LallaNéa

Ja visst är det fantastiskt, den här högtiden vi firar i Sverige, sedan urminnes tider, för att välkomna våren. Säg mig,  är det inte underbart med alla dessa vackra manskörer, varma eldar och MASSA korvar? Jo då, det är det.
Men nu förtiden går barnfamiljerna, iallafall här, till någon brasa och köper korv, kanske lotter, sedan går man hem igen. Gärna grillar man, äter klyftpotatis eller fräscha sallader med goda såser. Ja traditionerna är många, och ingen behöver väl vara fel? Eller?

Hmm.... Jag träffade en gång en som sa så här "Man får egentligen festa hur många gånger man vill på ett år, men tre gånger finns det som man SKA festa på. Det är nyår, valborg, och midsommar."
Överallt i våra dagstidningar har skribenter yttrat sig om ungdomars alkoholvanor vid valborg. Helt plötsligt har alla vuxna fått upp ögonen, från en dag till den andra förstår de tydligen allting. Många, kanske de flesta ungdommarna är arga på dessa skribenter. Men det vi som ungdomar måste förstå, är kanske att det vi håller på med kanske inte är helt rätt.
Jag blir riktigt less, vad äre som gör det så coolt är egentligen?
Snälla ni, dricka supa och slåss, visst är det häftigt? Jag har ingenting emot att man dricker egentligen. Om man dricker för att det är gott, eller för att helt enkelt skölja ner maten med. Men att dricka för att bli full, att sk. SUPA, det tycker jag är helt idiotiskt. För det första är det idiotiskt, och för det andra flyger pengarna bara iväg, helt bortkastade pengar!

Själv sitter jag (för att vara en god förebild) just nu hemma hos en kompis till mina föräldrar, något av en extrafamilj är detta, då det är dessa som gjort att vi faktiskt flyttat till Härnösand. Trafix ekar i mitt huvud, barnen är lagda i sina sängar. Men jag kan försäkra er om att de inte sover. Nere i köket hör jag att de fixar med någonting. Men jag har ingen aning om vad de gör. En liten förhoppning har jag om att det kan vara en efterrätt på g, men.... det är högst otroligt.

Vi gick till en majbrasa tidigare idag. Eller, barnen cycklade om vi "vuxna" jagade bakom dem, och framför för den delen, och de var helskinnade när vi nådde målet. höhöhö
På vägen hem mötte vi några i min ålder. Jag såg vilka de var, och jag fick andan i halsen. Faaan, vart jag än är, så måste de där förskräckliga människorna förfölja mig.DE måste dyka upp precis överallt, och bara förstöra, förstöra mitt liv.
Jag vände mig om, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, men eftersom jag just då gick längst fram tvärvände jag och tog fart bort bort bort, mot de riktiga vuxna. Och jag erkänner det för er, att jag grät. Det rann en tår ner för min kind, en varm brinnande tår. Jag svämmade över inombords men jag visste att jag skulle behöva se åp dem, så jag orkade inte släppa ut mer. Jag gick brevid den av de som inte är en förälder till mig, och kände mig bara lite lite tryggare.

Det var inte dem. Det var inte det. De var andra. Andra. Men de var i min ålder, med varsin ölflaska i handen. Pappa sa att det var tragiskt, sen var det inte mer med det. Jag själv svämmade över. Ensamast i världen kände jag mig som, det kändes som om... som den där gången när jag blev arg på en nära vän i höstas. Jag kände mig så ensligt ensam, som om hela världen hade vänt ryggen mot mig. Som om ingen någonsin skulle tycka om mig igen.

Varför? Varför varför varför??
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag ska kissa. Sen ska jag gå och bädda ner mig i nån gammal filt och gråta. Gråta över att elände, över all ensamhet och olycka. Men framförallt så ska jag nog gråta över alla dessa ungdomar som inte fattar vad de gör, för de som inte fattar vad som kan hända. Jag ska gråta för hur dumma de är, som slänger iväg sina liv, alldeles för tidigt och för de som inte har något annat sätt att tycka om sig själva på, än att trycka ner andra.

Med trolles trafikrradios raporkester i bakgrunden, med tårarna som rinner på insidan av kinderna och med tår som taktmässigt lyfts och slås ner, mot golvet.
-LallaNéa-