hon vet inte ;)
När jag pratade med Emma första gången var första dagen i skolan. Jag minns att hon hade nå svart på sig, att hon hade ungefär samma hårfärg som jag och att hon var LÅNG.
Ta inte illa upp nu alla andra i klassen, men fyfan jag dör av KORTHET.
Ute på Lögdö, satt jag och Emma och några fler och skrattade som tokar. Jag och Emma padlade kanot väääldigt skickligt (sist i vattnet, och sist ur vattnet as well)
Jag har faktiskt min dåvarande pojkvän Dan att tacka för att jag började prata med Emma eftersom jag ringde och beklagade mig över min ensamhet till han.
Då frågade han mig vem jag hade paddlat med, vilket var Emma och han sa strängt till mig: "Nu går du och pratar med den där Emma, för du tänker väl inte lägga tre år till av ditt liv som en utstötting?! "
Sedan blev Emma våran personliga par-psykopat och så gick det som det gick. Nog om det nu.
Emma och jag är faktiskt födda samma dag, den 10:e September 1991. Tyvärr är Emma 2 h äldre än mig (ungefär) men hon är ungefär 2 cm längre också så det kanske är därför. ;)
Emma gör skolan värd att gå till, kanske inte ensam iochförsig, men om inte Emma är på skolan är det så....kallt.
Emma är den person som finns för mig, oavsett hur hon själv har det så orkar hon ta hand om mig. Vilket jag börjar inse att jag behöver, med tanke på hur många jag själv tar hand om oberoende på hur jag mår.
Men för Emma ska jag finnas, henne ska jag ta hand om. För hon tar hand om mig, och hon är helt underbar!
Ja Emma, aldrig utan dig! <3
Och så, en liten presentation av min nuvarande tredje bästa vän.
En vän som jag aldrig trodde att jag skulle skriva om så här. En vän som jag aldrig drömde om att få. Detta är en vän som enligt mina känslor alltid ligger "lite över " mig, om du förstår.
Hon är alltid bättre, alltid. Trots det så fick vi precis lika många poäng när vi gick ut nian. Vilket vi gjorde tillsammans. Vi gjorde en del tillsammans i nian faktiskt, gick ut med hunden, och försökte sköta skolans elevråd. Fast du måste erkänna att det var jag som gjorde allt. Eller inte allt, men nästan.
Den här vännen gjorde att jag vågade söka till Sundsvall och Skvadern. Inte för att jag då såg oss som bästavänner, men för att jag då tyckte att jag var tvungen att ha någon med mig. Och det tycker jag nu också. Nu håller jag också på att söka mig till sundsvall. I mer boendeformat, så att säga.
Och det är fortfarande samma brud som får mig att våga. Och jag alla har nog listat ut det nu.
Men jag trodde aldrig att det skulle bli så här, Sofia. Jag ser dig endå som så mycket finare än mig.
Trots att du kanske inte lyssnar, och trots att du kanske inte har några svar medans jag har alla, så värmer det så otroligt mycket i mig när du säger att jag betyder något för dig.
Det blir åter igen som den där första vännen jag beskrev nyss, även om jag inte kännt mig värdelös, blir mitt värde mer än 600% högre när jag hör det där från dig.
Du får mig att känna mig smutsig, ful, tjock ivägen och irriterande.
Men du säger att jag är inget sådant, och du litar på mig. Vilket gör att jag litar på dig.
Okej det där sista lät inte som nått positivt, men jag tycker så himla mycket om dig. Jag hade aldrig kunnat tro att vi två skulle bli vänner, du är ju så mycket coolare än mig.
Men, nån måste väl? :P
Har ni tänkt på, vad olika situationerna är?
Alltså, vän1, Emma och Sofia, på så olika sätt jag lärt känna er, så olika mycket saker vi har gemensamt.
Det har jag tänkt på.
vän1 flyttade, jag med. Och på så vis kom vi till varandra. Emma bor i Sundsvall, vi råkade komma i samma klass, eller ja, vi sökte oss till ledarskap båda två, ett specialformat program. Sofia, vi gick i pararellklass i tre år, läste franska tillsammans och skötte elevrådet mer eller mindre gemensamt under det sista året. Vi åkte till Sundsvall och tittade på skvadern, och nu, ett år senare, planerar vi att flytta ihop.
Hur sjukt är det inte?
Jaaaaaaaa, det kanske inte har framgått ordentligt, men jag har iallafall försökt (gör det något? )
Jag avgudar er verkligen, ni är mina idoler.
Vän1, alltid.
Emma, jag skulle inte göra något utan dig. Vart har du varit hela mitt liv?
Sofia, to good to be true.
hihi, alla andra, det gör inget. Det är er jag lever för.
Och förresten, antalet läsare på min blogg sjunker. Tipsa alla om min blogg, så ska jag ge dig en offentlig kärleksförklaring också! ;D
Detta var dagens andra inlägg. Vänligen läs även det första. Inlägget nedanför detta.
kraam
-LallaNéa-
Kommentarer
Emma säger:
Fan Linnéa! Det där var jag dock inte beredd på! :') Du betyder så jävla mkt för mej ocksåå o du ska veta att jag finns här i alla lägen!
Trackback