En i taget..
Det här inlägget skulle handla om att jag tycker att jag inte kan skriva en blogg per kompis fast jag egentligen vill. Men nu lyssnar jag på en sån låt, som gör att man bli varm i hela kroppen.
Inte någon glad värme, utan en lugn och lycklig värme, som sprider sig snabbt och sveper en in i en himelsk dvala. (Katten sättersinasylvassa klor i min mage...)
"dont leave mee..."
Jag blir helt knäpp. Jag vet att allting har ett slut, men när man är i lyckans stund behöver man väl inte tänka på det? Tänk om den här lyckan försvinner imorgon? Eller om 79 år nät jag dör? Dör lyckan med mig då?
Jag vet inte.. stora filosofiska frågor har dykit upp..
Men det jag egentligen ville säga var som sagt ett litet meddelande till de som läser min blogg. (Jag har ingen aning om hur många ni är visserligen, men jag hoppas att det är mer än en, därför att det skulle kännas bra om det var många som uppdaterade sig på mitt liv, och brydde sig )
Ojoj oj, nu har jag verkligen tappat spåret totalt, men men.. (ska bara trycke igång låten igen)
Så. Underbar ären........
"Look at me, I'm so far away....far from the pain" ÄLSKAR!!!<3
Och En viss Emma, hur har jag klarat mig hittills utan dig??? :O jag.. kanske inte har det?
Patrik, my sunshine, och snygging.
De två, är helt underbara. Utan dessa skulle jag aldrig klara av skolan, och även omjag har fått GRYMT jävla bra betyg hittills så måste alla förstå att jag inte är någon vidare pluggis. Jag ägnar inte hela mitt liv åt skolan..faktiskt.
Utan det är dessa två, (med flera, tex.Lena Thunberg och Alina Brännström) som har räddat mig.
Det har hjälpt mig, och funnits för mig. De har stöttat mig och gjort allt sådant som vänner alltid ka göra. Men som jag aldrig har kännt i skolan förut. De har varit underbara, och skulle man kunna bestämma över sina beyg själv så skulle jag ge Emma och Patrik MVG i ALLT!!!! Det förtjänar dom, för de är så himla underbara vänner, och människor!!
Lite pinsamt är det faktiskt, att jag (att man) kan få bra betyg för att man trivs. Snacka om att man sätter beyg på personensroll i klassen och inte på personens roll i arbetet. MEn det är klart, att man vågar mer om man trivs, och det är alltid bra att våga.
Och det är faktiskt så, iallafall har jag märkt det, att ju mer jag vågar, destomer vågar jag. Förstår ni? =)
Nu tog orden för att beskriva känslorna slut. Och om ni undrar så har jag inte orkat läsa egenom idag, så om det är fler felstavningar å grejjer än vanligt skyller jag det på min dystelexi :D
pysss!!
-LallaNéa-
Inte någon glad värme, utan en lugn och lycklig värme, som sprider sig snabbt och sveper en in i en himelsk dvala. (Katten sättersinasylvassa klor i min mage...)
"dont leave mee..."
Jag blir helt knäpp. Jag vet att allting har ett slut, men när man är i lyckans stund behöver man väl inte tänka på det? Tänk om den här lyckan försvinner imorgon? Eller om 79 år nät jag dör? Dör lyckan med mig då?
Jag vet inte.. stora filosofiska frågor har dykit upp..
Men det jag egentligen ville säga var som sagt ett litet meddelande till de som läser min blogg. (Jag har ingen aning om hur många ni är visserligen, men jag hoppas att det är mer än en, därför att det skulle kännas bra om det var många som uppdaterade sig på mitt liv, och brydde sig )
Ojoj oj, nu har jag verkligen tappat spåret totalt, men men.. (ska bara trycke igång låten igen)
Så. Underbar ären........
"Look at me, I'm so far away....far from the pain" ÄLSKAR!!!<3
Och En viss Emma, hur har jag klarat mig hittills utan dig??? :O jag.. kanske inte har det?
Patrik, my sunshine, och snygging.
De två, är helt underbara. Utan dessa skulle jag aldrig klara av skolan, och även omjag har fått GRYMT jävla bra betyg hittills så måste alla förstå att jag inte är någon vidare pluggis. Jag ägnar inte hela mitt liv åt skolan..faktiskt.
Utan det är dessa två, (med flera, tex.Lena Thunberg och Alina Brännström) som har räddat mig.
Det har hjälpt mig, och funnits för mig. De har stöttat mig och gjort allt sådant som vänner alltid ka göra. Men som jag aldrig har kännt i skolan förut. De har varit underbara, och skulle man kunna bestämma över sina beyg själv så skulle jag ge Emma och Patrik MVG i ALLT!!!! Det förtjänar dom, för de är så himla underbara vänner, och människor!!
Lite pinsamt är det faktiskt, att jag (att man) kan få bra betyg för att man trivs. Snacka om att man sätter beyg på personensroll i klassen och inte på personens roll i arbetet. MEn det är klart, att man vågar mer om man trivs, och det är alltid bra att våga.
Och det är faktiskt så, iallafall har jag märkt det, att ju mer jag vågar, destomer vågar jag. Förstår ni? =)
Nu tog orden för att beskriva känslorna slut. Och om ni undrar så har jag inte orkat läsa egenom idag, så om det är fler felstavningar å grejjer än vanligt skyller jag det på min dystelexi :D
pysss!!
-LallaNéa-
Kommentarer
Shrimp säger:
Har DU dyselexi???! fan, jag måste verkligen vara dålig på det där med skolan... om du dessutom har problem med stavning (eller vad det nu är som dem med dyselexi har för problem..inte fattat riktigt) och får MVG , GOD!!! jag fattar inte, du är så sjukt smart asså.. såg ju ditt IGtest förut, jag har ett IQ som är över 68% av befolkningen liksom.. du har över 98% av befolkningen, jag fattar inte. Men jag har nog alltid haft lite gröt i hjärnan antar jag...
Trackback