Mapa

HEMMA IGEN

 

Borde ju vara underbart. Att se MINA gardinder, hitta bland tallrikar och glas i mina skåp, göra precis som den vardagens som jag har byggt upp. 

 

Men min lilla rara fina söta syster, E, 11 år, är här. Och gråter. Hjärtskärande. SÅ storasyster-hjärtat spricker av sorg, hjälplöshet och oro. VAD SKA JAG GÖRA?!

 

Min käre sambo poppar poppcorn och serverar flickorna i soffan med varsin skål. Håller Néa i handen och förklarar att två djupa andetag och att inte göra hönor av fjädrar är bra.... 

 

Så här sitter jag.. lyssnar på Alfons Åberg och väntar på att  E ska somna så jag kan lägga mig också.. lugn o fin i MIN säng? Hade varit skönt... men ja, jag läntar hem, till mapa. Julen som vi lämnade kvar där. För... vardag?!

 

Nu gråter jag...

 

 

-N